Oxford - Charlton
2 - 1

Oxford United – Charlton 2-1

Säsongens första bortaresa blev inte av den muntra sorten, när Charlton förlorade med 2-1 på Kassam Stadium i Oxford. Ett uddamålsresultat som kan ge sken av en jämn historia men faktum är att förlusten var klar och rättvis.

Nigel Adkins skickade ut en oförändrad startelva sett till förra helgen. Ingen större överraskning då premiären varit tillräckligt förtroendeingivande. Lagets senaste nyförvärv i Charlie Kirk fanns inte med i matchtruppen då han endast hunnit träna en gång med laget. Adkins bekräftade senare att han kommer finnas med i tisdagens matchtrupp mot MK Dons.

Charlton ställde upp med: MacGillivray; Matthews, Inniss, Famewo, Gunter (Clayden 90); Clare, Dobson (Watson 71), Morgan; Jaiyesimi (Davison 63), Stockley (c), Washington.
Ej använda avbytare: Harness, Elerewe, Pearce, Roddy.

Oxford Utd: Stevens; Williams, McNally, Thorniley, Seddon; Henry (c), Gorrin, Brannagan; Sykes (Holland 78), Winnall (Taylor 70), Whyte.
Ej använda avbytare: Eastwood, Mousinho, McGuane, Bodin, Agyei.

Första halvlek
Det var en ganska mild inledning från båda lagen, om man nu kan skriva så. Det var Oxfords tur att ha hemmapremiär framför sin återvändande publik och därmed kände nog de likartade bubblande känslor som Charlton förra veckan. Efter den första tiominutersperioden började dock matchbilden te sig åt Oxford. James Henry hade matchens första ordentliga målchans värd att notera

Conor Washington kvitterade i målchanser, sedan Jayden Stockley skarvat vidare en inspark i djupled till sin forwardskollega. Washington utmanade med fart och vek patenterat in med sin högerfot för ett avslut som Jack Stevens snyggt räddade till hörna. En viktig räddning för Oxford!

Den första kvarten hade varit jämn men detta spelades nu över till att bli mer bollinnehav för Oxford på offensiv planhalva. Detta skulle leda till en lyckad period över åtta minuter, där hemmalaget ovetandes skulle säkra de tre poängen. I 23:e minuten kom Oxford på en omställning där Gavin Whyte sköt tungt från distans. Så pass tungt att Craig MacGillivray inte lyckades hålla bollen i famnen och släppte en något klumpig retur till Oxfords nyförvärv (från Portsmouth) Ryan Williams, som högg och tryckte in 1-0 (23) i nättaket.

Matchens andra mål föll ett par minuter senare när Oxford anföll längs sin högerkant. James Henry skickade in ett inlägg som Ryan Inniss bara kunde avvärja tillfälligt. Inniss glidtacklingsbrytning stötte ut bollen perfekt till Cameron Brannagan, som nöp till direkt och tryckte in 2-0 (31) bakom MacGillivray. Tungt för Charlton som nu började centrera alltmer av sitt anfallsspel till att hitta Stockley med ett långt uppspel.

Just en sådan sekvens skulle leda till att Charlton fick en biljett tillbaka in i matchen innan halvtid. Stockley skapade själv fram en hörnspark och genom den lyckades han vinna duellen i straffområdet där han ofrivilligt nickade på en arm med gul tröja. Domaren blåste och pekade allvarsamt på straffpunkten. Ett beslut som skapade upprördhet hos Oxfordspelarna och kanske främst hos Karl Robinson - som för övrigt var klädd för en kväll med grabbarna på krogen. Conor Washington har bevisligen behållit positionen som straffskytt från förra säsongen och sköt kliniskt in 2-1 (36) till höger om Stevens. Ett mål som skulle kunnat betyda mycket för matchens utveckling.

Andra halvlek
Tyvärr blev andra halvlek inte alls vad Washingtons reducering givit förhoppningar om att kunna bli. Albie Morgan sköt rakt på Stevens med ett distansskott i 56:e minuten men annars skulle större delen av halvleken handla om att freda sitt ena mål. Med halvtimmen kvar att spela stod först Akin Famewo för en nödvändig blockering i eget straffområdet och bara några sekunder senare missade Sam Winnall öppet mål sedan Mark Sykes spelat i sidled om MacGillivray.

Oxford hade nu verkligen ett bra lir och det gick undan med snabbt kombinationsspel längs marken. Charlton hängde inte med och framför allt blev mittfältet överkört vid ett flertal tillfällen. Offensivt letade Charlton främst efter Stockley men han började få det mesta emot sig, sedan domaren beslutat att döma frispark varje gång han begav sig upp i en luftduell. Oxfordspelarna var inte sena med att börja tjuta om knuffar, armbågar och dylikt så fort Stockley var i närheten. Något som i längden bara gjorde han mer frustrerad….

Adkins genomförde förändringar på de positioner där det bjudits på slätstrukna insatser. DJ Jaiyesimi och George Dobson utgick, in kom Josh Davison och Ben Watson. Någon förändring till det bättre blev det inte. Istället stod MacGillivray för en bra räddning till och Inniss bröt ett inspel vid rätt tidpunkt. Då Oxford inte lyckades göra sifforna större, fanns det möjligheter för Charlton att ånga fram en forcering mot slutet. Man hade en relativt lång tilläggstid (åtta minuter) till sitt förfogande men det hjälpte inte. Några sporadiska långbollar skickades framåt utan adress och när Albie Morgan sparkade ut Kassam Stadiums sista boll på kortsidans parkering var matchen över. En boll som divisionens, troligtvis, långsammaste bollkallar (fanns där ens några!?) gärna fick leta efter länge, för den lilla skadeglädjens skull.

Efter match
Det här blev ingen höjdare direkt. Ska jag greppa matchen i ett större perspektiv tycker jag att det egentligen är två jämnbra lag som ställs mot varandra. Till en början var känslan att det skulle kunna bli en snarlik tillställning likt förra säsongens oavgjorda vårmöte. En känsla som skulle visa sig ganska fel. För dagen var Oxford United ett bättre lag än Charlton Athletic och trots att ett 2-1 resultat inte skvallrar om överlägsenhet så var det betydligt närmre 3-1 än 2-2.

På många håll bjöds det på oerhört bleka insatser. Backlinjen fick mycket att stå i och var bitvis rejält bortspelade. Mittbacksduon, Famewo och Inniss, kompenserade svårigheterna med det snabba spelet längs marken genom att agera fysiskt i närkamperna och på så vis hölls siffrorna nere. Givetvis tillsammans med MacGillivray som bjöd på några bra räddningar. Han får dock bita sig i läppen över vad returen i den 23:e minuten gav upphov till. Mittfältet blev ständigt utmanövrerat och i offensiven lyckades Karl Robinsons mannar plocka bort DJ helt. Den frustrerade Stockley tog kampen med Oxfords backlinje men blev motarbetad av både dem och domaren. Washington gjorde vad han kunde med att löpa i djupled men det räckte inte en dag som denna. Av förklarliga skäl har det varit svårt att dela ut rättfärdiga poäng.

Omgångens poäng:
3p – Conor Washington: Han gjorde mål.
2p – Albie Morgan: Löpte som vanligt över stora ytor och var stundtals svårfångad. Ville mycket och tog sig till skottläge men avsluten måste slipas för att de ska bidra till poäng.
1p – Akin Famewo: Syntes mest i den defensiv som hade mycket att göra då och då.

COYA!