Portsmouth - Charlton
1 - 2

Portsmouth – Charlton 1-2

Trots ganska avslagna förväntningar inför matchen lyckades Charlton förvandla den senaste veckans besvikelse till nytt energifyllt bränsle och äntligen vinna på bortaplan, vilket Portsmouth fick lida av.

Matchen på sydkusten frambringade tre förändringar i startelvan sedan senaste ligamatchen. Adam Matthews blev högerwingback, Alex Gilbey jobbade in sig på centralt mittfält och Conor Washington tog plats bredvid Chuks Anke längst fram. Utgick till bänken gjorde DJ och Elliot Lee, medan vår alldeles egna Mason Burstow rest till Chelseas organisation för att slutförhandla på övergångsfönstrets sista dag.
Burstows snabba marsch framåt i utvecklingen har lämnat avtryck och av förklarliga skäl har större och mer förnämliga destinationer ställt sina förfrågningar angående Burstows tjänster. Chelsea var laget som fick sitt intresse besvarat och lyckades under kvällen komma överens med både Charlton och Burstow om ett framtida avtal. Burstow köps loss av Chelsea men kommer tillbringa resterande del av säsongen som utlånad till Charlton, vilket enligt Steve Gallen var en viktig punkt för att ett avtal överhuvudtaget skulle bli av. Tråkig inledning på det här matchreferatet och tråkigt att en ny stortalang lämnar SE7, men det var ingen större skräll att det blev och som Charltonsupporter är man härdad av sådant här sker när en yngling får strålkastarna riktade mot sig i vår klubb.

Lagen ställde upp så här:
Charlton: MacGillivray; Clare, Inniss (c) (Pearce 70), Famewo; Matthews, Gilbey, Dobson, Morgan, Blackett-Taylor (Purrington 87), Aneke (Leko 86), Washington.
Ej använda avbytare: Henderson, Watson, Lee, Jaiyesimi.

Portsmouth: Bazunu; Carter (Jacobs 72), Raggett, Robertson (c), Romeo, Morrell, Williams (Thompson 71), Hume, Harness; Walker (Curtis 71), Hirst.
Ej använda avbytare: Webber, Freeman, Ogilvie, Hackett.

Domare: Neil Hair.
Publik: 15,326 (1,230 från Charlton).

Första halvlek
Portsmouth var bollförande från början och hotade direkt mot sin före detta målvakt i Craig MacGillivray. Sean Raggett slog en längre boll från och hemmalaget fick ett tillfälligt tre mot två anfall när Charltons försvarslinje var helt osynkroniserad. Ryan Inniss följde med en motståndare i ryggen upp i planen och ett hål blottades bakåt. Bollen nådde nyförvärvet Denver Hume, men hans mellanting av antingen dåligt avslut eller dåligt inspel rullade utanför MacGillivrays bortre stolpe.

Det var bitvis jämnt efter chansen i inledningen men med över 20 minuter spelade var det fortfarande Portsmouth som skapade lägena. Mahlon Romeo sköt ett volleyskott över sedan Hume hittat honom med ett inspel, och i 26:e minuten fick George Hirst inte träff framför mål Joe Morrell funnit honom centralt i straffområdet.

Efter runt halvtimmen började Charlton trampa. Det gjordes ordentligt och främst genom Corey Blackett-Taylor, som minsann hade vaknat på rätt sida denna måndag. Djupt ner på egen planhalva blev han bollhållande och fick press på sig. Via ett bra medtag in i planen satte han sedan fart mot mål och tog sig helt på egen hand fram till offensivt straffområde, varifrån bössan avlossade ett skott som stack precis utanför Bazunus vänstra stolpe. En imponerande handling som var värd mer.

CBT:s initiativ bröt mönster och blev prologen till det som skulle komma strax efteråt. Charlton fick luft och självförtroende att föra sig på offensiv planhalva och etablerade ett anfall till höger. Matthews hade hög utgångsposition och utrymme att svepa in ett inlägg från höger. Chuks Aneke hade fram tills nu varit ganska osynlig men stod rätt placerade för nicktoucha Matthews inlägg mot mål. Bazunus snabba reflexer räckte för att rädda Anekes nick men denna gång hade Charlton returen med sig och Conor Washington var snabbt framme för att peta in 0-1 (31) från nära avstånd. Charlton hade även marginalerna med sig i att Anekes nick kom från offsideposition men att ingen av domarkåren lyckades uppmärksamma detta. Målet var alltså ej regelrätt men likväl tilldelat.

Målet blev inkörningsporten till en ordentligt bra period för the Addicks. Nu blev fler delaktiga i anfallsspelet och det gick undan med bollen. Aneke användes på bästa sätt när han agerade felvänd och kombinerade med sina skarvningar och väggspel. Alex Gilbey fyllde på med penetrerande löpningar offensivt och hade två bra möjligheter att utöka ledningen innan halvtid men fick nöja sig med ett skott i virket från den första möjligheten.

Lednigen stod sig till halvtid och känslan var att Charlton lämnade planen med gott humör. Konstigt vore väl annat när stämningen överlag var väldigt bra på Fratton Park.

Andra halvlek
Matchen fortlöpte i högt tempo och var bra från båda lagen. Till en början var det Pompey som hotade framåt men den sista skärpan fanns inte där. I 56:e lyftes en frispark in och nickades ner till möjlighet för avslut från nära håll men skottet kom inte till och chansen rann ut. Kort därefter, i 60:e, var åter Charltons försvarslinje ute på vift och en genomskärare nådde Hirst i djupled, men denna gång hann Inniss i kapp och reparerade situationen med sin specialitet – glidtacklingsbrytning. Portsmouth hotade mot Charltons mål men hade svårt att få en ordentlig slutprodukt och att sätta MacGillivray på prov.

I 64:e minuten skulle istället Charlton lyckas sätta sig i en än mer tryggare position. Även denna gång skulle marginalerna vara på vår sida. Pompey slarvade vid mittplan och Matthews stötbröt en passning, vilket sände en omedelbar signal att gå till anfall för Charltons del. Matthews hittade in centralt och centralt hittade ut till Matthews. Högerbacken höll i bollen och släppte sedan i djupled på en framstormande Sean Clare, som sökte Washington i boxen med ett inlägg. Portsmouths försvarare Clark Robertson kom dock emellan inlägget och Washington med sitt huvud men löste inte situationen bättre än att han skarvade in 0-2 (64) bakom Bazunu. Tacksamt mål av få vid denna tid i matchen och för att trösta Robertson säger vi att Washington hade gjort mål om inlägget nått honom.

Nu skulle inte Charlton få någon lugn resa under vägen till slutvisslan ändå. I 79:e reducerade Portsmouth genom att enkelt spela sig förbi på sin högerkant och hitta in till en fri Michael Jacobs i straffområdet. Skottet gick mot första stolpen och trots att MacGillivray slängde sig åt samma håll så kunde han inte behålla bollen på rätt sida mållinjen. 1-2 (79) och det skulle givetvis bli nervösa återstående minuter med en inkluderad tilläggstid. Portsmouth försökte sig på en anstormning och hade viss framgång med det. Återigen hade man svårt att nå till de där hundraprocentiga målchanserna men Charlton blev oorganiserade och matchbilden allmänt stökig. Det blev spelaravbrott av tveksamma skador, maskning med bollar, gula kort och gruff. Pompey befann sig i och runt Charltons straffområde men kom endast till med distansskott som MacGillivray limmade. Sex minuters tilläggstid tog sin tid ur Charltonperspektiv men denna gång gick det vägen. Slut, vinst och tre poäng på Fratton Park (igen!).

Efter match
Ja, en bra genomförd bortamatch. Det är en jämn match, Pompey gör mycket bra men Charlton är också bra under lejonparten av matchen. Det är väl sista tio som det inte är särskilt mycket som klaffar men det får man ta om man leder med 1-2 i en bortamatch i League One. Det blev ju bra till slut, denna gång. Många spelare gör det bra med jämna prestationer över manskapet. Försvarslinjen blandade och gav. För det mesta var det bra men ibland var man inte överens när det skulle ställas offside eller inte, vilket bjöd på onödigt mycket ytor. På centralt mittfält var det enbart starka insatser från Dobbie, Albie och Gilbey. Washington löpte på allt och Aneke kom igång från ledningsmålet och gick att känna igen. Det är sällan Chuks gör sig populär hos motståndarna med sitt gruffande och tidsfördrivande. Bäst för dagen var wingbacksen och motivering till det kommer nedanför.

Omgångens poäng
3p – Corey Blackett-Taylor: Det är svårt att välja en matchens lirare när många sticker ut men CBT tilldelades det av Sky Sports efter matchen och jag är beredd att skriva under på det. Höll både sig själv och motståndarna varma med ständigt påhittiga aktioner och hade en bra dag i sitt en mot en spel. På något sätt kändes det som att han fick ut mer av sin fotboll när försvarslinjen var bättre balanserad med mer defensiva Matthews på andra kanten. Kanske vågade han då släppa loss ordentligt och inte låsa tankarna för mycket vid det defensiva. Har en fantastisk aktion i första halvlek som var värd ett finare avslut.

2p – Adam Matthews: Matthews slängdes in i startelvan och var, precis som han brukar vara, stabil. Spelar ofta enkelt, kompenserar sina brister och räddar upp de små problem han då och då ställer till med. Hotar även framåt när yta ges och slår han inte en fin genomskärare så bidrar han med ett fint inlägg som båda leder till Charltons mål.

1p – Sean Clare. En ny stabil insats av Clare. Bra brytningar. Bra genombrott. En bra match, helt enkelt.

COYA!