Positiva spanska vindar över Goodison
Förändringen av spelsystem och en ny ledning går hittills mycket smidigare för Roberto Martinez än för hans företrädare borta i Manchester. Nu är det visserligen väldigt tidigt att börja dra några slutsatser, men kanske finns där några fingervisningar som går att fånga upp.
Före mötet med Chelsea var Everton det lag som haft mest bollinnehav i Premier League. Det såg lite förutsägbart lamt ut. Ingen explosivitet och ingen seger. Orosmolnen hopade sig och man undrade huruvida Martinez nya spelfilosofi skulle slå ut passionen och viljan att vinna från Moyes tid.
Så kom Chelsea till Goodison, och så fanns den där, då den behövdes. Ivrigt framlyft av publiken. Det var nog en av de mest befriande matcher jag upplevt. Andan fanns kvar, därmed också hoppet att Roberto Martinez ska kunna utveckla det som finns till något ännu bättre.
Ramverket i form av kulturen är Evertons starkaste kort. Allt oftare nämns meningar som ”har man en gång smittats av Everton, så…” Det finns något i väggarna på Goodison och Martinez är medveten om detta. Faktum är att han tar upp det – på olika sätt – vid varje presskonferens. Styrkan i mentaliteten i omklädningsrummet, det unika publikstödet, spelarnas gemenskap med mera. Martinez berömmer, ler och charmar. Jag har själv börjat se mer på klubbens presskonferenser nu än tidigare. En presskonferens med David Moyes var alltid en ansträngd historia där jag ofta satt lite på nålar och undrade när han skulle ge journalisten onda ögat eller bli korthugget sur. Martinez ler, berömmer spelare och ingen fråga verkar förarga spanjoren.
Han skapar en positivism runt Everton. Bygger på dess historia och eventuella myter samt skapar därmed band till fansen.
Är han lika bra med spelarna så känns det som ett oerhört gott tecken för framtiden. För han sitter på den starkaste truppen på mycket, mycket länge i Evertons historia. Och inte minst han själv har förstärkt den med tanke på Evertons agerande under transferfönstret.
Ett annat gott tecken är hanteringen av Ross Barkley. Superlöftet som aldrig ansågs tillräckligt färdig för David Moyes. Under Martinez fick han chansen direkt och tog den. I Martinez lagbygge är det okej att tappa bollen då och då, förutsatt att Barkley vågar vara kreativ. Gareth Barry och Leon Osman får städa upp. Moyes tolererade aldrig något sådant och den minutiösa planläggningen av hur varje spelare skulle bete sig kan mycket väl ha hämmat den unge Barkley.
Ovan scenario är också något jag tror Man U-fansen har att vänta. David Moyes tar ut de som spelar efter hans förväntan. De han kan lita på. Det tog ett tag innan han fick Everton att spela som han ville, vilket också kommer att ske i Man U. Skulle tro att han dömt ut stora delar av den Uniteds trupp och redan lagt en långsiktig plan. Frågan är bara om han har den tiden.
Den nya kreativiteten och positivismen som råder under Roberto Martinez är dock något vi kan njuta av just nu och hoppas att han kan ta laget ett steg till i sin utveckling. En pokal vore ju inte helt fel…
Skulle Martinez lyckas, så är det också ett tecken på att klubben är större än alla dess spelare och tränare. Andan runt Goodison har byggt ett fundament som till och med överlever att en manager och hans assistenter flyttar efter elva år.
