Redaktionen summerar: Augusti
Vi sammanfattar den första månaden av säsongen 2019/20 där poängutdelningen var synnerligen skral. Redaktionen tar denna månad dessutom in experthjälp i form utav gästskribenten, Gustaf ”Gurra” Wahlgren.
Två poäng på sex matcher är inte mycket att skryta med och dessutom inkasserade vi, vår vana trogen, en förlust i Ligacupens första omgång.
Vi hyllar unisont ett klassmål av Mr. Guinness men dissar EFL:s behandling av Bury F.C.
Henke och Gurra ser fram emot en speciell match den 7:e september.
Pelle efterlyser två bra halvlekar i samma match medan Leffe undrar hur det egentligen är ställt med Anthony Wordsworth.
Nu kör vi!
Häng med och tyck till, tyck lika, tyck olika eller tyck inget alls.
Kommentarsfältet är öppet för den som har något att säga.
Månadens match:
Henke:
Vet i tusan hur spännande det är att plocka fram några ljusglimtar från två styckena kryssmatcher men matchen mot Ipswich hade stundtals positiva stunder där vi låg på och gnodde på bra för att sekunden senare se riktiga vilsna och valpiga ut.
En vinst i en sådan match hade get en bra boost för självförtroendet utan istället sänkte detta oss totalt för att helgen var vi helt körda mot Sunderland borta.
Pelle:
Två poäng på sex matcher i augusti gör att det inte är mycket att välja på eller att glädjas över.
Mot Accrington Stanley tappade man en ledning med en man mer på planen så den poängen har en bitter eftersmak.
Wimbledon har inte övertygar i någon hel match hittills, visst en halvlek här och där har sett ok ut men totalt sett har man sett svaga ut. Detta lämnar 0-0 mot Wycombe Wanderers som månadens match vilket inte heller det känns helt rätt.
Men ser man det som ett poäng mot ett lag i toppen av tabellen så kanske man kan sälja in det.
Leffe:
Det får bli 0-0 matchen hemma mot Wycombe även om jag tycker det är galet att kalla den trista tillställningen för Månadens Match.
Vi knep en poäng i alla fall och höll dessutom tätt bakåt mot ett lag som tillhör toppskiktet i tabellen.
Gästskribent Gurra:
Måste ju bli fighten mot Wycombe, inte pga av den var briljant men när man letar efter en match denna månad så är utbudet och konkurrensen endast matchen mot Accrington där vi givetvis bör ta 3 pinnar med tanke på deras tidiga utvisning och våran ledning.
Men men positiva tongångar tycker jag ändå man kan ta med sig från matchen mot Wycombe, vi äger bollinnehavet och skapar en del som kan leda till mål samt sist men inte minst får vi hålla nollan.
Akinfenwas icke firande av sitt offside mål var också fint att se tycker jag, respekt. Kul att se honom spela igen men förbannat skönt att han var offside.
Månadens spelare:
Henke:
Enligt mig så brukar jag ligga lågt att lyfta spelare när vi presterat dåligt och det har att göra med att jag alltid tror på laget och kollektivet. Hade kunnat skippat det totalt denna månaden men får nog lyfta fram vänsterbacken Nesta Guinness – Walker som under fjolårssäsongen spelade fotboll i division 6 med Metropolitan Police FC föra att nu istället vara startspelare för Wimbledon i League One. Ett tämligen stort steg och om inte jag minns fel har han blivit utsedd till ”man of the match” två gånger denna månaden för sitt fina spel.
Pelle:
Månadens spelare första månaden av säsongen är alltid spännande med flera nyförvärv man hoppas ska kliva in och visa vad de kan bidra med. Mycket av focus ligger på de nya spelarna vilket gör att man lätt kan förbise gamla spelares utveckling. För mig ligger valet för månadens spelare mellan nyförvärvet Luke O’Neill och Paul Kalambayi som båda har sett bra ut men O’Neills produktion offensivt får avgöra denna månad. Så grattis Luke O’Neill till månadens spelare!
Leffe:
Jag lyfter vårt nyförvärv Luke O’Neill som gjorde två mål och såg allmänt stabil ut under augusti månad trots att han fick spela på mittfältet istället för i backlinjen som är hans naturliga plats.
Gästskribent Gurra:
Svårt val men står väl nånstans mellan Nesta och O'Neill som båda två tycker jag har visat prov på att de kommer vara formidabla tillskott till truppen.
Månadens mål:
Henke:
Lägger min röst på just precis Nesta Guinness – Walkers mål borta mot Ipswich.
Vilken härliga känsla att få göra sitt första ligamål för klubben borta på Portman Road.
Snyggt Walker hoppas du har mera att ge under säsongen.
Pelle:
Trots mediokra insatser i augusti så skapade Wimbledon några riktigt fina mål från bland annat Scott Wagstaff och Luke O’Neill men jag tycker nog att vår spännande vänsterback Nesta Guinness-Walker stod för månadens mål med sin vänsterslägga mot Ipswich Town. Skönt att se att han visade kyla när han fick chansen.
Leffe:
Instämmer med mina kollegor här och väljer utan tvekan ut NGW:s underbara strut i matchen borta mot Ipswich.
Gästskribent Gurra:
Blir utan tvekan Nesta Guinness-Walkers strut mot Ipswich, tråkigt att den ej resulterar i poäng med tanke på hur matchen artade sig.
Klagomuren:
Henke:
Många av oss följde nog matchen mot Ipswich där vi i halvtid hade en imponerad 1-0 ledning borta på Portman Road.
Mål av valpen Nesta Guinness-Walker bara en sån sak för att sedan i andra klabba ihop sista 10 minutrarna. Inhoppparen för The Tractor boys Kayden Jackson sänkte oss på tilläggstid i den 94:e det kändes otroligt tungt. Det som var mest irriterande var att vi mer eller mindre byte bort oss dom tre poängen när vi gick ner på en anfallare och slutade pressa Ipswich.
Sen att vi sedan förlorade hemmamöte mot MK Scum och blev utslagna ur ligacupen av våra antagonister väcker en sådan skam och ilska på bristande respekt att jag nästan inte kan finna ord hur illa jag anser det är. Upp till bevis nästa kommande månad när vi gästar dem i ligan uppe i Buckinghamshire.
Pelle:
Augusti lämnade mycket att klaga på. Wimbledons usla form och avsaknaden av poäng är en sak man kan älta i evigheter. Ligans hanterande av Bury och Bolton är också något som lämnar mycket att önska. Tycker att det inte är helt rätt att Bolton spelat sex matcher med akademispelare varav de förlorat tre med 5-0, en mod 5-2 och en med 2-0 och sen på transfer deadline day värvar men nio spelare och kommer ha ett betydligt starkare lag resten av säsongen. Dessutom har man skjutit upp en match på grund av för tätt spelschema för ungdomsspelarna. Men det är kart det är en svår situation att lösa och jag hade hoppats att Bury fått fortsätta eftersom fansen alltid är de som drabbas mest av detta. EFL har nu beslutat att se över regler och procedurer när det kommer till klubbarnas ekonomi och hoppas kunna skapa ett hållbarare regelverk så att klubbarna kan leva vidare och utvecklas. Tyvärr kom detta för sent för Bury men jag hoppas att vi kan slippa situationer som detta i framtiden.
Leffe:
Hela affären kring Bury F.C. och dess uteslutande ur EFL är ett stort jäkla misslyckande. EFL borde såklart ha agerat tidigare och hur kunde Dale slinka igenom kontrollen och bli godkänd som ny ägare är ett fullständigt mysterium. Nu slutade det ju också på sämsta tänkbara sätt och man lider självklart med alla Burysupportrar som är dom som i slutändan fått betala det högsta priset.
Det hattas för mycket i målvaktsfrågan. Vem är egentligen vår nummer ett för tillfället? Rotera runt på tre målvakter är inte optimalt någonstans, låt vara att Nathan Trott var skadad under en kort period i början på månaden, och inger inte direkt någon trygghet till övriga spelare som måste anpassa sig efter tre olika målvakters spelstil.
Gästskribent Gurra:
Om jag tillåts så skulle jag vilja lyfta fram att det främst sociala medier gnälls för mycket bland fans och på så vis uteblir stöttningen. Jag har full förståelse för att man är besviken på att vi tagit 2 poäng på de inledande 6 matcherna samt att vi åkte ur ligacupen mot Scums men säsongen är lång och ligan är jämn.
Jag anser att vi borde vara väldigt optimistiska med tanke på hur truppen nu ser ut och vad vi presterade i slutet förra säsongen så tror jag i alla fall att vi kommer gå en fin säsong till mötes. Spelschemat hittils har ju faktiskt på förhand iaf inneburit tuffa fighter mot Sunderland, Ipswich, Wycombe och Rotherham.
I övrigt bör väl det som hänt med Bury F.C också nämnas, väldigt tråkigt och beklagligt.
Vad vi ser fram emot nästa månad?
Henke:
Att hitta formen eller är det så pass illa att vi inte är bättre än så här det kommer vi väl mer eller mindre att få veta. Augusti månad var tuff och september även den bjuder upp till tuffa möten men nu så behöver vi kamma in mer än två poäng när vi summerar av sensommar månaden september.
Skall även bli kul att bege sig över för första mötet på plats när jag och John gör resan till Peterborough borta. Sen har vi även en pubsamling att se fram emot på lördagen den 7/9 där puben The Liffey är bokad i Gamla Stan Stockholm för mötet borta mot MK Scum.
Pelle:
Känns som jag sett fram emot detta flera gånger men jag kan ha fel. Det jag ser fram emot nästa månad är säsongens första trepoängare. Att Wimbledon lyckas få ihop två bra halvlekar i samma match och det ska bli spännande att se nyförvärven debutera för oss.
Leffe:
Jag ser fram emot att få positiva nyheter om hur det är ställt med SweDons egen spelare, Anthony ”The Poet” Wordsworth som missat hela augusti på grund av en skada. Han är verkligen saknad med sin pådrivaranda och stora Wimbledonhjärta.
Sedan kan man ju inte undgå att se fram emot, med skräckblandad förtjusning, mötet med MK borta den 7:e september. Jag vet faktiskt inte om jag klarar av en förlust i den matchen ärligt talat.
Gästskribent Gurra:
Ser framförallt fram emot första segern i ligaspelet som jag givetvis hoppas kommer redan 7/9 mot Scums. Annars så är det väl spännande och förhoppningsfullt med de 3 deadline day förvärven som Wally plockade in, särskilt spännande och behövligt anser jag den finska forwarden Marcus Forss är. Vi behöver ju verkligen någon som gör mål nu när Pigott, Folivi och Appiah inte känns stekheta för tillfället.
Men även mittbacken Ryan Delaney tycker jag ser klart intressant ut och känns som en man för startelvan direkt med tanke på skadeläget medans Max Sanders antar jag mer kommer stå på tillväxt.
Vi har ju 5 st matcher i september och min förhoppning är att vi räknar in minst 9 poäng till vår hittils skrala skörd och att vi bygger vidare på det.
Vill också nämna att jag kommer följa Dylan Connollys framfart i Bradford med spänning, trodde när han kom att skulle bli en riktig superstar i vårat kära Dons men har ju inte riktigt passat in i sättet vi spelar på.
WOMBLE TIL WE DIE!
Månadens gästskribent: Gustaf ”Gurra” Wahlgren
