Redaktionen summerar: December
Vi summerar årets sista månad där avancemanget till FA-Cupens tredje omgång ordnades men där vi även förnedrades på hemmaplan av Wigan.
Redaktionen hyllar denna månad en Lyle Taylor som hittade målformen rejält men dissar onödiga misstag och sena tacklingar.
Pelle ondgör sig över Tottenhams allt för generösa biljettpriser medan Henke ger Kwesi Appiah en släng av sleven.
Leffe blickar framåt mot efterlängtad semester på varmare breddgrader och hoppas på revansch i Buckinghamshire.
Nu kör vi!
Häng med, tyck till, tyck lika, tyck annorlunda, eller tyck inget alls. Kommentatorsfältet är öppet för den som har något att säga.
Månadens match:
Pelle:
Äntligen fanns det lite att välja mellan. Nåja vi kanske inte ska överdriva men med två segrar och en oavgjord match så var det inte så enkelt som det brukar vara. 3-1 mot Charlton i FA-cupen innebar avancemang och ett möte med Spurs på Wembley gör detta enligt mig till månadens match. En stark insats mot ett inte alltför dåligt lag med mål från både Lyle Taylor och Cody McDonald. Varje match man gör fler än ett mål ska ses som en kandidat till månadens match och denna innehöll tre Wimbledonmål så valet är nästan självklart.
Henke:
Vi vann endast två matcher under månaden och det var lag på den övre halvan som vi slog. Bradford i ligaspelet med 2-1 och i den inledande matchen på december månad då vi slog Charlton hemma i FA cupen med 3-1.
Min röst läggs på matchen mot The Addicks av två anledningar:
Först och främst så tog vi oss vidare till den så magiska tredje rundan av FA cupen där vi fick en tung lottning med Tottenham borta på Wembley. Kul för fansen och bra klirr i kassan.
Den andra anledningen var glädjen över att få tysta Charlton tränaren Carl ”C**t” Robinson efter alla hans
taskiga undermåliga uttalanden om vår fantastiska klubb!
Leffe:
Matchen mot Charlton Athletics i FA-Cupens andra omgång.
Vi hade ju en färsk förlust i bagaget mot The Addicks så det kändes en aning tveksamt om vi skulle kunna fixa avancemanget till tredje omgången över huvud taget.
Det ordnade vi dock med bravur efter det att våra forwards levererat och visat prov på fint samarbete.
Månadens spelare:
Pelle:
Lyle Taylor har fått upp farten och gjorde fem av lagets åtta mål i december. Jag ger honom månadens spelare eftersom om det är något vi behöver så är det fler mål och en Taylor i målform är otroligt viktig för laget.
Henke:
Enligt mig så finns det bara en solklar kandidat till den så eftertraktade trofé, mitt pris för december går till Lyle Taylor. Vi har spelat sex matcher under månaden Lyle har gjort totalt fem mål. I matchen mot Yeovil i Checkatrade Trophy så hölls han utanför matchtruppen och i storförlusten mot Wigan fick han kliva av mållös. Han fortsätter helt enkelt att leverera och har vi en enorm tur så återvänder enligt ryktena Tom Elliott på lån från Millwall vore inte det fantastiskt. Värre dock är hur många klubbar pejlar av Lyle han är en pålitlig målskytt och det finns femton klubbar i League One som har mera flis i plånboken än oss.
Leffe:
Lyle Taylor får självklart ett hedersomnämnande med sina fenm gjorda mål men jag lägger faktiskt min röst denna månad på vår försvarare Deji Oshilaja som jag tycker vuxit fram till en av våra viktigaste spelare. Deji inger trygghet och spelar resolut i backlinjen men vågar samtidigt följa med upp i anfallen och har varit så när att göra mål vid några tillfällen. Ett bra vapen att ta till på fasta situationer som exempelvis hörnor då han alltid finns med inne i boxen.
Månadens besvikelse:
Pelle:
Att släppa in fyra mål mot Wigan i en match som inte såg helt omöjlig ut är en rejäl besvikelse. Att vi dessutom inte lyckades träffa målet trots sju försök gjorde inte saken bättre. Det såg länge ut som att vi kanske skulle lyckas få med oss minst en poäng men sen släppte vi in ett mål följt av Forresters andra gula och sen ytterligare tre Wigan-mål. En utvisning som tyvärr kostade oss mycket.
Henke:
Stortorsken mot Wigan var tråkig där man hade hoppats på något bättre men torsken borta mot Pompey svider ännu mer. Vi faller på individuella klantiga misstag från Jonathan Meades samt kapten Barry Fuller inget roligt och speciellt inte på Boxing Day. Vi kan bättre än så helt klart.
Leffe:
Förlusten borta mot Portsmouth på annandagen kändes så onödig och där vi inte fick tid över till att spela vårt eget spel utan stressade för mycket när vi fick bollen under kontroll inom laget. När allt kändes som upplagt för ett oavgjort resultat så får vår lagkapten, Barry Fuller, ett klassiskt hjärnsläpp i eget straffområde vilket visar sig bli matchavgörande. Sånt får bara inte hända helt enkelt.
Klagomuren:
Pelle:
Visst finns det en hel del att klaga på som t.ex. vårt orörliga centrala mittfält och Tottenhams prissättning för FA-cupmatchen vilket gör att det ekonomiska tillskottet inte blir så stort som väntat. Mål- och poängskörden kan man också klaga lite på men jag väljer något annat. Det känns som att vi drar på oss alldeles för många onödiga gula kort. Spelare som tappar fattningen och sparkar bort bollar efter avblåsningar eller som tar upp och tar med sig bollen när motståndarna fått en frispark. Onödiga utskällningar av domaren som inte kan sluta i annat är ett gult kort känns inte alltför nödvändigt. Dessutom flera sena och omotiverat hårda tacklingar i lägen som inte kräver det. T.ex. Forresters andra gula mot Wigan. Detta kommer att kosta en hel del om det fortsätter så eftersom truppen just nu inte är bred nog att klara av avstängningar på nyckelspelare.
Henke:
Kwesi Appiah vi visste att killen var skadebenägen det är nästan så uppenbart att barnen får lära sig det i skolan. Han har aldrig under sin karriär spelat majoriteten av matcherna för sina klubblag dels är det för skadorna men har även under åren han tillhört Peterborough samt Crystal Palace alltid varit utlånad. Vi visste att Kwesi med sex landskamper var en chansning vi fick en spelare av Championship klass men rent sportsligt är det katastrof när man troligen får klara sig utom honom för resterande del av säsongen. Ännu värre skadade sig i matchen mot Mk hemma i september, illa öppnar för att två anfallare måste in i januarifönstret.
Vill även lyfta en finger för kommande transferfönster då vi totalt har misslyckats i dom senaste två. Vi har inte råd med det nu fu*kar vi upp det den här gången då åker vi ut för det här materialet behöver en extra växel sen Rädda Willy sorry det var en film menar Rädda Harry Forrester samt köp mycket kortisonsprutor till Dean Parrett! En target forward skall jag egentligen inte behöva nämna ser det som en självklarhet!
Leffe:
Det är märkligt att sådana rutinerade spelare som Harry Forrester och Barry Fuller gör så pass simpla misstag vilket leder till att vi faktiskt förlorara matcher vi hade haft chans till att få med oss poäng ifrån.
Med tanke på vår placering i tabellen så måste det bli nolltolerans mot dylikt och Ardley får helt enkelt intala spelarna att ha mer is i magen när det hettar till ute på planen.
Vad vi ser fram emot nästa månad:
Pelle:
Får väl säga att jag ser fram emot återkomsten till Wembley på söndag. En FA-cupmatch mot Spurs får en att tänka tillbaka till säsongen 1998-99 då vi ett år mötte Tottenham fem gånger i januari och februari i ligan, FA-cupen och Ligacupen. Då slog dom ut oss ur båda cuperna och nu ser förutsättningarna knappast ljusare ut.
Henke:
Januari öppnar upp för ett gäng tunga matcher dom är inte många men ack så viktiga dom fyra vi skall ta oss an. Tottenham borta den 6/1 är en tung match våra tilldelade 7200 biljetter gick på nolltid och Spurs är i ett sårbart lägen då man lirar två matcher under vecka 1 sen oss på söndagen. Öppnar för många nya ansikten i deras elva. Självklart är det klasskillnad men Spurs ställer inget välsmort maskineri på Wembleys matta gör vi det nej men vi kommer sälja oss dyrt.
Höjer dock varningens finger för helgen efter väntar Mk Scum borta och det är känsloladdat kan man lätt säga. Åker återigen över för denna match och minns fjolåret när vi inte fick ihop våra bitar utan endast matade långt på Tom Elliott utan kännbar effekt. Blir dock mycket folk brukar vara bra samlingar ett grymt bra drag man blir helt enkelt lycklig när ett par tusen man stämmer upp i: You stole our club and then you fu**ked it up!
Bjuder på en lite återblick från fjolårssäsongens möte borta:
https://www.svenskafans.com/england/afcwimbledon/reserapport-you-stole-our-club-and-then-you-fuked-it-up-563476.aspx
Leffe:
Självklart ser jag fram emot FA-Cup mötet borta mot Tottenham den 7:e januari och att vi ordnar en riktigt härlig cup-skräll och tar oss till fjärde omgången vilket i så fall skulle vara för första gången i klubbens historia.
Sedan ser jag med skräckblandad förtjusning fram emot mötet med laget ”vars-namn-vi-inte-nämner” uppe i Buckinghamshire den 13:e januari. Sist men absolut inte minst så ser jag fram emot 6 veckors välbehövlig vila på varmare och betydligt soligare breddgrader.
WOMBLE TILL I DIE!
