Redaktionen summerar: Februari
Vi blandar och ger, högt med lågt, ömsom vin & ömsom vatten. Ytterligare en månad skall summeras med laget som inte vunnit tre raka i ligan sedan april 2016!
Förluster och segrar om vartannat när The Dons åkte berg- och dalbana i februari.
Vi gottar oss åt mirakelvändningen i mötet med Rochdale, grämer oss över förlusten mot Millwall i FA-cupen och ser med tvivelaktig spänning fram mot nästa månads ödesmatcher i ligaspelet.
Henke skänker en bortgången Salad en tanke och får även chansen att ge Mr. Robinson en verbal lavett, Pelle anar en konsperation kring den alltför välskötta gräsmattan på Kingsmeadow alltmedan Leffe förundras över hur vi kan vara så ojämna som vi faktiskt är.
Nu kör vi!
Häng med och tyck till, tyck lika, tyck olika eller tyck inget alls.
Kommentarsfältet är öppet för den som har något att säga.?
Månadens match:
Pelle:
Äntligen lite att välja på, eller i alla fall mer än en match.
Men det är klart att avgörandet på straff i den sista minuten gör att 4-3 vinsten borta mot Rochdale gör att det blir månadens match.
Inte bara för spänningen och det sena avgörandet men också för att Wimbledon kom ut med inställningen att vinna matchen.
Henke:
Rochdale borta vilken match det straffmålet av Pigott i den 96:e höll the Great Escape vid liv. Att mitt i veckan tas sig norrut ut, ett par mil norr om Manchester det gjorde 144 Wimbledon fans vilken eufori och glädje som utspelade sig på Spotland Stadium.
För oss var det en måste match för att försöka knappa in på bottenlagen och med fyra gjorda mål på bortaplan det är starkt.
Sen upplevelsemässigt hade vi SweDons samt FinDons som gjorde snedresan till Sunderland en härlig weekend. Helt grymt och vilken uppslutning upp i Sunderland, fredagskvällen i Newcastle var Wimbledon överallt från pub till pub.
Leffe:
Det är klart det blir matchen borta mot The Dale. Sicken gammal hederlig Crazy Gang dramatik och helt rätt mentalitet hos spelarna.
Tre mål av Pigge Pigott samt ett av SweDons egen spelare Anthony Wordsworth gjorde att vi slutligen kunde avgå med segern efter att ha hamnat i tidigt underläge.
Månadens spelare:
Pelle:
Svårt när i stort sett alla blandar och ger. Pigott kan vara helt osynlig i en match och smälla in ett hattrick i nästa. Spelare som Dylan Connolly har inte lyckats leverera efter en lovande start, delvis på grund av skador. Andra spelare som Shane McLoughlin och Steve Seddon har visat upp glimtar av kvalitet. Måsta jag ge det till någon så får det bli vår fantastiska målvakt Aaron Ramsdale som visar hjärta och engagemang i varje match. Han har verkligen kommit in i laget och förstår vår historia, det är tydligt att han verkligen vill hjälpa oss att klara oss kvar i League One.
Henke:
Lägger helt klart min röst på Joe Pigott ”Feed the pig and he will score”. Hans tre fullträffar talar sitt tydliga och utan dem hade det verkligen sett mörkt ut i tabellen.
Enligt mig var detta dessa målen och vinsten som någonstans höll hoppet vid liv en månad till. Den kritiska linjen kommer närmare med stormsteg men Pigott höll den lilla sista strimman av ljus vid liv.
Leffe:
Ett hattrick skall alltid uppmärksammas rejält så därför går utmärkelsen helt enkelt till Joe Pigott denna månad efter hans tre fullträffar i mötet mot Rochdale.
Månadens mål:
Pelle:
Jag väljer att lyfta fram Micael Folivis ledningsmål i förlustmatchen mot Charlton.
Alltid värdefullt när nyförvärv hittar rätt nåstan omgående då de anslutit till spelartruppen.
Henke:
Pigotts alla tre mot Rochdale så jäkla viktiga att jag kör på tre gånger gillt denna månaden!
Leffe:
Det blir Steve Seddons vinnande mål i mötet borta mot Walsall. Rätt skönt att se en nyanställd vänsterback hitta nätet direkt i en rätt överraskande bortaseger måste man säga.
Klagomuren:
Pelle:
Matchen mot Millwall i FA-cupen var ett perfekt tillfälle att ta sig till kvartsfinal och skaffa välbehövliga pund för nästa säsongs spelartrupp. Men man skapade ytterst lite och Millwall kunde enkelt kontrollera matchen och försvara sitt tidiga ledningsmål. Det är ytterst frustrerande att genomlida sådana matcher och det har varit alltför många matcher av den karaktären denna säsong. Sett till matchstatistiken var man nästa snäppet bättre än Millwall men med ett skott på mål av elva försök så vinner man inga matcher. Hemmaformen är inte vad man önskar när man kämpar för varje poäng. Fansen är fantastiska och har ställt upp bakom laget trots situationen man befinner sig i. Efter Chelsea tog över skötseln har planen sett mycket bättre ut än tidigare men frågan är om det hjälper våra motståndare mer än oss. I så fall har vi kanske inte anpassat laget till de nya omständigheterna.
Henke:
Tycker verkligen att vi förtjänade en pinne mot Charlton, kändes så tungt när The Addicks gjorde 2-1 ett på ett riktigt skitmål. Matcherna mot Charlton blir bara tuffare och tuffare både på läktaren och på planen och flera tolkar det som om Charlton vilja pumpa igång någon form av rivalitet. Vårt piss och diss mot The Addicks grundar sig gott och väl när dom tog in fettot Karl Robinson med sitt mörka förflutna i MK. Vad gjorde han för Charlton inte ett smack så ni är inte ens värda att kliva in som bubblare på vår shitlista när Karl C**t lämnat.
Sen kan jag inte förstå att Wagstaff inte fick lira en endaste minut mot Millwall i cupen. Kan det måntro har varit taktik från Wally att dra bort fokus från fotbollen. Wagstaff satt där med sitt färgade skägg i varenda tidning samt tv sändning. Men lira fick han inte får försöka snacka med Wallly sista hemmamatchen mot Wycombe när SweDons som vanligt brukar gästa VIP baren.
Leffe:
Vår hopplösa ojämnhet som är för mig ett totalt mysterium och som bidragit till att förankra oss i botten av tabellen. Det har väl snarare varit mer regel än undantag att vi förlorat på övertid än att vinna matcher vilket gjort att man bara kan hytta med näven mot skärmen när det än en gång utspelar sig framför ens ögon. Tänk vad allt hade sett annorlunda ut om vi vunnit tre-fyra matcher i rad och kommitm in i da flow.
Sedan kan man väl bara kallt kontastera att våra sommarvärvningar inte gett det önskade utfallet ute på planen och att vi kanske borde sett över våra resurser bättre och prioriterat annorlunda.
Vad vi ser fram emot nästa månad:
Pelle:
Jag antar att det kommer avgöras om vi är kvar i kampen om överlevnad, inte för att jag kan säga att jag ser fram emot det men jag hoppas att det blir något att se fram emot.
Henke;
Helt klart den fortsatta poängjakten och matcherna duggar tätt. Hela mars månad innehåller sex matcher så totalt 18 poäng att spela om. Mer eller mindre är detta månaden som enligt mig är vinna eller försvinna. Det faktum vi ställs inför är att vi är League One´s sämsta fotbollslag efter 35 spelade omgångar och det är vi av en anledning tabellen ljuger aldrig.
Matcherna kommer bli tuffa men två raka hemma matcher mot topplagen Doncaster och Peterborough som båda jagar kvalplatser. Southend borta en nära bortafight som kommer dra mycket folk. Roots Hall den korrigerade plåtskjulet kommer bli grymt avgörande vi brukar ha svårt att få med resultat här. Månaden avslutas med bottenlagen Gillingham och Scunthorpe två måste matcher för att stänga avståndet. När man räknar på ekvationen hur många matcher kan vi vinna det är den stora frågan. Vi behöver lägga ribban högt så alla matcher vore väl fantastiskt men får landa och vara mera av en realist så skralt tio poäng måste spelas in det är inte för mycket begärt. Kan det räcka när vi äntrar april / maj månad det får vi se.
Vill även passa på att skänka en tanke till legendariska supportern Lee ”Salad” Avis som gick bort under februari månad. En legendarisk supporter som knappast undgick någon av oss.
Leffe:
En tuff månad med hela sex matcher och 18 värdefulla poäng att försöka plocka så många som möjligt av. Inga lätta uppgifter heller då vi ställs både mot uppflyttningskandidater såsom Doncaster och Peterborough men även mot lag i den nedre regionen som nog kommer göra allt för att hålla oss bakom sig.
Helt klart vet vi om chansen till fortsatt spel i League One är fortsatt vid liv eller om det skall betraktas som körd när mars månad är över.
WOMBLE TILL I DIE!
