Redaktionen summerar: Januari
Januari är äntligen över och månaden summeras här
Januari var en jämn plåga och redaktionen har skrivit av sig för att kunna lägga denna månad bakom sig. Vi ”gläds” över månadens enda seger i Pizza-cupen om vi ens inte gläds alls. Att hitta guldkornen har varit svårt och att hitta månadens spelare var inte enkelt utan t.o.m. omöjligt för vissa. Så låt os snabbt rycka loss detta plåster som suttit alltför länge och istället blicka framåt mot bättre tider.
Så nu kör vi!
Häng med och tyck till, tyck lika, tyck olika eller tyck inget alls.
Kommentatorsfältet är öppet för den som har något att säga.
Månadens match:
Leffe: En enda seger på sju matcher under januari månad så valet blir enkelt: Segern med 1–0 över Bristol Rovers i EFL ”Pizza-cupen” Trophy. Drömmen om Wembley lever vidare tack vare Jack Rudonis strut i andra halvlek som visade sig räcka till seger. Inte för att vi direkt gjorde någon storartad insats på planen utan det var nog snarare så att The GAS mer eller mindre skänkte bort den matchen kändes det som
Henke: I ligaspelet fanns det inte mycket att glädjas åt då vi kammande hem ideellt med förluster igen. Av sex möjliga matcher blev det sex förluster vilket gjorde att vi tog noll av 18 möjliga poäng. Med andra ord fanns det inget att notera på plussidan utan den svaga formen bara pekar mera och mera neråt. Vi fortsätter att rada upp försvarsmisstag, uselt målvaktsspel samt ett tanklöst anfallsspel som är lätt att läsa.
Pelle: Som tidigare är det inte svårt att avgöra. En seger på en månad så jag tror nog att segern mot Bristol Rovers i Papa John's Trophy får bli månadens match. Ingen svårare uppgift dessa dagar att välja månadens match... hoppas det ändras snart.
Månadens spelare:
Henke: Januarimånaden är som ett svart mörker och hade hoppats på att man skulle fått hitta någon ljusglimt att gotta sig åt. Får svårt att plocka något russin ur kakan denna månaden men en spelare som kan och vill göra skillnad är vår egen Merton-Messi Jack Rudoni. Killen vill spela fotboll och han vill vinna. Aningen orutinerad men kommer växa och han kommer bli en viktig byggsten. Sen ser man även tecken på att George Dobson är inlånad som motor på mitten för att få igång maskinen som idag har grus i maskineriet. Spelar hela tiden bollen framåt och kam slå den där passningen som förut gått hemåt eller i sidled. Visst bollar slås bort vilket är sårbart men det öppnar för avslutningen på säsongen.
Men min röst tillfaller den person / personer som lyckades får kvar Pigott i klubben sågs i början som en omöjlighet att han skulle bli kvar. Nu går kontraktet ut i sommar och vï får noll pund för han men han är skillnaden på att hålla sig kvar eller åka ur. Fantastiskt insats vet inte om det är Nick Robertsons förtjänst men stort är det.
Pelle: Inte mycket att välja mellan trots spridda stabila insatser så har totalen tyvärr varit alltför ojämn för de flesta spelarna. En som har kämpat bra och fortsätter att imponera med sin energi och teknik är ungdomen Jack Rudoni. Här har vi en spelare som kan bli riktigt bra om vi fortsätter att ge honom chansen. Tillsammans med Pigott så är han en spelare som sällan gör en besviken och som alltid kämpar.
Leffe: För andra gången under min tid som skribent här på redaktionen så väljer jag att inte utse någon till ”Månadens spelare” då jag tycker samtliga i truppen har underpresterat å det grövsta den gångna månaden. Samma sak gäller för vårt management där Glyn Hodges tappade i princip allt ju längre månaden gick och fick slutligen sparken på januaris sista skälvande dag. Vi kan faktiskt kräva mer av våra spelare och den totala avsaknaden av ”fighting spirit /The Spirit Of Wimbledon” stör mig något enormt!
Månadens mål:
Leffe: Tre mål gjorda under hela månaden vilket ju egentligen inte är något annat än en total katastrof. Jack Rudoni avgjorde, som tidigare nämnts, i cupen mot Bristol Rovers medan målen i ligaspelet gjordes av Joe Pigott och Ollie Palmer. Det var första målet i Wimbledontröjan denna säsong för herr Palmer som ju värvades inför den här säsongen för att just göra mål.....massor av mål.....var det tänkt. Tveksamt om det blir någon ketchup-effekt av det målet men jag ger ändå utmärkelsen till Ollie Palmer den här månaden och hoppas målskyttet lossnar lite för karln nu då.
Pelle: Tre mål att välja mellan från sju matcher? Varje kategori är en påminnelse hur usel januari var. Men av de tre så var det nog Joe Pigotts 1–0 mot Crewe som får månadens utmärkelse. Jack Rudonis perfekta pass genom försvaret fram till Cheye Alexander på högerkanten, Alexanders inlägg över Crewes målvakt till Pigott som nådde högst och nickade in Wimbledons enda mål i 1–1 matchen.
Henke: Blir Pigotts mål mot Crewe där han nätade redan i den 2:a matchminuten efter ett magiskt vackert inlägg från högerkanten av Cheye Alexander. Det är framspelningen som värmer grymt fint förarbete.
Klagomuren:
Henke: Vår förmåga att inte hålla spelare hela och friska tycker vår skadelista hela tiden adderas. Sen att klubben är dåligt på att informera status på skadefrånvaron främst anfallaren Ollie Palmer som enligt rykten köptes skadad och sådant har man inte tid för men kanske enda sättet för oss att ha råd. Ben Heneghan borta, Terell Thomas borta startspelare som behövs blir kostsamt. Vad gör vi för fel.
Leffe: Ja.....vad säger man? Nu är vi tillbaka där vi trivs som bäst nämligen under nedflyttningsstrecket men den här gången känns det tyvärr inte som någon ”The Great Escape” kommer infinna sig utan snarare en trist version av ”Titanic”. Managern sparkad, en spelartrupp som inte hittar harmoni eller spelglädje, avsaknaden av ledargestalter ute på planen och som grädde på moset ingen publik på läktarna som kan hjälpa fram laget när det som bäst skulle behövas. Nuläget sammanfattas väl bäst med förlusten mot MK där ingen av spelarna verkade läst på om vår historia och vad en förlust mot just det laget egentligen innebär för oss supportrar. Fy fan vad den förlusten sved i själen och dessutom blev vår nya arena besudlad å det grövsta känns det som. Det skulle faktiskt ALDRIG ha tillåtits under ”The Crazy Gang” eran och däri ligger mycket av problematiken också nämligen att få ihop dessa mediokra spelare till en enda hårt kämpande enhet som det slår gnistor om när man minst anar det.
Pelle: Försvaret eller avsaknaden av ett försvar har verkligen skadat laget. Tillsammans med en usel målskörd så är det inte mycket man inte kan klaga på denna månad. Känslan att det inte händer något när laget behöver lyfta sig, hamnar man i underläge så stannar man där. Stödet från publiken i nya arenan hade nog kunnat lyfta laget i dessa fall men det vet vi ju inget om.
Vad vi ser fram emot nästa månad:
Leffe: En ny manager som INTE har ett förflutet i klubben på något sätt och som INTE har ett ”stort Wimbledonhjärta”. Att vi avancerar till semifinal i EFL Trophy genom att slå Oxford United på bortaplan tisdagen den 3:e februari. Vi MÅSTE bara även ta tre poäng när vi möter bottenkonkurrenten Wigan på bortaplan den 6:e februari. Vinner vi inte den matchen åker vi ur helt enkelt.
Pelle: Allt typ. Inget kan väl bli så mycket sämre än januari, jag tänker gå in i varje match med inställningen att det iallafall inte är januari.
Henke: Älskar att följa hela ryktescirkusen med jakten på en ny tränare hur det böljar fram och tillbaka med rykten som är heta för att inför nästs sekund vara iskalla. Några namn kan vi nog redan nu avpollettera då namn som Chris Powell, Emma Hayes samt Steven Reid tackat nej.
Heta kandidater för stunden är Luke Garrard, Steve Lovell, Neil ”bomber” Harris, men även nuvarande Mark Robinson samt min personliga favorit Danny Cowley. Den sistnämnde Cowley kommer senast från ett tränaruppdrag från Huddersfield där han fick sparken i juli 2020 och är för stunden klubblös men avlönad av The Terriers. Enligt utsago så hade han en lön i Championship på 1 500 000 miljoner pund om året vilket med dagens värde på pundet ger en årslön på 17 000 000
miljoner kronor. En utopi dock är uppsidan att Danny Cowley ej är en etablerad Championship manager utan mest är ihågkommen för sin tid hos Lincoln som han tog upp från The National League till League One på fyra år. Han är mannen som vi söker då hans arbete och visioner genomsyrar hela föreningen och är en långsiktig byggsten. Lönekraven kan vara en omöjlighet men ingen annan klubb har nappat och kanske även vi är passiva med tanke på var vi befinner oss i tabellen.
Personligen tror jag att man har kvar Mark Robinson säsongen ut eventuellt får han hjälp vi sidlinjen med ett tvådelat ansvar med en enda uppgift att hålla kvar laget i League One.
Hoppas för guds skulle att vi säger nej till Sol Campell, Joey Barton, Alan Pardew, Ian Holloway samt Simon Grayson.
En bubblare om vi håller ut till sommaren och laget håller sig kvar skulle kunna vara Jason Euell som jobbar inom Charltons Akademi. Blir som sagt spännande att följa och ber för att Cowley tar över rätt man för uppdraget som går hand i hand med klubbens historia och värderingar.
COME ON YOU DONS!!!
