Redaktionen summerar: Mars
Wimbledonredaktionen med Henke, Pelle och Leffe vid rodret summerar mars månad.

Redaktionen summerar: Mars

Vi summerar en månad som bjöd på en blandad kompott resultatmässigt, ett nyförvärv och en skrattretande vattensjuk fotbollsplan.

Det drar ihop sig till slutspurt i ligan och som sig bör har vi skaffat oss ett perfekt utgångsläge för attt trilla ur League One och vi kan lova att nerverna kommer sitta på utsidan resten av säsongen hos våra supportrar.
Under mars månad saknade vi vinnarskallar och ”The Crazy Gang” mentalitet hos de flesta av grabbarna förutom en klippa i försvaret vid namn Deji Oshilaja.
Pelle är skeptisk till vattenpolo mot Fleetwood medan Henke undrar vad som hände med Harry Forrester egentligen.
Leffe ställer sig tveksam till ett nyförvärv från andra sidan Atlanten vid namn Sam.....eller var det Lloyd....?

Nu kör vi!
Häng med, tyck till, tyck lika, tyck annorlunda, eller tyck inget alls. Kommentatorsfältet är öppet för den som har något att säga.

Månadens match:
Pelle:
Med en seger på hela månaden så finns det inte många alternativ. 2-1 mot Oxford var en match som gav en bra känsla. Tre mycket viktiga poäng efter en bra insats av laget som fortsatte att kämpa trots att det såg tungt ut.

Henke:
Här skulle det ha stått Fleetwood men det blev en rejäl flopp utan den enda ynka segern vi tog var Oxford hemma men den var ack så viktig. Turen var helt klart att vi mötte ett Oxford som var tämligen splittrade tack var sitt managerproblem efter att sverigebekantingen Pep Clotet fått sparken och veckan innan
tackade Craig Bellamy nej till att leda klubben. Nu vet alla vem som sitter bakom rodret hos The U´s för stunden men C**t Robinson satt inte på förarsätet när vi tog dem och det var tur för vår del. Vill även personligen lyfta vår oväntade målskytt Jonathan Meades du är grym härligt att du fick näta. Insatsen mot Shrewsbury borta tyckte jag vi hade stunder där vi stod upp bra mot toppen och skönt där vi inte behöver föra matcher.

Leffe:
En seger är alltid en seger så jag instämmer med mina redaktionskollegor och utnämner segern över Oxford till Månadens Match.
Laget römde mardrömmar de luxe om för någon säsong sedan och aldrig kunde vinnna över har numera förvandlats till en överkomlig motståndare.

Månadens spelare:
Pelle:
En spelare som jag alltid blir glad av att se är Deji Oshilaja, Han ger alltid allt i alla matcher och är mycket viktig för Wimbledons försvar och även för anfallet ibland. Han gör sällan en dålig match och är ofta en av Wimbledons bästa spelare. 

Henke:
Deji Oshilaja är mitt val du är grym lyser starkt i Darius Charles frånvaro och att vi håller tätt bakåt blir viktigt då vi inte direkt sprutar in mål framåt. Även ett anfallsvapen på fasta situationer och får jag lyfta ett ess som jag tror kan göra en repris ala Jack Midson med femton kvar på klockan och säkrandet av kontrakten så är din motsats idag Deji en jäklar vinnarskalle. Kanske lite väl euforiskt men som sagt flera vinnarskallar nu när två månader återstår. 

Leffe:
En ganska slätstruken månad där egentligen ingen av spelarna höjde sig över mängden i mitt tycke men nu skall ju ändå någon få utnämningen så jag lägger min röst denna gång på Liam Trotter.
Inte för att han är den mest spektakuläre spelaren direkt men Liam har tillfört kontinuitet och trygghet då han är given från start i så gott som samtliga matcher.

Månadens besvikelse:
Pelle:
Att tappa poäng mot Rochdale efter segern över Oxford när man trodde att laget skulle ta sig upp i tabellen var tungt. När man tror att man ska få lite vind i seglen efter en vinst så blir det aldrig så. Istället får man kämpa sig till en poäng mot ett lag under sig i tabellen.

Henke:
Uttrycker starkt mitt missnöje över förlusten mot Fleetwood hemma på Långfredagen. Ännu en gång dök påskharen upp denna gång i skepnad av Jack Sowerby och plockade hem tre pinnar till Lancashire. The Cod Army är pånyttfödda sedan dom sparkade Uwe Rössler och meriterade John Sheridan kommer utan tvekan hålla laget uppe i League One med tanke på lagets formkurva. Poängen som jag vill landa är att hur många påskhelger har vi verkligen klivit ur med sex pinnar i bagaget? Vet inte hur många påskhelger man spenderat på dom brittiska öarna med tanke på det täta matchandet vilket är kanon för en anglofil jo nu minns jag Plymouth borta 2014 Kwesi Appiah ahhhhhhhh vilken känsla! Vi kan mer eller mindre säga att vi blir korsfästa år efter år Hartlepool borta, Dagenham & Redbridge ajaj hög tid att byta fokus nu.

Leffe:
Jag hade på känn att det skulle bli knivigt mot Rochdale men likväl var jag grymt besviken efter att vi ”bara” fått med oss 1-1. Det var ju ett sådant gyllene läge att få lite avstånd till nedflyttningsstrecket men istället blev det precis tvärtom och nu är vi mer insyltade än någonsin i bottenstriden. Onödigt värre.

Klagomuren:
Pelle:
Planen var under all kritik under matchen mot Fleetwood och regnen gjorde inte saken bättre. Tyvärr hade domaren bestämt sig för att inte bryta matchen och gjorde allt för att den skulle spelas klart. Rykten säger att han gjorde en planinspektion i halvlek vilket gjorde att planskötarna inte kunde göra sitt jobb rakt ut. Dessutom var inte Fleetwood representanterna speciellt hjälpfulla i diskussionerna om matchen skulle spelas klart. Vilket är förståeligt eftersom de ledde matchen men frågan är om det var rätt att fortsätta.

Henke: 
 Saknar helt klart flera vinnarskallar defensivt finns dom i forma av Deji Oshilaja, Darius Charles samt George Long men framåt vem har varit något extra denna månad? Harry Forrester har varit helt under isen och petningen av honom under februari har satt sina spår han måste vakna likadant för Dean Parrett som måste lira från start håller han inte för 90 minuter eller vad är felet. Sen måste Lyle Taylor hitta fokus blir lite för mycket överarbetning samt lite för lätt bolltapp vi behöver dig och det är nu du står ensam sedan vi förlorat Cody McDonald. Sen vårt senaste nyförvärv Llyod Sam snälla presentera dig tror på förhand att du är en flopp motbevisa mig tack hade hoppats på en renodlad anfallare och vad hände med Carlton Cole spåret som var hett vid årsskiftet. Vi saknar fortfarande en ”target player” vilket vi gjort hela säsongen och det är illa men komplementet är Paul Robinson och Darius Charles, lyckat eller vad tycker ni. 
Skrämmande många återigen som är ute och kritiserar Ardley och hans stab men upp till bevis tiden är knapp matcherna är få så hur ser vårt öde ut.

Leffe:
Vem fan är Lloyd Sam egentligen och när skall vi få se honom i spel?
Det doftar lite desperation över det hela och att man bara måste agera när man fick klart för sig att det var färdigspelat den här säsongen för Cody McDonald. Vi fick ju in Joe Pigott under transfern i januari som anfallare men det har väl inte blivit någon braksucce direkt för Joe.
Nu har vi alltså ytterligare en anfallare som skall vara med i slutspurten vilket måste kännas väldigt förvirrande för till exempel Lyle Taylor. Vem skall han spela ihop med om han nu över huvud taget skall ha en anfallspartner?

Vad vi ser fram emot nästa månad:
Pelle:
  Poäng, alltid poäng. Och att laget visat lite mer av den gamla crazy gang-andan. Att man get allt och lite till för att ta de poäng som vi måsta ha nu. Sen vore det trevligt om Darius Charles kunde komma tillbaka i spel efter skadan. När försvaret haltade blev det tydligt att vår tunna anfallsbesättning inte klarar av att leverera de mål som behövs.

Henke: 
 Poäng helt klart den stora frågan är dock hur vi skall ta dom när följande motståndare i form av Scunthorpe (h), Charlton(h), Walsall(b), Oldham(h) och avslutningsvis Wigan(b). Hantera press är ju inte vår buisness och vi är aldrig bäst när vi behöver det denna säsong så matcher där vi verkligen inte får förlora är Walsall samt Oldham. Charlton är för stunden grymt tunga sedan Lee Bowyer tagit över rodret men Londonderby är derby dock utan Carl C**t Robinson vid linjen. Topplagen Scunthorpe och Wigan borta ajaj denna månad kommer svida rejält och fallerar mars månad då är vi rökta utan snack finns inte en schaman i hela världen som kan rädda oss då. I skrivande stund har vi 42 poäng och för att säkra kontraktet behöver vi tio pinnar till och med sju matcher är det 21 pinnar att lira om vi behöver som sagt tio grejar vi det.
Vad ser jag då fram emot jo självklart vår SweDons resa tio pers kommer återfinns på DW Stadiums bortasektion när vi gästar Wigan i slutet av månaden tungt riktigt tungt! 
Se länk:  https://www.svenskafans.com/england/supporterresan-2015-hang-med-522165.aspx


Leffe:
Jag ser fram emot ett klassiskt lidande som man så många gånger tidigare blivit utsatt för som Wimbledonsupporter. Nu gäller det inte bara att vinna sina egna matcher utan dessutom skall övriga lag nere i bottenträsket gärna tappa lite poäng här och där. 
Redan innan säsongens början så hade man aningar om att det skulle bli grymt tufft att hänga kvar den här gången men nu när det snart är över så vill man ju så förtvivlat gärna se att vi klarar oss kvar. 
Jag ser även fram emot att Neal Ardley sitter kvar som manager resterande matcher av säsongen och att alla nu sluter upp bakom honom och visar sitt stöd.
SweDons supporterresa till Wigan blir ju självklart månadens riktiga höjdare och förhoppningsvis levererar vi en riktig jävla knall då och vinner matchen med 3-0!

WOMBLE TILL I DIE!
 

Redaktionen2018-04-06 12:51:34
Author

Fler artiklar om AFC Wimbledon