Redaktionen summerar: November
Vi lägger en månad bakom oss där vi tappade två tabellplaceringar från en tionde till en tolfteplats. Vinsterna uteblev under månaden och när vi inledningsvis förlorade chansen till avancemang i FA cupen efter förlust mot topplaget i Conference Forest Green så kunde det väl bara bli bättre, ack så fel man kunde ha. Ett tufft schema på förhand mot motståndare som Portsmouth, Wycombe, Leyton Orient samt jumbogänget Dagenham som bara skulle ge tre säkra gav en skral poängskörd. En ynka pinne hemma under hela månaden får bara inte hända. Dock så gladde pinne borta mot Pompey och alltid lika skönt att plocka poäng mot sydkustgänget. Framåt i kristallkulan vill vi se poäng och att en av våra forwards kliver fram och blir det där lilla extra.
Månadens spelare:
Henke: Får äntligen lyfta vår SweDons sponsrade Adebayo Azeez som stått för en stark höstsäsong där han var det stora utropstecknet på en spelare som verkligen blommat ut. Lagets målskörd blev tre mål november månad varav Azeez stod för den så viktiga struten på övertid mot Wycombe som räddade en poäng för hemmalaget.
Pelle: Barry Fuller har länge spelat bra och stabilt och har gjort sig förtjänt av månadens spelare ett antal gånger. Han har spelat med en stor pondus och lägger inte fingrarna emellan i närkamperna. Han har bidragit till att månaden inte enbart består av förluster.
Månadens besvikelse:
Pelle: Hela månaden kan nog ses som en besvikelse men 0-1 hemma mot bottenlaget Dag & Red är nog en större besvikelse än förlusten i FA-cupen mot Forest Green. Kanske känns det så eftersom jag har haft längre tid att bearbeta förlusten mot The Green men egentligen är det som att välja mellan pest eller kolera. Men insatsen mot Dag & Red var verkligen horribel och på förhand så var den matchen vi skulle ta tre poäng i.
Henke: Inte mycket att orda om men hemmaförlusten mot Dagenham Redbridge sved rejält på många sätt. Dels förlust mot jumbolaget hemma där tre poäng bara skall plockas in om man vill hänga på tåget. Annu en anledning var att Jamie Cureton fick avgöra för The Daggers precis som i senaste mötet under fjolårssäsongen då han på annandag påsk gjorde tre mål när Wimbledon förnedrades med 4-0 borta på Victoria Road. Vem avgör i år igen om inte just Jamie Cureton med ett skitmål i 80:e. Anledning till denna avsky mot Cureton grundar sig under fjolårssäsongen när han mer eller mindre häcklade hela bortasektionen på Victoria Road.
Månadens match:
Pelle: Kan bara bli den fantastiska 0-0 matchen mot Portsmouth. Inför för poängen men för möjligheten att träffas på lokal och se matchen tillsammans med andra Wimbledonsupportrar. I en månad utan vinster så får man söka efter andra glädjekällor.
Henke: Stora matchen för månaden var på förhand borta mötet mot Portsmouth där laget fick med sig en 0-0 resultat i en rätt så sömnig tillställning inför närmare 16 000 tusen på Fratton Parks läktare. Wimbledon fortsatte sin obrutna sejour mot Pompey vilket gläder något enormt. Stora matchen när man summerar månaden i efterhand blir helt klart Leyton borta stort tryck på bortläktaren samt bra samling inför i Bethnal Green där det var bra mycket Wombles på plats.
Klagomuren:
Henke: Vi klev in i november månad med vetskapen att det skulle bli tufft vilket det blev. Vi skötte oss mot lagen på den övre halvan men torsken mot The Daggers och respasset ur FA Cupen mot Forest Green hemma på övertid släckte även förhoppningarna om att få uppleva ett nytt cupäventyr likt Liverpool under fjolåret.
Pelle: En månad utan vinst just när vi började närma oss playoffplatserna? Varför är det alltid så? Varför känns det som att spelarna underpresterar när det börjar se bra ut? Varför kan våra formtoppar inte vara längre än ett par matchen och varför kan våra svackor aldrig bara vara en match? Neal Ardley har fortfarande en hel del att arbeta på.
Vad ser vi fram emot nästa månad:
Pelle: Poäng. Jag ser fram emot att vi tar minst en vinst och bryter detta kompakta vintermörker.
Henke: Ardley har nog stora förhoppningar på att vi får en målskytt som utkristalliserar sig lite extra. Vi behöver en anfallare med skärpan att göra lite extra en killer, en skarp avslutare och en matchvinnare. Listan kan göras lång genom åren Akinfenwa, Tubbs, Midson, Kedwell, Main, Cooper. Största potentialen i detta gäng har helt klart Lyle Tyler, fråga är om han kan kliva fram ocj göra det där lilla extra vi behöver för att vinna matcher.
COME ON YOU DONS!!!
