Reflektioner och tankar efter derbyt
Det var en match jag lämnade med lite av en besvikelse då jag tyckte att andra halvlek var det bästa jag sett i år med undantag av matchen mot Southampton. Visst, Everton skapade inte alltför många farligheter men visade styrka och kontrollerade i stort de sista 45 minuterna. Det var bara ett mål som fattades.
Romelu Lukaku – Detta var hans absolut främsta prestation på mycket länge. Jag kan inte komma ihåg om jag har sett honom tidigare visa ett sådant komplett spel, kanske med undantag av hans passningsspel. Borta var den där spelaren som hade haft så extremt svårt att ta emot och hålla i bollen. Istället fick vi se en Lukaku som briljerade som target player, och gång på gång gjorde det extremt svårt för Liverpools försvar. Om det var ökat självförtroende ifrån matchen på The Hawthorns, eller om han stått och nött mottagningar med Duncan på träningarna det får vara osagt. Dock bådar det sannerligen gott inför kommande matcher.
Försvaret – Många var nog de Liverpoolsupportrar som riktigt mös när de fick se laguppställningen. Tre riktigt oerfarna kort i en sådan prestigematch som derbyt. Visst sökte sig Sturridge till Funes Mori eller Galloway och ofta gav det utdelning. Browning hade att göra på sin kant och fick flera gånger se sig ifrånsprungen av Moreno. Som en komplett försvarsdel gjorde de dock i stort allt rätt, och framförallt Galloway har verkligen mognat som spelare under inledningen av säsongen.
Phil Jagielka – En helt suverän insats. Vad mer kan man säga. Gick de andra mer orutinerade försvararna bort sig så fanns han där. Det är under sådana här tillställningar vi får se varför den nu lite äldre trotjänaren bär kaptensbindeln. Han har alltid varit kvick, men i söndags var det som om alla andra stod still när Jagielka började röra på sig.
Martin Atkinson – Var lite ojämn i sin bedömning. Även om jag försökte se det med neutrala ögon, tyckte jag att ett par fler Liverpoolspelare borde fått syna kortleken. Dock var det inget jag inte kunder förlåta fram till den 77:e spelminuten. Kanske är det som så att han inte uppfattade situationen, och Lucas kom undan med något som borde renderat i en solklar varning. All annan förklaring av situationen måste ses som ren feghet av Atkinson. Lucas borde ha fått ta emot sin andra gula då han med klar avsikt fällde Barkley utan att ens försöka nå bollen. Detta kunde ha varit helt matchavgörande.
Kone eller Deulofeu – Jag har hittills denna säsong hållit Kone som ett av skälen till Evertons fina start. Sättet han rör sig i banan, säkerheten i mottagningarna och känslan att ofta släppa boll på rätt spelare. Sett till framtiden måste dock Deulofeu få mer speltid. I derbyt blev han dock i stort helt bortplockad. Detta fram till att han på övertid i första halvlek slår in ett sådant där hårt, maskerat inlägg och 1-1 var ett faktum. Han blev annars för isolerad på sin kant och gjorde det alldeles för lätt för Moreno och Sakho som endast behövde stå rätt. Det är i dessa situationer han måste göra sig mer tillgänglig, genom att söka nya ytor och göra löpningar inåt i banan. I denna match var hans tillvägagångssätt alldeles för lättläst. Kan han bli mer oförutsägbar för motståndaren är det mycket möjligt att vi har en ny världsstjärna i truppen. Som läget är just nu vill jag se en uppdelning av speltid och starter mellan dessa två spelare.
