Reseberättelse: Wear and Tyne derby
Här kommer en lite annorlunda reseskildring jämfört med de som presenterats tidigare.
Everton är laget i mitt hjärta och kommer så alltid att förbli. Det hindrar dock inte vederbörande från att titta mot andra håll av England och matnyttigt få med sig andra upplevelser, känslor och infallsvinklar.
Under 2015 har jag varit två gånger på Goodison Park (helt underbart) men jag har också fascinerats av nordöstra England och klimatet högt upp i landet. Jag gjorde en kort visit i Tyne and Wear-området i februari och fick så mycket berättat om rivaliteten mellan Sunderland och Newcastle att suget på att åka på ett derby tog överhanden. Efter lite research, kontakter och skanning av marknaden genomförde jag (tillsammans med en mycket god vän vid namn Ove) i slutet av oktober resan till Sunderland/Newcastle för att bevittna ett mycket passionerat derbymöte mellan ”Mackems” och ”Geordies” på Stadium of Light.
Här kommer således en reseberättelse från ”The North East” där vi suktade efter att fånga den passionerade kneg och derbykänslan mellan Sunderland och Newcastle.
Enjoy!
Fredag 23 oktober
Oavsett om det är till Goodison Park, City of Manchester Stadium eller Stadium of Light man ska till är det alltid en pirrande känsla som omfamnar en när man slår upp ögonen och inser att: ”idag är det idag”. Rekordtidig uppstigning blev det hur som helst för transport till flygplatsen som skulle ta oss ner till Arlanda. 07.30 landade SAS-planet på Stockholm/Arlanda flygplats och med tanke på att handbagage var det enda vi tog med oss var det en enkel match att ta sig ut från gaten och iväg till utrikesterminalen där det 90 minuter senare skulle avgå ett plan till Edinburgh.
Frukosten på planet smakade bra och när vi sedan gled in över Skottland kände och såg man det klassiska engelska vädret tona upp sig. Efter att sedan fått busstransport från både avstigningsplatsen där planet landade och in till centrala Edinburgh Waverley var det dags att vila ut en stund på tågstationen innan nästa avgång mot Newcastle skulle genomföras.
14.20 rullade vi sedan in i Newcastle och man började få en liten derbykänsla i magen (inte bara hunger). På tåget träffade vi två glada norrmän som också skulle se derbyt plus en rad andra trevliga människor som glatt skålade i någon form av rusdrycker. Över fem timmar hade gått sedan vi senast åt vilket gjorde att vi omgående tog oss genom biljettkontrollen vid tågstationen och i rask takt satte fart mot puben The Strawberry intill St. James Park. Här skulle det inmundas både mat och dryck och även surra och kolla tempen med de lokala ”geordies” inför derbymatchen två dagar senare. Tanken från början var att försöka komma i tid till ”Stadium Tour” på St. James Park där den gamle Evertonspelaren Steve Watson skulle medverka. Dessvärre hann vi inte i tid vilket vi dock kom över ganska snabbt.
Efter några timmar på puben The Strawberry samt ett besök i Newcastleshopen promenerade vi med en härlig och avslappnad känsla ner mot City Centre och galleriorna i Newcastle. Butiker fanns det gott om samt även en del annat trevligt. Tiden gick och det var sedan fram mot tidig kvällstid läge att bege sig tillbaka till tågstationen för att ta tåget till Wearside och Sunderland där vi skulle bo i tre nätter. 25 minuter med tåg är inte alls farligt och när vi klev av på den lilla stationen i Sunderland var vi nu på ”rött och vitt”-område. Det är en mycket avslappnad känsla att invänta ett derby där man inte håller på något av lagen och det var en skön känsla som omfamnade oss på promenaden ut till Roker där boendet var. Vi somnade ganska snabbt på kvällen efter att ha checkat in och allt var frid och fröjd.
Lördag 24 oktober
En härlig engelsk frukost på ett utomordentligt fint och trevligt Bed and Breakfast tog emot oss när vi kommit ner till kök/restaurangen på lördag morgon. Vi fick på fredagen höra att några Sunderlandsupportrar från Falkenberg också skulle bo på samma ställe. Det var trevligt att träffa andra svenskar för att höra deras bild om derbyt och hur deras resa till Sunderland varit. Självklart åts frukosten i Swedish Toffees T-shirt.
Det var sedan dags att göra sig beredd för lite lätt shopping inne i Sunderland och några timmar efter det var klockan slagen för en stadium tour ute vid arenan Stadium of Light. Två väldigt trevliga herrar ansvarade för guidningen och rundvandringen där vi fick se det allra heligaste innanför arenan såsom Niall Quinns bar, omklädningsrummet, planen och även VIP-logerna. Vi hade aldrig förmånen att få träffa någon spelare i Sunderland men ett diplom, fina berättelser om Sunderlands historia och två matchprogram rikare blev vi i alla fall.
Eftermiddagen och kvällen började nu göra sig påmind och var det läge att skruva upp tempen. Everton skulle ju gå upp mot Arsenal i kvällsmatchen från Emirates Stadium och vi frågade runt efter lämpligt hak att kunna se matchen. Självklart hade man förberett sig för att se ut som en Evertonian då både halsduk och tröja var nerpackad. Vi fick tipset att besöka puben New Derby (ett stenkast från hotellet). Ett val som skulle visa sig vara ypperligt. Dryga sju timmar avverkades på denna fina pub där vi träffade på en hel del skandinavier. Tugget oss emellan ville aldrig ta slut och här knöts en hel del band mellan olika människor. Everton förlorade tyvärr matchen men beslutet att besöka New Derby var ett vinnande koncept. Folk var väldigt imponerade över att två personer utan anknytning till nordöstra England åkte till Sunderland för att bevittna detta derby och detta var en kväll man sent kommer att glömma. Efter midnatt begav vi oss tillbaka till hotellet med x antal historier och information rikare om ”The North East-derby”. Vi drog på smilbanden ändå tills sömnen gjorde sitt intåg.
Söndag 25 oktober
Matchdag.
13.45 skulle derbyt sparka igång och redan vid frukosten hade laddningen för supportrarna börjat. Matchtröjor till ”scrambled eggs”, te, korv, bönor m.m. var underbart att se. På radion kunde man höra information om dagens match och med tanke på Newcastles 6-2 seger över Norwich veckan innan vädrade the magpies morgonluft. Å andra sidan hade Sunderland fem raka derbysegrar över Newcastle så trots tabelläget för båda klubbarna var det höga förhoppningar i de båda lägren.
Ove Jonsson (h) fick genom John-Rune Wikens minnesfond ett stipendium för att åka iväg på en fotbollsupplevelse. Det användes med glädje till detta derby.
Taxin tog oss från Roker in till Stadium of Light. Vi var på plats ganska tidigt för att undvika ”högriskproblemet” då detta derby rent generellt brukar orsaka problem utanför arenan och i samband med matchen. Biljetterna vi fick tag på var jättebra med en kanonöverblick över planen. Ju närmare avspark vi kom desto mer fylldes det på. Även inne på SOL träffade vi på trevliga människor där vi samtalade om vad vi förväntade oss.
Matchen då? Newcastle var det spelförande laget under i stort sett hela första halvleken. Man pressade tillbaka hemmalaget stora delar och det var en hel del frustration som skreks ut från läktarplats när Sunderland var alltför defensivt. Både Coloccini och Colback hade bra lägen för Newcastle innan Sunderland oväntat tog ledningen. Ola Toivonen byttes ut efter skada i mitten av den första halvleken och in kom Jermaine Defoe. Nämnde Defoe tog i slutet av halvleken en fin löpning in i straffområdet och fick med sig bollen i fart. Coloccini hamnade på efterkälken och tycktes riva ner Defoe. Publiken skrek på straff vilket också domaren höll med om. Rött kort för Coloccini och 1-0 på straff av Adam Johnson. Detta tände publiken på SOL.
Stämningen i andra halvlek var ruskigt bra och Sunderland vann till slut matchen med 3-0. Hela arenan stod upp och skrek sin kärlek till Sunderland i slutet av matchen. Den upplevelsen var något i hästväg att få vara med om. Sunderland tog i och med det 6:e raka segern över Newcastle och glädjen på Wearside var tydlig när slutsignalen gick. De tillresta Newcastlesupportrarna höll låda så gott de kunde men uppe i ena hörnet är det av förklarliga skäl svårt att göra sig hörda.
Efter matchen tog vi en promenad tillbaka till hotellet för att bevittna Liverpool-Southampton på TV. Vi snackade ner derbymatchen med en del inkl. hotellägaren (stor Sunderlandsupporter) och berättade hur vi upplevde fajten. Relativt trötta och belåtna lät vi kvällen falla på där SMS och Internet avlöste varandra för att se vad expertisen tyckte om matchen. Samtidigt var det också dags att börja förbereda sig för hemfärd på måndagen även om vi hann iväg en runda i Roker en sista gång.
Måndag 26 oktober
En sista frukost på klassiskt engelskt vis avslutade vår vistelse på ett jättetrevligt B&B med en fantastisk ägare.
Taxin tog oss till stationen för vidare transport till Newcastle – Edinburgh Waverley – Edinburgh Airport och sedan via Köpenhamn och Arlanda tillbaka till norrland. Framme var vi inte förrän 21.40 svensk tid vilket gjorde måndagen till en väldigt lång resdag.
Summa summarum var detta en väldigt lyckad resa och upplevelsen att få se ett Wear and Tyne derby var mäktig. Både Sunderland och Newcastle har sin charm och båda städerna är speciella. Förhoppningsvis håller båda lagen sig kvar i Premier League vilket då gör att dessa derbymatcher får fortsätta att äga rum under en lång tid framöver.
