Resekrönika från Emil och Tobbe
Det finns nästan alltid LUSS-are eller svenskar på Leeds alla matcher och här kommer en reseberättelse från Emil och Tobbe som var på plats på Reebok Stadium då Leeds slog Bolton Wanders i lördags
Swedish Whites i Chorley
Efter en tuff arbetsvecka var det äntligen helg. Detta skulle dock inte bli en vanlig hösthelg fylld med familjeaktiviteter, fredagsmys framför Idol, en stunds lördagsavkoppling med LUTV och diverse måsten som man inte hunnit med under veckan. Det är oftast mycket bättre än det kanske låter men denna helg skulle bli särskilt speciell, det var dags att se Leeds live för första gången denna säsong.
Tågresan över bron till Kastrup och de vanliga flygplatsbestyren gick bra och efter bara en kort stund var vi inne i avresehallen. Det är alltid en skön känsla när man väl är där, på något sätt känns det som att resan börjar då när de jobbiga momenten med incheckning och säkerhetskontroll är över.
Som alltid spanade vi in whiskeysortimentet men ingen shopping denna gång. En kille erbjöd oss dock att prova konjak. Det är väl inte riktigt vår grej men den vi fick var väldigt god. Kostade dock sjuhundra danska kr för en flaska men då ingick en signering av killen bakom disken, en tredjegenerationens Brastaad. För oss som aldrig hört talas om familjen Brastaad var det dock inget vinnande säljargument utan vi sparade våra pengar och gick till O ‘Learys istället.
Efter varsin pint begav vi oss till gaten och gick sedan ombord på vår Easyjet-flight mot Scumchester. Normalt brukar planen lyfta en stund efter utsatt tid men Easyjet är ju noga med att försöka undvika förseningar så denna gång startade vi en kvart innan planet skulle gå. Så ett gott råd om ni ska flyga Easyjet kan vara att hålla tiden…
Framme i Manchester hade vi bokat Crowne Plaza vid flygplatsen eftersom vi inte kom fram förrän nästan kl.23. Tror att Crowne Plazas hotell ingår i samma koncern som Holiday inn och ibland kan man hitta bra priser via LUFC:s hemsida då de är en samarbetspartner. Denna gång fick vi två nätter för priset av en så det var ganska stor rabatt.
Det blev sängen nästan direkt eftersom vi skulle upp tidigt nästa morgon. Som traditionen bjuder när det är matchdag i England så brukar vi alltid ställa telefonen så att vi vaknar till tonerna av Marching On Together. På två sekunder brukar vi då alltid flyga upp ur sängen bägge två och sjunga med, så även denna gång. Vi skulle ta ett tidigt tåg hade vi tänkt oss för att få ut så mycket som möjligt så klockan var ställd på redan 6.30. Det visade sig dock vara svensk tid så efter en stund insåg vi att klockan bara var 5.30… Lite retfullt men vi fick i alla fall ytterligare en timmes skön sömn eftersom vi somnade om snabbt.
Det gick snabbt att gå bort till flygplatsens tågstation och där tog vi ett direkttåg till Bolton, en färd på cirka 40 minuter. Väderprognosen hade lovat regn hela dagen och mycket riktigt var vädret uselt när vi passerade genom Englands största skithål. Väl förbi började det dock spricka upp och snart flödade solen och så skulle det fortsätta hela dagen.
Bolton var, kanske föga förvånande, ingen stad som någonsin kommer hamna i någon bok med titlar som ”städer du måste se innan du dör”. Ganska charmlöst med många tråkiga byggnader, de vanliga gamla affärskedjorna och på sina håll rätt förfallet. Det enda som var lite sevärt inne i centrum var stadens Town Hall och området däromkring. Frukost intogs på Weatherspoons (en pubkedja som finns på mängder av ställen i England) och vi var långt ifrån ensamma där, många åt dock inte frukost
som vi utan för de flesta var det morgonöl som gällde. Framåt 11-tiden kände vi oss redo för att ta oss ut mot arenan men eftersom den ligger ca 5 miles utanför centrum var det tåg som gällde.
Tågade var fullsmockat med Leedsfans med de steg inte av vid stationen vid arenan utan skulle fortsätta till Chorley, vilket var nästa stad så vi hängde på. Vi steg av och massvis av Leedsfans vandrade genom stan och intog dess pubar. Vi hamnade återigen på Weatherspoons och här var knökfullt. Som tur var hade man öppnat en liten bar även på ovanvåningen annars hade vi nog fått köa i evigheter. Vi tog vår öl, gick ut i solskenet och sjöng med i Marching on Together. En kille i Scumströja kom gående på gatan utanför och han fick veta att han levde, såg ganska rädd ut när han skyndade förbi puben.
Emil gick in och köpte varsin ny öl och när han kommer ut igen möts han av ryggdunkningar. Några killar har börjat snacka med Tobbe och tycker det är häftigt att vi kommit över från Sverige bara för att se matchen. Ryktet sprider sig och snart känner vi oss lite som kungar. Vi bjuds på shots och ännu mer öl och snart står massa människor och sjunger ”Swedish whites, Swedish whites, Swedish whites, Swedish whites”.
Några killar har kommit i en supporterbuss från Wakefield och de erbjuder oss att åka med i bussen till Reebok stadium. Under bussturen sjungs det för fullt, gamla klassiker som ”Forever and ever” varvas med nya som ”We all dream of a team of Michael Brown´s”.
Bussen släppte av oss utanför Reebok stadium och vi sa hejdå till våra nyvunna vänner nere ifrån Wakefield. Det var lätt att se vart vi skulle gå in på stadion då majoriteten av åskådarna var Leeds supportrar!!
När vi kommit innan för grindarna intog vi direkt våra platser som var på rad UU ganska så långt upp så vi hade perfekt utsikt över hela planen! Vi hann knappt ställa oss innan världens bästa supportrar satte igång det som nu skulle vara i över 2 timmar, underbar skönsång!! Låtar som Marching on together, Forever and ever, Glory glory m.fl. ekade ut över stadium. Och trots att Bolton supportrarna fick stå mitt i solen och njuta av det underbara vädret såg man deras avundsjuka blickar bort mot vår sektion, det tog inte lång tid tills Leeds klacken hittat en ny ramsa att sjunga till dessa: ”get out of the sun, get out of the sun, you shit bastards, get out of the sun”
Klockan började närma sig 1500 och bollen låg på plats för avspark. Leeds ställde för dagen upp med följande 11 spelare från start:
Kenny - Peltier, Wotton, Pearce, Warnock - Tonge, Austin, Murphy, McCormack - Varney, Hunt
Leeds startar matchen mycket bra och tar tag i taktpinnen direkt och det dröjer bara 5 minuter tills Leeds får en hörna. Vana Leedsare som vi är så tänker vi inte så mycket på den saken då man oftast bara får vara glad om inte motståndarlaget kontrar när vi har hörna men denna gång blir det annorlunda och en hög boll hittar fram till Varney som nickar in 1-0 till Leeds!!!! Alla 5000 Leedsare på Reebok får glädjefnatt och börjar skrika ”Varney Army”. För första gången denna säsong tog vi nu ledningen i en match och dessutom tidigt i matchen vilket inte heller är speciellt vanligt.
Matchen fortgår sedan med rätt så mycket ställningskrig men det är hela tiden vi som styr spelet. Båda lagen skapar en del småchanser men inga direkt farliga så när domaren blåser av första halvlek är det vi som leder med 1-0.
Så fort domaren blåst av första halvlek en letar vi oss återigen ner till vårt ”vattenhål” och efter att vi stått i kö i 10 minuter kommer vi så äntligen fram, men då visar det sig att dom inte serverar någon öl i pausen eftersom det är Leeds som är på besök. Besvikna går vi då upp till våra platser igen. På väg upp träffar vi på norrmannen Cato som numera bor i Leeds och ser alla Leeds matcher och han är 100 % säker på att detta vinner vi hur lätt som helst och vi kan inte mer än hålla med honom.
Andra halvleken blåses igång och ställningskriget fortsatte. Lite små chanser på båda håll växlas med 2-3 situationer där hemmapubliken skriker efter straff. Alla dessa är dock mycket tveksamma och i våra ögon borde dom resulterat i varningar för filmning istället. Tyvärr skadade sig Peltier tidigt i andra halvlek och byttes ut mot Lees. Peltier som för övrigt varit mycket bra tills han tvingades gå av planen. Efter 1 timmes spel hände det äntligen Jermaine Beckford byttes in i den vita tröjan tyvärr då för fel lag eftersom Bolton för dagen spelade i vita tröjor….men det hindrade inte Leeds klacken att hylla sin gamla hjälte och man kunde verkligen tro att han fortfarande spelade för oss. När han kom in på planen applåderade han Leeds klacken som sjöng ”Beckford Beckford give us a wave”´.
Desto längre matchen fortlöpte desto mer press satte Bolton på Leeds utan att egentligen skapa några jätte lägen förrän i slutminuten när Kenny tvingades till en fin räddning och stötte bollen ut till en resultatlös hörna. Fjärde domaren la till hela 5 minuter och jag och Tobbe frågade oss om vi hamnat på Old Trafford istället för att se laget som inte är värt att nämnas, men trots detta handikapp lyckades inte Bolton skapa några jättelägen utan Varneys mål ifrån den 6 minuten blev matchavgörande!!
Efter matchen gick alla Leedsspelarna, McDermott och Beckford fram och hyllade klacken. Austin slog på bröstet och visade sin kärlek till klubben och menade att vi alla nu var UNITED!!!!
Här följer nu lite spelarbetyg på Leeds spelarna:
Kenny – Är återigen stabil där back och den hållna nollan säger ju allt
Peltier – Mycket bra fram tills han var tvungen att gå av, börjar mer och mer hitta sin plats på högerkanten och det blir inte lätt för Byram att ta tillbaka den när han kommer tillbaka. Får hoppas
Wotton – Här har vi verkligen gjort ett fynd. Han och Pearce äger allting där bak och försvaret som i flera år varit vår akilleshäl har nu blivit vår starkaste del
Pearce – Gör återigen en bra match och är matchens bästa spelare
Warnock – Helt ok match blev bättre och bättre desto längre matchen pågick men slår fortfarande bort en hel del onödiga bollar
Tonge – MR 100 %, Nej inte riktigt men det är inte många passningar som han slår bort. Gjorde också en bra match skulle kanske fått något av sina 3 avslut på mål men i övrigt mycket stabilt. Ger McDermott huvudbry om vem som ska spela av honom och Green nästa match
Murphy – Är fortfarande lite oskolad i sitt spel och försvinner bort stundtals men emellan åt glänser han till och slår bra öppnande passningar och på sikt kan han nog bli riktigt bra
Austin – Återigen en av matchens bästa spelare och sliter något kopiöst! Han gör verkligen skäl för sitt smeknamn ”the Beast”
McCormack – Tyvärr inte en av hans bästa matcher men var långt ifrån dålig. Syns att han har något som han är ensam om i Leeds just nu att skapa lägen från ingenstans och detta kommer bli guld värt i matcher som står och väger fram och tillbaka
Varney – Gjorde en bra match och sprang och sprang skulle kanske gjort något mer mål på sina chanser som nu hamnade utanför mål men en helt klart värdig matchvinnare
Hunt – Många säger att han här gör sin bästa match i Leeds men vi är mer tveksamma han springer och springer men är nästan alltid lite feltajmad antingen springer han offside eller så kommer han någon sekund för sent men det handlar nog mycket om självförtroende och det får vi hoppas att han snart hittar
Lees – Mycket stabil när han kom in och syntes att han vill vara med och kriga om sin plats i startelvan
Priset som matchens bästa spelare får Pearce för sitt återigen stabila försvarsspel
Efter matchen fick vi vänta ganska länge då massa människor ska med tågen söderut från arenan. Till sist kommer vi dock på och tar tåget ner till Manchester.
Är rejält hungriga så vi går och käkar kinabuffé. Man kan ju gissa att de borde vara bra på asiatisk mat i Machester med tanke på alla turister därifrån som brukar besöka stan för att kolla in det ena av stadens två fotbollslag men tyvärr var det ingen höjdare. Gick in på Primark och passade på att fynda lite dagiskläder till barnen. När vi tagit en liten runda på stan kände vi oss trötta efter en lång dag och begav oss åter tillbaks till vårt hotell. Väl där lockade inte baren som vi planerat utan vi somnade istället som små barn framför reprisen av Sunderland-Arsenal på Tv:n.
På söndagen sov vi ut, en lyx för småbarnsföräldrar, och sedan gick vi bort till flygplatsen. Käkade lite frukost, shoppade lite presenter till dem därhemma och gick sedan ombord på flyget hem. Vi längtade redan till nästa resa för en sådan här intensiv korthelg är bara som en god förrätt, den stillar den värsta hungern men lämnar samtidigt ett sug efter mer.
MOT!
Tobbe & Emil