Reserapport: Merseysidederby under strålkastarljuset
Här följer en rapport från Liverpool med lite känslor och intryck från säsongens hemmaderby.
Inför måndagens Merseysidederby gjorde supportergruppen "Spion Kop 1906" ett organiserat försök till att återskapa "the famous Anfield atmosphere". Man ville visa spelarna som givit oss några av våra bästa fotbollsår det stöd som de verkligen förtjänar även i motgång. Med en flaggdag på The Kop var förhoppningen att detta också skulle bli startpunkten till att skapa en stämning som framöver kontinuerligt ska hålla i sig i match efter match.
Trots att laget har underpresterat rejält så var staden sig lik även denna gång. Ett kvällsderby under strålkastarljuset gjorde att förväntningarna på både matchen och atmosfären var höga. Som sig bör åkte jag tidigt ut till Anfield och laddade upp med sång på supporterhaken runt omkring. Ju lägre temperaturen sjönk i luften desto högre steg den i kroppen och man var rejält hoppfull inför vad som hade utlovats från supporterhåll.
Flaggdag blev det, men kanske inte i den utsträckning man hade hoppats på. Säkerhetspersonalens noggrannhet försvårade processen och var och varannan flaggpinne verkade klassas som otillåtna föremål. Nåväl, det blev ändå en mycket bra inramning och Evertonfansens försök att överrösta hemmapubliken lyckades inte denna kväll. För det blev nämligen en sådan kväll då hela arenan sjöng. Med plats på ena långsidan denna kväll stack man inte ut ifall man sjöng eftersom de flesta runtomkring en gjorde det samma.
Jämfört med min senaste match på plats (mot Brighton i höstas) så var detta som natt och dag. "The famous Anfield atmosphere" visade sig verkligen från sin bästa sida och man drogs självklart in i euforin. Att derbyt spelades under en vardag gjorde väl även sitt gällande att det inte var lika mycket "fotbollsturister" på plats som under helgmatcherna.
Spion Kops förhoppning om att denna stämning ska bli ett regelbundet fenomen är väl tyvärr dock inte särskilt sannolikt även om man såklart hoppas. "Where's your famous atmosphere" brukar ju sjungas mellan varven när bortasupportrarna påminner oss om vad som en gång varit men inte längre är en självklarhet. Ingen Premier League arena gungar 90 minuter i varenda match, men grejen med just Anfield är ju att nivåskillnaden märks så tydligt om stämningen inte infinner sig.
I sina bästa stunder är Anfield fortfarande oslagbar nationellt, men varför sker det så sällan? Vi som åker över från andra länder är såklart en del av problemet men där är det även viktigt att inte dra alla över samma kam. Jag och många andra sjunger och bidrar så gott vi kan, men sen finns ju även skaran med selfiesticks och "half and half scarves" som enbart bidrar i form av intäkter i klubbshopen.
Nåväl, jag ska inte klaga mer nu. Stämningen som infann sig i måndags lever jag länge på och Klopp var även han nöjd med den hjälp laget fick från fansen. Man får väl bara acceptera att tidiga söndagsmatcher mot Fulham eller Brentford gör att skillnaden mellan högt och lågt blir så pass märkbar.
Att det blev seger samtidigt som rivalen på allvar är inblandade i nedflyttningsstriden hade självklart också en enorm påverkan denna gång. För frågan är ju om det blir något derby nästa år? Evertons destruktiva spel och maskande eggade upp publiken och "This is your last time at Anfield" och "Going down, going down, going down" dundrade över stadion.
2-0 var väl ingen resultatmässig slakt men över 90 minuter var det inget snack om att röd är den dominerande färgen på Merseyside. Precis som många av er framför TV:n imponerades av Stefan Bajcetic så kan jag också intyga att han var något alldeles extra och jag hoppas framöver kunna säga att jag var på plats då den unge mittfältaren förvandlades från en talang till en stjärna.
Viktigast av allt var ändå att det blev seger. Salah och Gakpo gjorde målen och laget höll nollan. Det gjorde däremot inte Jordan Pickford som i slutskedet hamnade i bråk med Andy Robertson vilket resulterade i att Anfield fullständigt exploderade. Efter hundratusen utropade svordomar stämde publiken in i Divock Origi-sången för att ytterligare reta den impopulära motståndarmålvakten. Efter att Klopp hade bankat knytnävarna mot The Kop fortsatte sedan kvällen och natten in i ett enda långt och blött firande med allsång på pubarna.
Det är stunder som dessa man lever för och under denna säsong var nog detta en av få höjdpunkter. Vi kanske slutar tionde i ligan, men vi vann i alla fall derbyt.
The ***** are going down
The **** are going down
and now you're gonna believe us
and now you're gonna believe us
and now you're gonna believe us
The **** are going down
TV: Höjdpunkter från när Liverpool vann Mersysidederbyt
