Reserapport: Oglamoröst, kylslaget bottenmöte i fyran
Ett kylslaget Underhill inbjöd inte till någon större fotbollsunderhållning när två bottengäng skulle göra upp om viktiga poäng.
Resan hade valts med omsorg då detta skulle vara en oerhörd viktig match för två lag i botten av League Two´s tabell. Planet lämnade Stockolm redan i torsdags då far och son begav sig över för att ännu en gång bevittna The Dons äventyr.
Fredagen bjöd inte på några större utsvävningar ett tidigt besök på det stora shoppingcentret vid Sheppards Bush vid namn Westfield för vidare transport in mot stan och Covent Garden för att sen styra an mot Carnaby Street.
Under lördagen hade Waterloo valts som mötesplatsen då resterande del av sällskapet skulle ansluta från södra London och Wimbledonland innan avfärden skulle gå norrut med The Northern Line. Vi mötes upp under den stora klockan inne på Waterloos tågstation och man kunde se att det var ett lättat gäng som dök upp. Stora anledningen till detta var att mediacirkusen äntligen lagt sig kring den så upphaussade matchen från den gågna helgen då den historiska drabbningen mot Milton Keynes stod för dörren.
Hela resan upp skulle kantas av denna match och Barrie var den enda i sällskapet som inte hade gjort resan upp förra helgen. Den känslomässiga våldtäkt detta skitlag bidragit med var inte värt besväret enligt Barrie. Istället kollade han matchen på hemma på Kingmeadow där baren visade matchen för fansen som inte gjorde resan upp. Som en fin gest så donerade även Barrie pengarna som resan hade kostat om han begivit sig för att se matchen på plats.
Jim som hade spenderat dan på MK Scums hemmaarena berättade om den grymma stämningen som Wimbledon fansen hade bidragit med samt alla fans från övriga lag som hade varit representerade för dagen. Lag som Millwall, Sheffield Wednesday, Bournemouth och Luton för att nämna några som fanns representerade i stora mängder för att lyfta laget i denna så viktiga match. I infernot vid 1-1 målet som Jack Midson nickade in framför bortafansen valde flera av dessa att ta steget in på planen för att fira. Detta hade nu i efterhand väckt polisens intresse, så ryktet går att The Metropolitan Police sitter hemma på kammaren för att identifiera folk som nu har varit väldigt olydiga, så att packen kan stänga av fans som visade sitt glädjerus i samband med målet.
Väl framme vid slutstationen High Barnet så gällde det bara att hitta en bortavänlig pub så The Red Lion fick stå som värdar för dagen laddning. En grymt gemytlig pub som blandade alla åldrar och typer av människor. Puben hade för dagen en utsökt carvery som förtrollade samtliga i sällskapet.
Vi fick dock lämna puben tämligen tidigt då Underhill väntade sig en stor anstormning bortafans (ca 1100 för dagen) utan biljetter så hög tid att vara ute i god tid. Arenan låg precis som så många äldre arenor insprängd bland radhusen och skulle inte förvåna mig om det flesta masterna till strålkastarna stod i någons trädgård så nära låg husen arenan.
Framme vid bortainsläppet så väckte vår svenska flagga intresse från en man vid namn Village en galjonsfigur för er Barnet fans här på sidan vad jag förstått från era reserapporter, himla trevlig nisse förresten.
Väl inne på arena mötes vi av en otroligt sliten arena men med ett klassiskt bortastå alá innan Taylor rapporten drog fram som vind och våg över fotbolls England. Säger bara till er Weekend resenär som unnar er en resa vart tredje år att spara era dyra biljetter till monstermatcher och upplev istället det som format detta spel och en arena som tar er 20 år tillbaka i tiden.
Väl inne på arenan packades vi ihop som sillar och istället för det så klassiska när man går på bio och får en jätte framför sig så lyckades man istället få en stålpelare mitt i synfältet. Detta skulle täcka större delen av spelet kring mittcirkeln där Barnets Edgar Davids skulle ha hårda drabbningar med Wimbledons Stacey Long och Jonathan Meades.
Wimbledon startade enligt följande för dagen:
Sullivan
Fenlon, Antwi, Mambo, Osano
L Moore, Long, Meades, Ajala
Strutton , Midson
Avbytare: Jaimez-Ruiz, Cummings, Johnson, Harrison, Balkestein, Mitchel-King, Djilali
Enda ändringarna mot senaste matchen mot MK Scum var att Meades ersatte Gregory på mittfältet på grund av sjukdom och att Strutton fick starta på bekostnad av Harrison i anfallet.
Matchen inleddes i ett högt tempo och redan i den första matchminuten fick Wimbledons Neil Sullivan sträcka ut och enhands boxa bort en boll som sökte sig mot hans högra kryss efter ett giftigt avslut från Barnets Ricky Holmes. Barnet kontrollerade det första 20 minuterna av matchen och Davids var väldigt spelskicklig och slog inte bort många bollar men via en tuff press från Long och Meades så fick även denna tidigare världsstjärna bekänna färg.
Wimbledon kom in mer och mer i matchen men första halvlek var en medioker tillställning där båda lagen saknade tyngd för att skapa några vassare chanser. Wimbledon fick inte alls igång Ajala som hade varit så löpstark senast mot MK och Strutton lämnades oftast allt för ensam på topp när Midson klev ner i banan för att understödja i det defensiva arbetet. Enda stora avbräcket för Wimbledon var att Jonathan Meades fick kliva av i slutet av första efter en uppoffrande brytning när Mambo slarvade i mittförsvaret. Ersättare för Meades på det central mittfältet blev Huw Johnson. Halvleken bjöd inte på några större överraskningar och slutade oavgjort, det skulle finnas mycket att jobba med inför andra.
Toby Ajala
En sak i halvtidsvilan som särskiljer Neil Ardley som coach är att han kallar in samtliga spelare för att närvara under halvtidssnacket, vilket blev uppenbart då inga spelare var uppe och värmde förens halvtidsvilan gick mot sitt slut. En bra sätt att få hela gruppen engagerad och informerad om den gågna halvleken samt förändringarna inför andra.
Andra halvleken startade lika trevande som första men Barnet tog initiativet och i den 64:e matchminuten fick hemmapubliken jubla då Jake Hyde fick huvudet på en hörna som ställde Sully i Wimbledon målet. Tämligen rättvisst med tanke på matchbilden och rejäl uppförsbacke för The Dons.
Ardley agerade direkt och kastade in Byron Harrison som ersatte Charlie Strutton uppe på topp. Wimbledon började nu komma in i matchen och skapade flera fina chanser och visade god kampvilja för att trycka in kvitteringsbollen bakom den tidigare Arsenal målvakten Graham Stack. Wimbledon anfallet satte även hård press på Barnets gänglige mittback David Stephens som var tämligen darrig i sina fötter för dagen och hade problem så fort ytorna öppnade sig så han han riktigt inte med.
Ardley tryckte även tyvärr in Keiran Djilali som ersatte Luke Moore. Djilali var bedrövlig när han kom in och radade upp tveksamma och uddlösa ingripanden som hade kunnat kostat poängen om det hade vilt sig riktigt illa. WAKE UP FATTY!!
Kvitteringen kom i den 84:e matchminuten när Toby Ajala rullade upp ett anfall på kanten där inlägget vekt rensades bort rakt utanför boxen där Stacey Long klippte till och bollen letade sig in i nätet, Wimbledon hade reducerat till 1-1.
Inga mera mål föll i halvleken men lagen stred tappert in i det sista för att knipa åt sig det tre viktiga poängen som båda lagen behövde för bottenstriden i tabellen.
Om man skall sammanfatta dagen så är Underhill helt klart värt ett besök och lyfter på hatten för ett lag som lever en ännu oglamorösare tillvaro än oss själva. Grymt sliten och ogästvänlig arena och vore det inte kul om laget fick ta sig an något riktigt storlag så att bortalagets supportrar som vanligviss är vana med fina plaststolar och flaschiga loger fick uppleva detta. Glöm för guds skull inte dessa vakter som tvingar en att sätta sig så fort man ställer upp och visar känsloyttringar dem får man på köpet när man äntrar fotbollens finrum men dessa existerar ej här tack och lov.
För övrigt är det två lag som kommer att gå en tuff säsong till mötes och Wimbledon behöver verkligen stärka laget till januarifönstret och för guds skull ge Will Antwi ett kontrakt som binder han för resterande del av säsongen. För den dagen då Mat Mitchel-King och vår holländske terminator Pim Balkestein får i uppgift att stänga svängdörren i försvaret då börjar jag knapra valium för det mäktar jag inte med.
Kommande helg väntar Rotherham
WOMBLE TILL I DIE!!!
