Reserapport: Shrewsbury borta ” Med känd Tv profil som resesällskap”
Klockan ringde tidigt i Wimbledonland hemma hos polaren Jim, en lugn kväll dagen innan brukar vara guld värd dessa tidiga mornar. Efter en snabb instant coffea på tom mage så bar det med raska steg av mot Norbiton för att ta tåget in till Euston där resten av sällskapet skulle mötas upp på ett frukostställe. Mötesplatsen i form av frukoststället ett kvarter från Euston hade valts med omsorg då dagens stationscafé med snabbmatchkedjor knappast har kvaliteten eller kunskapen till att plocka fram en traditionell engelsk frukost som är en anglofilisk fotbollssupporter till lags.
Väl på plats möte resten av sällskapet upp och gänget var samlat för ännu en trip ut i England. Inne på stället i ett annat sällskap dök jag på en gammal bekant med namnet Titters, våra vägar korsades första gången för 11 år sedan då Wimbledon möte Norwich borta. Detta var nog första gången som jag träffade Titters i nyktert tillstånd, men att hans kväll hade varit tämligen hård kvällen innan gick inte att ta fel på. Titters heter egentligen inte Titters utan smeknamnet har han fått efter hans likhet med den kända trädgårdsmästaren Alan Titchmarsh som klipper och ansar blommor och grönt på bästa sändningstid. Titters har verkligen gjort detta till sin grej dock ej på eget bevåg då man sällan sätter sitt eget smeknamn. Han har dock en förmåga att dyka upp i båda Wimbledons matchprogram samt olika fanzines och går då med bild och namn under Titters, under yrke så står det självklart trädgårdsmästare, en otroligt rolig liknelse.
Se länk: http://www.alantitchmarsh.com/
En charm med att åka tåg är det eviga väntandet under informationstavlorna där avgångstider och spårval aviseras. Spårvalet brukar komma upp väldigt sent så att man har god tid på sig att pejla av vilka övriga lags supportrar som väntas dela samma tåg som en själv. Dagens resa skulle delas med ett gäng City fans på väg upp till Manchester för att kolla in mötet mot Wolves, fanns även en klick Brighton fans på väg upp till Birmingham mesta av dem iklädda bortatröjan i neon och svartrandigt som knappast gick att missa. Största representerade lag utöver oss Wimbledon fans som dominerade i styrka så fans det även ett stort gäng fans till Leyton Orient som skulle norrut för att möta Rochdale.
Då tåget inte gjorde några stopp förens vi nådde Crewe där vi hade tågbyte för vidare transport mot Shrewsbury visste vi att inga andra fans grupper skulle ansluta. En positiv grej för oss då ett stop upp brukar vara Milton Keynes. Detta stopp brukar oftast kännetecknas av att en hel del blickar brukar kastas utmed perrongen för att verkligen se om det finns någon idiot iklädd sin vita tröja med ordet tjuv skrivet i pannan för att se sitt pajasgäng MK Scums spela boll.
Väl uppe i Crewe lämnade vi övriga resenärer för att byta till tåget mot Shrewsbury, ett litet tåg beståendes av två vagnar där man förstod innerbördan av ramsorna som skanderades under kommande match då det vid en rad tillfällen sjöngs till Shrewsburys fans ”You Welsh and you know you are”. En av anledningarna till detta är närheten till Wales samt att alla informationstavlorna på tåget även vara skrivna på Walesiska (Cymru). Engelsmännen undrade om jag hade möjlighet att översätta detta avlägsna språk för dem. Resa mot Shrewsbury skulle ta en 45 minuter från Crewe och under vägen stannades det på en rad stationer där endast ett stationshus med åkrar på varsin sida om tåget pryde landskapet, vad var man på väg tänkte man?
Framme i Shrewsbury så försvann alla uppmålade bilder om traktorer och häst med vagn, då en liten pittoresk och vacker stad dök upp. Genom staden flyter även floden Severn fram vilken verkligen bidrar till den härliga stadsbilden.
Wimbledon grabbarna hade inte varit sena med att kolla upp en pub liggandes precis vid Severns flodbädd. Vädret inbjöd inte direkt till något utomhusbord men puben låg verkligen vackert.
Samtalet på puben kantades till största del av den sjukdom som drabbat Wimbledon tränaren Terry Browns fru som kämpar med att besegra cancern för andra gången. Vid det tidigare tillfället så tränade Terry Aldershot då hemmahörandes i Conference. I samband med detta så valde han att lämna The Shots för att lägga all kraft på sin familj, ett beslut som man inte kan lasta honom för. Oron är om det skall upprepa sig igen.
Då Shrewsbury är ett av dessa engelska lag som byggt ny arena under det senaste åren på mark oftast liggandes i utkanten av staden så ersattes den där så härlig promenaden upp mot Greenhous Meadow mot en taxiresa. Arenan beläget på en säkerligen gammal åker med en gigantisk asfalterad parkeringsplats där så alltid professionella guljackor dirigerar både bilar och fans så var det tid att kliva in på arenan.
Förutsättningarna inför matchen var inte det bästa då Wimbledon hade tre raka förluster samt som tidigare nämnt igen tränare så skulle assisterande Stuart Cash samt team manager Simon Bassey leda laget.
Även en del skador ledde till att Wimbledon formerade sig mera från ett 4-5-1 uppställning där den målfarlige anfallaren Jack Midson skulle gå ensam på topp. Avsaknaden av anfallskollegan Christian Jolley gjorde att yttermittfältarna James Mulley och Rashid Yussuff skulle stå för farten på sina respektive kanter. Ny in i laget var även Brett Johnson som klev in för att ersätta Chris Bush som inte levt upp till förväntningarna då han ersatt Gareth Gwillim på vänsterbacksplatsen i hans skadefrånvaro.
Matchen i sig var som slutresultat speglade 0-0 en tämligen tillknäppt match där båda lagen saknade skärpa i avsluten samt att lagen hade svårt att hålla bollen inom laget. Wimbledons bästa chanser kom i första halvlek där Ricky Wellard hade ett skott i ribban i den 20:e minuten. Situationen innan hade James Mulley haft en nick strax över ribban. Shrewsburys bästa chans kom i slutet av andra halvlek i den 84:e minuten då Matt Richards hade ett skott som Wimbledonmålvakten Seb Brown styrde utanför vilket resulterade i en händelselös hörna. Wimbledon fick med sig en oerhört viktig poäng som förhoppningsviss kan bidra till att självförtroendet kan komma tillbaka in i laget när botttengänget Barnet väntar hemma i nästa match.
Stort tack till Shrewsbury fansen som i mitten av första halvleken stämde upp i ”Stand upp if you hate MK” vilket efter att ramsan dog ut applåderades av de ca 500-600 tillresta Wimbledon fansen.
Sammanfattning:
En grymt härlig stad med en fin nybyggd arena och en engagerad hemmapublik, helt klart värt ett besök. Sen att trädgårdsmästaren dök upp räddade dagen.
COME ON YOU DONS!!!
