Reserapport: You stole our club and then you fu**ked it up!
Idag har en vecka gått sedan mötet med våra antagonister Franchise FC så här kommer lite tankar och en annorlunda reserapport om ett möte i ligaspelet vi tyvärr väntat på i 14 år
Tidigare reserapporter brukar i mina ögon skildra det England som jag älskar, resor till Portsmouth, Port Vale, Bristol samt Grimsby. Vill glorifiera detta land som nu i snart i 20 års tid gett mig så mycket i form av kultur och andra upplevelser som gjort mig till en tvättäkta anglofil. Vänskapsband hur knutits under åren till människor samt en förening som aldrig kommer lämna mig men denna matchen var av annorlunda karaktär och en ny upplevelse.
Fokus på alla resor kort som lång har alltid varit Wimbledon FC/AFC Wimbledon som för mig är samma klubb med anno tillbaka till 1889. Klubben har tagit mig på resor till Englands alla hörn och väderstreck och helt oförglömliga minnen har skapats.
Varför denna så sentimentala inledning kring detta möte i League One denna så historiska 10:e december 2016? Historien kring hur vi reste oss ur askan och tog oss tillbaka lämnar jag över till min redaktionskollega Leif Viklund som via följande krönika ger en fin historisk återblick som ni bör läsa för att förstå bakgrunden:
http://www.svenskafans.com/england/afcwimbledon/franchise-football-never-forgive-never-forget-563105.aspx
I mitt följande skrivande kommer jag mer eller mindre utlämna skrivandet om själva matchen av fotbollen, finner ingen anledning att omnämna våra antagonister vid namn eller för den delen ej ens visa något som helst intresse för deras verksamhet. Kan tyckas banalt och larvigt så ansluter mig till skaran som under min livstid aldrig kommer erkänna dess klubbs existens.
Klubbarna har möts tre gånger tidigare i cupsammanhang; Wimbledon gick segrande ur mötet i JPT 2014 där ett trippelbyte med Bayo Akinfenwa, Matty Tubbs samt Sean Rigg vände ett underläge till vinst. Övriga två möten i ligacupen samt FA Cupen har tillfallit våra antagonister. Det stora i det hela är att samtliga tre möten i cuperna har alla spelats borta, tackar engelska fotbollsförbundet för dess opartiska inblandning....
Så återigen för fjärde gången och för första gången i ligaspelet någonsin väntade ett möte och nu kunde tidigare bojkotter från mig ej längre stå emot.
Det som skulle komma att urskilja detta möta från alla andra möten som jag upplevt sedan mina första resor gick av stapeln säsongen 1998/1999 var det otroliga hat som låg i luften. Aldrig någonsin har jag upplevt att vi som klubb någonsin fört med oss stök och bök utan vi har alltid rest med goda intentioner men i denna match så låg det en trygg stämning över Buckinghamshire.
Våra laddning inför började redan kvällen innan när vi grabbar fem till antalet möte upp vår polare Titters för en curry på Brick Lane. Vi han för övrigt med att göra en rekonstruktion av det berömda fotot på Wimbledon FC från The Truman Brewery inför FA Cupfinalen 1988 där bryggeriet faktiskt prydde bröstet på lagets tröja. Carlbergsloggan tillkom då det danske bryggeriföretaget sponsrade finalen och Wimbledon fick snällt byta ut sin logga på tröjan. The Truman Brewery hade sin verksamhet på Brick Lane 91 bara ett stenkast från dom indiska haken, döm själva likheten.
Lördagsmorgonen inleddes på värmning på The Double Six Café mera känt som ”Heart attack Café” vid Euston Station där engelsk frukost säkerligen fyllde kaloriintaget för nästkommande halvår. Till och med det rostade brödet hade inte lämnats orört utan var stekt i smör och baconfett, smaskens.
Tåget som rullade upp mot MK och vår avstigning Bletchley hade slutdestination Birmingham så fanns även en bra styrka av Fulham fans på tåget som skulle upp till St Andrews och den målrika matchen som slutade 4-4.
Avstigning Bletchely där taxi var färdmedlet till puben The Swan där en stora skara Wimbledon fans hade samlats. Tillvaron på station förgylldes av en otroligt korkad polis ur The Thames Valley Police som var kommenderad supporterpolis i Buckinghamshire där han ansvarade över MK bland annat och deras så kallade risksupportarar. Föra att göra en historia kort så mötes han av taskiga reaktioner när han mer eller mindre trodde att klubben skulle växa i styrka och paratade klubbens möjligheter.
Puben blev en fantastisk upplevelse med många goda återseenden och den svenska flaggan som rest land och rike runt är ett välbekant inslag när flaggorna hängdes upp och förgyllde pubens fantastiska ”beer garden”.
Valet av puben The Swan var enligt Titters en självklarhet då barägaren inte gillar sin nya hyresgäster och betraktas som ”Franchise free”.
Promenaden upp till arenan följdes av en stor polisstyrka som jag aldrig skådat vid en Wimbledon match tidigare och på vägen upp till Franchise hemmaarena passerade vi självklart Peter Winkelmans verk i form av ett nybyggt ASDA samt ett enormt IKEA som var brickor i spelet när klubben lämnade sina rötter för 14 år sedan.
Inne på arenan så väntade en armé av stewards/publikvärdar för att kontrollera AFC Wimbledon supportrarna. Flaggan kom självklart upp på den nedre sektion sen var alla supportrarna förvisades till det övre etaget där vi under matchen bjöd på ett magiskt tryck som vi ofta gör när vi spelar borta.
Matchen fortels ej utan vi hänvisar till övriga medier för en som vill söka information om matchbilden och dess resultat. Vi hyllar istället vår existens och våra drivna fans som gjort vår resa möjlig och dessa enorma steg vi återtagit för att återfinna oss på en tabellplats på den övre League One tabellen som vi förtjännar. Wimbledon har under sina 14 år gjort en oförglömlig resa genom det engelska fotbollspyramiden medens Mk droppat en division och huserar på en arenan som gapar tom. Winkelman hoppas ditt fuskbygge går i graven för våra övriga rivaler så som Chelsea, Fulham, Hampton & Richmond, Bromley, AFC Wallingford samt Sutton United kan jag respektera men denna rivalitet är av ett annat slag och hatet skrämmer mig om vad framtida möten skall ge oss sinsemellan.
I mars väntar en retur där vi riktiga Wimbledon står för hemmaplan, redaktionen här på SF kommer självklart finnas på plats för detta möte där orden ”Never forgive, never forget” återigen kommer göra oss påminda hur denna klubb från Buckinghamshire väcker en sådan avsky.
WOMBLE TILL I DIE!!!
