Ross Barkley – fenomen eller problem?
”We’ve got a diamond in Ross Barkley” är ett uttryck som alla Evertonfans förmodligen stött på de senaste åren. Men det senaste året har frågan återigen ställts om han är en oslipad diamant eller bara en bit kol.
Barkley har visat prov på bra skott, bra blick och bra teknik men vi har samtidigt sett att hans beslutsfattande tar för lång tid och att hans genomförande är slarvigt. Personligen så kastas jag mellan hopp och förtvivlan när jag ser Ross spela, han kan trollbinda mig med sina underbara toppar men också frustrera mig med sina felpass och felbeslut. Säsongen 2016/2017 trodde jag att han äntligen hade tagit nästa steg, att Koeman hade pressat honom att ta ett steg till i sin utveckling. Men som jag nämnt innan så kastas man mellan hopp och förtvivlan med denna talang. Koeman sa det bäst när han i en intervju påpekade att Barkley är 23 år och att det är dags att sluta prata om hans talang, han har spelat regelbundet i Premier League i flera år. För hur länge kan man egentligen vara talang? Det blir lite konstigt att prata om en talang som fyller 24 år.
Tillbaka till säsongen 2016/2017, Barkley såg bättre ut än nånsin, han spelade längre ner i banan och visade upp defensiva kvalitéer som vi inte sett förut. Han utstrålade harmoni och spelglädje och jag pratade lyriskt om honom till alla mina fotbollsintresserade vänner, nu hade han ju äntligen tagit nästa steg i sin utveckling trots alla olyckskorpar som hävdade att han bara var ännu en överhypad engelsk talang. Nu skulle de få se, nu skulle han lyfta hela klubben, han skulle bli vår nya Alan Ball eller Howard Kendall.
Men som nämnt ovan så har fotbollsspelaren Barkley två sidor, han är en antingen eller spelare. Antingen har han självförtroende eller inte, antingen dominerar han eller så kan han lika gärna sitta på läktaren. Självklart dippade självförtroendet och med det spelet, helt plötsligt såg han ut som en medioker Championship spelare. Det är ju detta som är mysteriet Ross Barkley, han ser ibland ut som en ny Gascoigne och ibland som Lee Cattermole (tekniskt sett).
Ross Barkley driver mig till vansinne, jag älskar hans talang men ogillar hans attityd. Han verkar ha problem med att bli pressad, han vill bli gullad med och hyllad. Det är därför intressant att han anser sig behöva lämna Everton för att få en ny utmaning. Behöver man inte ha klarat av en utmaning för att vilja gå på en ny? Barkley har inte utvecklat Everton som klubb och han har problem i de stora matcherna. Personligen tror jag att Ross Barkley kan bli en stor spelare men då behöver han jobba med den psykiska aspekten av sporten. Jag sitter fortfarande och hoppas att han ska ändra sig och förlänga kontraktet med vår fina klubb men jag tror tyvärr att han är förlorad för oss då han har svårt med Ronald Koemans krav.
Vad ska det då bli av denna diamant, blir det en glittrande karriär eller blir det kolgruvorna? Hans nästa beslut kommer att bli avgörande, väljer han fel så kommer vi tyvärr få se ännu en engelsk talang försvinna in i glömskans mörker.
COYB
Robin Hall
