Säsongen 1974/75: Omgång 16
Omgång 16 säsongen 1974/75 spelades den 2 november: Leeds – Derby 0 – 1
Innan Derbymanskapet gjorde mål denna eftermiddag så hade laget inte lyckats göra mål i Leeds sedan en ligacupsemifinal 1967/68. När Francis Lee i den 78:e minuten gjorde matchens enda mål så bröt han Derbys 619 mållösa (!) minuter på Elland Road.
Leeds var regerande mästare men hösten 1974 var miserabel för denna dåtida storklubb. En vid säsongstarten ny manager i form av Brian Clough fick silkessnöret redan efter 44 dagar. Klubbens nye manager Jimmy Armfield hade vid mötet mot Derby 4 veckors tjänstgöring på Elland Road men kunde konstatera att det fortfarande var bottenstrid som gällde. Med 11 inspelade poäng – endast 2 poäng från jumboplatsen – var tabellplaceringen en blygsam 18:e plats när säsongen gick in i november.
Derbys manager Dave Mackay var tvungen att stryka Colin Todd från startelvan efter att försvarsstjärnan ådragit sig en reaktion på sin tidigare gjorda ljumskoperation. Steve Powell fick vikariera för Todd och därmed kampera ihop med Peter Daniel som i sin tur vikarierade för långtidsskadade Roy McFarland.
Dave Mackay satte avsiktligt en stark defensiv i fokus denna lördag. Francis Lee fick agera ensam anfallare och flera i femmannamittfältet hade tydligt defensiva uppgifter. Beroende på detta hade Leeds det spelmässiga initiativet hela första halvleken. Som tur var för Derbys del så hade målvakten Colin Boulton återfunnit sin normala form. Hans räddning på en flygande nick från ex-Derbyspelaren John O´Hare var oerhört imponerande och han stod också för bra insatser på avslut från Allan Clarke och Terry Yorath.
Andra halvlek blev till stor del en kopia av första med Leeds som det bollförande laget och det som skapade målchanserna. Derbys försvar stod dock för en solid insats med framförallt Steve Powell som general. Två rejäla chanser noterades för hemmalaget när Peter Lorimer träffade ribban och när Gordon McQueen missade en nick i ypperligt läge.
Leeds tunga nyförvärv under sommaren – Duncan McKenzie – fanns inte med i startelvan men kom ändå i centrum på ett farsartat vis redan innan han trädde in på planen i den 64:e minuten. När han värmde upp inför sitt inhopp blev han tilltalad och ifrågasatt av en poliskonstapel som uppenbarligen trodde att han hade att göra med en från publiken som stod i begrepp att invadera planen!
The Rams hade egentligen ingen notabel målchans förrän 12 minuter från full tid. Vänsterbacken David Nish – två år tidigare inköpt för engelsk rekordsumma av Brian Clough som då var Derbymanager – sprang sin vana trogen längs sin kant och fick till en bra passning till Francis Lee. Derbyanfallaren tog emot bollen och vände snabbt mot Leeds mål och drog från 25 meter till med ett fantastiskt skott som lämnade David Harvey i hemmamålet utan chans. Det var ett av bara fyra skott mot mål som Derby lyckades producera under hela matchen.
Dave Mackay var efter matchen förståeligt nog mycket nöjd med sitt lags insats som enligt honom gick enligt plan även om inte spelet var mycket att hurra för. I måndagstidningarnas referat från ligaomgången stod som rubrik i the Daily Telegraph om matchen att ”Lee the bandit in Leeds robbery”. The Guardian hade som rubrik ”Freak win for Derby”. Detta störde nog inte Derbymanskapet som redan på hemvägen hade tankarna på hur tusan laget skulle klara av att besegra Atletico Madrid i den spanska huvudstaden fyra dagar senare för att kunna ta sig vidare i UEFA-cupen.
Leeds: Harvey, Reaney, Cooper, Yorath, McQueen, Hunter, Lorimer, Clarke, O´Hare, Giles, Madeley. Avbytare: McKenzie istället för Lorimer (64)
Derby: Boulton, Webster, Nish, Rioch, Daniel, Powell, Newton, Gemmill, Davies, Hector, Lee. Avbytare: Macken
Publik: 33 551
Positioner efter matchen: Derby 7, Leeds 19
Engelska topplistan, nr 1
Ken Boothe: Everything I Own
