Säsongsbetygsättning av spelartruppen 21/22

Säsongsbetygsättning av spelartruppen 21/22

Betygsättningen av spelartruppen går vidare med att redogöra för hur mittfältarna och forwardsen, i mitt tycke, skött sig under säsongen som varit.

Betygsättningen utgår ifrån följande:
(5+) – Enastående, överjäklig, utomordentligt bra, med mera 
(4+) – Mycket väl godkänd
(3+) – Väl godkänd
(2+) – Godkänd
(1+) – Icke godkänd

Mittfältare
George Dobson (4+)
38 (38+0) matcher, 1 mål, 1 assist, 30 poäng
Den enda som kommer undan med ett riktigt, riktigt bra betyg. Hämtades in från Sunderland efter några förlorade säsonger där och skulle få möjligheten att bli mittfältets nya ankare. Tog, eller fick, inte chansen under Nigel Adkins, men växte i samband med Johnnie Jacksons övertagande ut till lagets främsta nyckelspelare. Fullständigt given i startelvan sedan dess och sprang åtskilliga meter i varje match han spelade. Det är sedan tidigare fastslaget och kan upprepas att Dobson är säsongens spelare, utan någon direkt hotande konkurrens.

Diallang Jaiyesimi (2+)
33 (22+11) matcher, 2 mål, 2 assist, 7 poäng
DJ:s säsong tog en oväntad riktning i och med formationsförändringen vid managerskiftet. I grunden en offensiv ytter med hög teknisk förmåga, men fick från oktober och framåt anpassa sig till att bli wingback. Detta med blandat resultat men sett till utvecklingskurvan bedöms han som godkänd. Användes mycket och tvingades till att förbättra sin defensiv för att bli mer ”mogen” och komplett – vilket han också blivit. På bekostnad blev poängskörden något för snål och DJ använde inte sina spetsegenskaper tillräckligt när tillfällena gavs. Spännande om han kan växa ytterligare några nivåer i framtiden.

Jake Forster-Caskey (2+)
4 (1+3) matcher, 0 mål, 1 assist, 3 poäng
Aningen svårbedömd då skadan han ådrog sig i slutet av förra säsongen behandlades under större delen av denna, vilket ingick i beräkningen. Ett tungt tapp såklart då JFC var lagets bästa spelare förgående säsong. Så rehaben tog sin tid, men det skulle hinnas med en comeback och några minuter i ligan. Det syntes under de fyra framträdandena att han hade en bit kvar till sitt forna jag men konstigt vore väl annat. Rivigheten, envisheten och vänsterfoten fanns kvar och kontraktet är förlängt. Vi vet att en skadefri JFC i topptrim kommer vara en tillgång i framtiden också.

Albie Morgan (2+)
22 (21+1) matcher, 1 mål, 7 assist, 18 poäng
Ja, när ska man egentligen bli klok på denna pojk? Gick in i säsongen som startspelare och med större förväntningar på sig. Att tilldelas nummer tio är främst symboliskt men det säger fortfarande något. Prestationsnivån var dock inget vidare under lagets tunga inledning och Morgan var den som främst offrades från startelvan när Jackson kom in i bilden. Gjorde sedan bra ifrån sig och återtog sin startplats i januari, för att sedan rättfärdigt bli petad igen i mars, innan han till sist tog sig tillbaka igen och avslutade säsongen starkt. Blev assistbäst med sju sådana och är sett till helheten godkänd på grund av ett par poänggivande insatser, men klart är att Morgan fortsatt är alldeles för påtagligt ojämn och därav inte växt ut till den givna startspelare som han har förmågan att bli.

Alex Gilbey (2+)
37 (32+5) matcher, 2 mål, 1 assist, 14 poäng
Den löpstarka mittfältaren kom att användas mycket under säsongen och erhöll allt som oftast en av de två platserna bredvid Dobson på mittfältet. Innehar egenskaper som ofta kommer till nytta i form av löpmeter, energi och rivighet. Dessvärre stannar dock oftast insatserna vid det här. Är kanske inte känd för att vara en poängmaskin men visst borde det kunnat bli några fler än de ynka tre han mäktade med på 37 framträdanden denna säsong. Är en del av truppen kommande säsong också och då lär ännu hårdare konkurrens vara att vänta på Gilbeys position. Får se hur han som spelare reagerar på det.

Elliot Lee (2+)
34 (26+8) matcher, 3 mål, 5 assist, 11 poäng
En märklig säsong är över från Elliot Lees sida. Lånades in från Luton och anlände med energi och kreativitet. Såg verkligen ut att vilja göra något bra med klubben och var länge ett av lagets främsta kort när han fick operera från en fri mittfältsposition. Gick poängmässigt starkt och november och december och ansågs vid tillfället vara en spelare som vi gärna skulle knyta till oss permanent. Men sedan hände någonting. Prestationerna började dala, Lee föll ur startelvan och våren får anses som svag. VG på hösten och IG på våren slutar med ett G i betyg. Har nu återvänt till Luton.

Scott Fraser (1+)
9 (6+3) matcher, 0 mål, 1 assist, 4 poäng
Fraser faller tyvärr offer för en hård bedömning. Men det blev inte riktigt något av januarinyförvärvet från Ipswich Town. Spelade endast nio matcher och det först i slutet av det antalet som det började synas någon form av klass hos mittfältaren – men då kom såklart en skada och förstörde. Vi som följt divisionen ett tag vet om vad Fraser går för och han kommer förhoppningsvis göra mer nytta framöver.  

Harry Arter (1+)
4 (4+0) matcher, 0 mål, 0 assist, 2 poäng
Lika självklart icke godkänd som Papa Souaré. Lyckades också på något vis erhålla poäng i poängligan, vilka måste tilldelats utan sinnesnärvaro. Kändes på förhand som ett gediget lån med en mängd erfarenhet och dessutom en koppling till klubben sedan lång tid tillbaka. Men utfallet blev precis så misslyckat som ett lån riskerar att bli. Arter såg inte alls ut att vilja svettas i den röda tröjan och avtalet bröts så fort januarifönstret öppnat.

Ben Watson (1+)
9 (6+3) matcher, 0 mål, 0 assist, 4 poäng
Det blev inget vidare andra år i klubben för Ben Watson. Var med och konkurrerade så länge det mesta gick käpprätt åt skogen under Nigel Adkins. Men från Jacksons övertagande och framåt var han knappt ett alternativ på bänken. Figurerade i en startelva för sista gången i januari i EFL Trophy för att sedan bli inkognito. Den långa och annars framgångsrika karriären är på väg mot sitt slut och kapitlet med Charlton kommer inte förlängas. Med facit i hand framstår det helt oförståeligt hur Watson kunde behållas som en del av nuvarande säsongs spelartrupp och inte Darren Pratley.

Övriga mittfältare som deltog i cupspel (EFL Trophy) men ej i ligasammanhang är: Ben Dempsey, Aaron Henry, Rickard Chin och Euan Williams.
En mittfältare som är omöjlig att betygsätta på grund av utebliven speltid är Nile John som lånades in från Tottenham.

Forwards
Jayden Stockley (3+)
33 (28+5) matcher, 13 mål, 0 assist, 16 poäng
Aningen svårbedömd faktiskt. På något sätt hade man förväntat sig mer av Stockley när han nu köptes loss från Preston. Detta i hård konkurrents med kollegor från divisionen. Fungerade inte alltid klockrent i speluppbyggnaden och har ett par ordentliga plattmatcher att se tillbaka på. Men samtidigt blir han målbäst med sin 13 baljor och framstår som en divisionens främsta boxspelare. Betydelsen av Stockley har också lyst som starkast under de perioder han varit skadad. För då har ingen haft förmåga att fylla de tomrum han lämnar eller ta efter de spetsegenskaper han har. Kommer fortsätta göra mål framöver men då hoppas vi på fler, såklart.

Conor Washington (3+)
35 (28+7) matcher, 11 mål, 2 assist, 18 poäng
Landar på en identisk statistiksumma som förra säsongen, till skillnad från att det blev en match färre spelad nu. Bedöms av den anledningen likvärdigt med då, det vill säga väl godkänd. Har löpt outtröttligt i djupled och verkligen adderat de nyttiga egenskaperna till truppen. Lite likt Stockley har Washingtons egenskaper saknats när han inte varit med och än mer påtagligt har Washingtons prestationer påverkats när Stockley inte funnits vid hans sida. Fler mål borde det dock blivit, för avslutsförmågan håller inte alltid högsta klass och kanske är det därför som han nu inte får förlängt av klubben. Säsongen, eller sejouren för den delen, är väl godkänd för Washington som varit en bra spelare för klubben. Men det är tveksamt om han kan bidra med mycket mer än vad han nu gjort.

Jonathan Leko (1+)
25 (15+10) matcher, 2 mål, 3 assist, 12 poäng
Det här blev en märklig historia för Jonathan Leko. Anlände som ett upphaussat lån och en håll-käften-värvning till övriga konkurrenter under sommarens deadline day. Hade definitivt sina stunder när farten, tekniken och finessen användes på rätt sätt. Men det gjordes på tok för lite. Hamnade sedan snett när 3-5-2 formationen blev rådande och fungerade aldrig klockrent som wingback eller som en av två forwards. Var alltså också tänkt och anpassad för Adkins system med mer offensiva yttrar. Säsongen blev av den anledningen en besvikelse sett till antalet matcher, antalet poäng och rent allmänt i sin betydelse för truppen. Att Leko blev så pass anonym i denna upplaga av Charlton gör nog honom själv konfunderad över vad framtiden har att erbjuda för denna annars talangfulla spelare.

Charlie Kirk (1+)
8 (5+3) matcher, 0 mål, 1 assist, 0 poäng
Spännande och välkommet nyförvärv till en början, men som inte alls kom rätt in i det. Präglades av en familjetragedi precis i sin ankomst till klubben och såg inte ut att alls ha anpassat sig till det nya livet i London när han fick chansen i Nigel Adkins 4-3-3 – en formation han var skräddarsydd för. Anpassade sig sedan inte heller till en, för Kirk, olämplig 3-5-2-formation och speltiden uteblev allt som oftast. Alla som följde League One förra säsongen vet om hans höjd och av den anledningen kunde han i januari lånas till Blackpool i Championship med en köpoption som de inte valt att aktivera, än. Tråkig utveckling för en spelare som såg användbar ut på förhand.

Chuks Aneke (2+)
9 (4+5) matcher, 4 mål, 1 assist, 7 poäng
Ja, inte trodde jag att jag skulle få betygsätta Chuks Aneke igen. Värvades tillbaka till klubben efter en knapp halvårslång satsning i Championship med Birmingham City. Väl tillbaka i Charlton skulle Big Chuks visa sig vara sig lik och sitt gamla vanliga jag. Både till det positiva och negativa. Som ett brev på posten kom skadorna som gjorde att speltiden blev långt ifrån optimal med endast nio matcher, varav fyra från start på nästan en halv säsong. Å andra sidan fyllde han en funktion när han väl var tillgänglig och stod för poängavgörande mål på de få minuter han förmådde vara på planen. Förväntningarna var högre än utfallet men visst kan ingen säga sig vara förvånad.

Corey Blackett-Taylor (3+)
27 (15+12) matcher, 2 mål, 4 assist, 22 poäng
Kanske med tydligast progression i sina prestationer allt medan säsongen tog sig framåt. Var en chansning när han plockades in som bosman på ett halvårskontrakt från Tranmere. Skulle visa sig fylla en funktion med sin exceptionella snabbhet och fick förlängt när detta kontrakt led mot sitt slut. Växte som sagt sedan och blev vårens behållning som det offensiva alternativet på wingbackspositionen. Borde kunnat stå för några fler poäng men har en säregen förmåga att slå ut sin motståndare genom accelerationer och finess. Ligger av den anledningen bakom mycket av det offensiva när han är på spelhumör. Fruktansvärt sevärd spelare som förhoppningsvis kan ta ännu större kliv framöver.  

Josh Davison (1+)
15 (9+6) matcher, 2 mål, 1 assist, 2 poäng
Gick, likt Morgan, in i säsongen med större förtroende och förväntningar på sig. Kanske inte som startspelare men som en av främst tre konkurrerande forwards. Speltiden var såtillvida god inledningsvis och även prestationerna, mot främst Gillingham, Portsmouth och Bolton. Sedan dippade Davison i såväl självförtroende som prestation, fick se sig omsprungen av Mason Burstow och får sägas vara en av de som tjänade minst på managerskiftet. Arbetar alltid hårt men har en förmåga att vara alldeles för ojämn i både prestations- och poängväg. Lånades återigen ut i januari, vilket blev ett lyckat drag med Swindon i League Two. Har nu bevisat sig på den nivån och fick ett nytt kontrakt för en ny chans att göra samma sak här nästa säsong.

 Mason Burstow (3+)
16 (8+8) matcher, 2 mål, 1 assist, 4 poäng
Årets överraskning och nya ungdomliga stjärnskott som så smått börjat lysa. Det talades inför säsongen om Deji Elerewe, Aaron Henry och Charles Clayden från akademin, men Mason Burstow bli den som tog störst och framförallt snabbast kliv. Började med att göra mål på sina chanser i EFL Trophy innan alltmer frekvent började kika in i ligaspelets matchtrupper. På grund av olika omständigheter, till exempel skador, blev han även ett alternativ för startelvan och fick göra två mål på 16 framträdanden, något ingen kunde gissat inför säsongen. Det fanns givetvis stunder när han också vägde lite för lätt men sett till förväntningarna är han väl godkänd. Tillhör numera Chelsea sedan de slog till i januari.

Forwards som gjorde sina inhopp i ligan men fördelat på få minuter är: Charles Clayden, Daniel Kanu och Tyreece Campbell. 

Managers
Nigel Adkins (1+)
13 matcher, 2 vinster, 3 oavgjorda, 8 förluster
Ja, statistiken talar väl sitt tydliga språk. Nigel Adkins kom in med sin energi och positivitet under de sista tio omgångarna förra säsongen och då med en önskad effekt. Det skulle man bygga vidare på var tanken med en rejäl försäsong och en tidigt färdigsnickrad spelartrupp. Förhoppningen var sedan en bättre placering än förgående säsong, det vill säga minst 6:e plats. Resultatet blev det motsatta. En dålig försäsong och ett väldigt utdraget övergångsfönster. Med vilt satsande konkurrenter fick detta en omedelbar konsekvens i ligaspelet och inledningen blev rekorddålig för klubben, som faktiskt aldrig varit placerad sämre än de veckor när man befann sig på nedflyttningsplats. Efter 13 omgångar och en förlust på hemmaplan mot Accrington Stanley fanns det bara en utväg med Adkins och det var att bryta samarbetet. Det var mycket förutsättningar runt om som kunde, eller skulle, varit bättre för att det här skulle gå väl för Adkins. Det var han också uttalat frustrerad över. Men det går inte annat än att bedöma hans tid under säsongen som icke godkänd.

Johnnie Jackson (2+)
13 matcher, 9 vinster, 2 oavgjorda, 2 förluster (Caretaker 21/10-17/12)
27 matcher, 10 vinster, 4 oavgjorda, 13 förluster (Manager 17/12-3/5)
Precis som resultaten ovan pekar på så får man dela upp Jackos tid i två perioder. Blev det naturliga valet som caretaker när Adkins fick gå och det fick så optimal effekt som det bara går. Nio vinster på 13 matcher gjorde det oundvikligt för klubben att inte ge Jackson rollen som manager under fortsättningen. I och med det var smekmånaden över och lät sig synas. Nu började den misslyckade försäsongen med alla dess uteblivna förutsättningar göra sig tydlig igen och såväl spelet som resultaten hackade. Jackson stod på sig med sin nya 3-5-2-formation och det med varierat utfall. Förmågan att förändra matchbilder har framförallt varit en utebliven funktion under säsongen. Sedan ska det sägas att Jackson stabiliserade den allvarsamma situationen som klubben befann sig i när han tog över och oavsett hur misslyckad säsongen ändå bedöms som så är en 13:e plats bättre än en 20:e. Ägare Thomas Sandgaard uppfattade dock att Jacksons tid som huvudansvarig inte rätat ut tillräckligt många frågetecken, så till nästa säsong finns han inte kvar i klubben efter 12 trogna år i olika roller.

COYA!

Oliver Fredrikssonoliver.f.98@hotmail.com@oliverfredriks2022-05-15 23:28:00
Author

Fler artiklar om Charlton