Sheffield W - Charlton
1 - 0

Sheffield Wednesday – Charlton 1-0

Trots en övergripande positiv insats från the Addicks, så lyckades man inte hantera Sheffield Wednesday under 90 minuter och råkade därav ut för säsongens första förlust.

Det väntade en rejält varm helgdag för ligafotboll på öarna. Inte minst i Sheffield och South Yorkshire där 31 grader mättes på temperaturmätaren. I detta klimat skulle en förväntad uppflyttningskandidat ta emot ett ovisst nybygge – det var alltså upplagt för en spännande match som förhoppningsvis skulle ge hintar om framtiden.

Efter tre omgångars League One har redan en etablerad startelva börjat sätta sig och förändringarna från Ben Garner var minimala. En ändring sedan matchen mot Derby genomfördes. George Dobson klev in på centralt mittfält och Conor McGrandles – som fick en smäll i senaste ligaomgången – fick inleda på bänken. De bakre ledet var därmed intakt med Joe Wollacott i mål och försvarslinjen innehållande Sean Clare, Ryan Inniss, Eoghan O’Connell och Steven Sessegnon. Dobson kompletterade Albie Morgan och Scott Fraser centralt, och längst fram blev det Corey Blackett-Taylor och Charlie Kirk med Jayden Stockley mellan sig.

Darren Moores Sheffield Wednesday mönstrade en 3-5-2 formation och det är en klubb som byggt upp ett slagkraftigt lag för den här divisionen. Tremannamittfältet med Barry-Bannan - Will Vaulks – Fisayo Dele-Bashiru hör hemma en nivå upp, och trots manfall på grund av skador i anfallsledet kunde man ställa upp med Josh Windass och Callum Paterson som duo.

Första halvlek
Sheffield Wednesday kom ut och hotade snabbt med en frispark redan inom två minuter. Det skulle dock inte sätta prägeln på halvleken som precis inletts. För även om Charlton såg ut att stå på hälarna i detta skede så tog man snabbt över och etablerade sina direktiv. Den passningsorienterade fotbollen tog vid och Wednesday blev ofta bortspelade i sin press. Därav tog man snabbt rollen som passiva åskådare för att i stället undvika ett onödigt blottande. Charlton rullade boll från sida till sida och kunde kanske vid ett par tillfällen gå ännu mer framåt än vad man gjorde. För övertag hade man och spelförande var man.

Sedan var det inte en halvlek där det haglade av situationer med nätkänning. Lagen blev ganska låsta i sina spelsätt. Charlton höll i bollen utan att vinna särskilt mycket mark, och Wednesday satsade på snabba omställningar men utan att komma till något hundraprocentigt. Det som egentligen blev halvlekens enda gyllene läge gick åt Charltons fördel men uppkom ganska slumpartat. Albie Morgan drev igång en omställning och satte ett instick i djupled till Blackett-Taylor. Trots sin snabbhet hamnade han steget bakom både Ben Heneghan och Liam Palmer i Wednesday. I samarbetet vem som skulle ta hand om bollen begicks dock misstag i både handlandet och kommunikationen. Försvararna sprang mer eller mindre ihop och tåade dessutom bollen mot en utrusande David Stockdale, som helt plötsligt inte fick ta upp den utan bara kunde fösa bollen åt sidan. Blackett-Taylor snappade upp den fria bollen men i den redan allmänt stressade situationen förstod han inte hur mycket tid han hade. Ett avslut med fel fot följde snabbt inpå bollövertagandet och då hade Palmer hunnit på rätt sida för att reparera sitt misstag och stå i vägen mellan skott och mållinje.

Särskilt mycket mer i höjdpunktsväg följde inte men Charlton hade stått för 45 spelmässigt bra minuter och dominerade bollinnehavet på bortaplan på Hillsborough Stadium. Ett gott tecken som sände positiva signaler.

Andra halvlek
Matchen utvecklades under den andra halvleken. Om första kunde beskrivas som något statisk så blev det mer fart och svängiga anfall åt båda hållen. Charltons bästa vapen i det här blev att sätta Blackett-Taylor i spel så mycket som möjligt och han fick att göra i värmen under halvlekens inledning. Nära var det vid ett tillfälle när Dobson satte honom i spel i djupled och från att på ren snabbhet ha tagit sig från mittplan in till offensivt straffområde sköt han sedan tätt utanför Stockdales bortre stolpe. En aktion som var värd mer.

Den rådande värmen har redan nämnts som en yttre påverkande faktor och efter en kvarts speltid i andra halvlek började det märkas. Från denna tid började bytena avlösa varandra. Wednesday slängde in Lee Gregory och George Byers och Charlton kontrade med Miles Leaburn och Jack Payne, för att bara tio minuter senare fylla på med Diallang Jaiyesimi. Corey Blackett-Taylor gick ut sist efter att han sprungit slut på sig själv, medan Jayden Stockley och Charlie Kirk hade gnuggat på och sprungit mer i tomrum utan att komma till användning. Bytena var av den anledningen fullt förståeliga men de skulle också bli påtagligt avgörande. Medan Charlton roterade ut sina kanske främsta spetsspelare och nedgraderade sin offensiv, så kunde Wednesday mer eller mindre få in identiskt fungerande ammunition. Exemplet statueras bäst med att Miles Leaburn absolut är ung och talangfull, men han är ännu ingen Lee Gregory.

Matchen svängde nu i initiativtagandet och det till Wednesdays fördel. Det var 20 minuter kvar och man började upplevas som rejält tunga i och runt straffområdet. Charlton höll stång under hälften av den tiden innan de värmeslagna försvarsspelarna sorterade fel i eget straffområde. En sekvens med bollinnegav på Charltons planhalva gav Josh Windass tid att måtta in ett inlägg mot boxen. Mittfältaren Tyreeq Bakinson båglöpte in med full fart och attackerade inlägget med en urstark nick som från nära håll trycktes in bakom en flaxande Wollacott. 1-0 (81) med nio minuter kvar och Charlton var i ett underläge som man inte skulle ha kraft att kvittera ut. Man fyllde på med sina två sista byten i form av Conor McGrandles och Charles Clayden men det var inte riktigt rätt spelare för att få till en slutforcering som aldrig lyckades bli organiserad. En jämn och tät match var över mellan två bra lag var över, och för stunden var Sheffield Wednesday det lag som vägde tyngst för tre poäng – till Charltons hedersamma besvikelse.

Efter match
Ja, då har Charlton redan efter tre omgångar smakat på samtliga möjliga resultat. En oavgjord, en vinst och en förlust. Det är tidigt in på säsongen – jag vet – men känslan var genomgående under och efter matchen att det fanns rätt mycket att ta med sig eftermiddagen på Hillsborough, och då framför allt övervägande positiva saker.

Det är inte rätt att vara nöjd över en förlust, men det är också svårt att argumentera för om vad man hade förväntat sig något annat för tre veckor sedan. Sheffield Wednesday är en given topptippad kandidat och har byggt en trupp för topp två. Att Charlton då under 70 minuter är spelförande och ser ut som ett likasinnat topplag är imponerande. Där går det knappt att begära mer av Charlton för tillfället.

Men sedan blir det smärtsamt tydligt på vilka punkter Sheffield Wednesday ligger före Charlton och det är det som i denna match blir avgörande för tre poäng. På grund av tätt matchande och slitsamma väderförhållanden utgör bytena en viktig del under matchens 90 minuter. Skillnaden lagen emellan är att Charlton – i en match som denna – blir ett svagare lag på planen av sina byten. Vitala spetsegenskaper försvinner när Stockley och CBT tvingas utgå, och ersättarna Leaburn och DJ kan i nuläget inte axla dessa i en match och mot ett lag som Wednesday. Den matchavgörande bredden finns helt enkelt inte där, för Charlton. I Wednesday däremot är detta inget som gör laget sämre. Utan där är ersättarna som behövs på plats och som i slutändan blir avgörande för att man ska bli något tyngre än motståndaren och få med sig alla poäng från kampen. Där är inte Charlton än, även om man under lång stund kunde mäta sig med Wednesday och faktiskt till och med var bättre. Men, fotboll spelas som sagt under 90 minuter – med allt vad det innebär – och då räcker det ibland inte att man bara är bra i 70.

Omgångens poäng
3p – Sean Clare: En stark insats från Sean Clare som gjort sig till det självklara högerbacksalternativet. Tog fart och älgade förbi sina motståndare längs kanten flera gånger och var på så sätt väldigt drivande i att bryta motståndarnas mönster och dra igång Charltons anfall. Löste dessutom defensiven och stod för i synnerhet en helt avgörande brytning som avvärjde ett givet friläge.

2p – Steven Sessegnon: Ingår i samma beskrivning som Clare och delar många liknande egenskaper. Skapar oreda när han tar sig framåt i planen och vågar utmana med sin finurliga teknik och sina patenterade snabba riktningsförändringar. Bidrar med skott, inlägg och inspel och det börjar bli dags att förvalta dem till poäng snart – för detta har varit återkommande i de tre första omgångarna.

1p – Corey Blackett-Taylor: Charltons främsta offensiva vapen för dagen. Användes kanske för mycket för orken tog slut efter en timme. Låg bakom de målchanser som kunde lett till mål och det syns vilken respekt försvarsspelarna har när han sätter fart. Han är antagligen alltid ett orosmoment som berörs på taktiktavlan när motståndarna förbereder sig för Charlton.

Sheffield Wed – Charlton 1-0

Charlton: Wollacott; Clare, Inniss, O'Connell, Sessegnon (Clayden 82); Fraser (McGrandles 82), Dobson, Morgan; Blackett-Taylor (Jaiyesimi 72), Stockley (c) (Leaburn 62), Kirk (Payne 63).
Ej använda avbytare: MacGillivray, Lavelle.

Wednesday: Stockdale; Ihiekwe, Heneghan, Palmer; Hunt (James 73), Bannan (c) (Sow 80), Vaulks (Byers 58), Dele-Bashiru (Bakinson 59), Johnson; Paterson (Gregory 58), Windass.
Ej använda avbytare: Dawson, Iorfa.

Mål: Tyreeq Bakinson 1-0 (81)
Domare: Robert Madden
Publik: 22,363

COYA!!