Reseberättelse från matchen Saints - WBA
Rapport från vår man på plats - Kim Jonasson
Dagen börjar i mitt Bed and Breakfast, inte ens hundra meter från gamla The Dell. Ägaren som serverar min frukost är själv säsongsbiljettinnehavare och är också laddad inför matchen, han ska senare ner och ta några pints med polarna innan matchen startar igång. Efter fotbollssnack, stekt bacon, korv, vita bönor i tomatsås och stekta ägg i en fungerande symbios tar jag mig ut på gatorna. Vandrar längs Wilton Avenue och svänger av upp på Milton Road. Där precis i korsningen ligger ett fyrkantigt bostadsområde med stor innegård. En stor bågformad öppning över infarten bildar en pampig öppning för inmarsch. På andra sidan det nybyggda bostadsområdet ligger Archers Road och runt finns gamla klassiska slitna egnelska hus i tegel. För bara sex år sedan stod här klassiska The Dell och man ser fortfarande att bostadsområdet från utsidan lika gärna kunde forma väggarna runt en fotbollsarena.
I strålande solsken vandrade jag sen lördag förmiddag ner genom centrala Southampton för att ta mig genom parker, förbi St Mary’s Church, genom bostadsområden och över järnvägsrälsen till St Mary’s Stadium. Där väntade min biljett för avhämtning på biljettkontoret. Eftersom jag aldrig bokar specifika platser utan låter dem boka som de själva vill vet jag aldrig innan jag får biljetten i handen vart jag ska sitta den här gången. Lite extra spänning är aldrig fel, den här gången blev det ingen ny läktare men likväl en helt ny ände av arenan. Itchen Stand, i andra hörnet jämfört med förra gången jag satt på Itchen, längst bort från Northam och alla sjungande fans. Glädjen att vara på plats tar aldrig slut. Då är det ändå 4 timmar kvar till matchstart.
Med biljett i fickan tar jag andra vägen tillbaka in mot centrum igen, upp på gångbron som nu är helt tom så när som på två-tre mötande fotgängare. Härifrån har man en riktigt bra utsikt över den nya skinande arenan mitt i det gamla industri och hamnområdet längs med floden Itchen. Nu är det om någon timme dags för uppladdning med Man U – Wigan, Guinness och snacks på en pub. Jag väljer en på måfå som kommer först och det blir The Eagle med Southamptonemblemet på pubens yttervägg. Timme efter timme flyter förbi liksom ölen och lokalen fylls av fotbollströjor, såväl röd-vit-randiga som svart-vit-randiga och alla är glada. England spelar Rugby-VM och jag fattar ingenting. Men glad ändå.
Plötsligt är det dags att gå, en dryg halvtimme kvar till match, och åter tar jag mig neråt till St Mary’s Stadium. Det är fullt med folk, jag köper ett program och tar mig omgående in på arenan för att insupa stämning och besöka de nya faciliteterna under läktaren. Jag hamnar på en familjesektion, en kille två rader upp och snett bakom är den enda som skriker och sjunger från start till slut. Men det är ändå en viss fördel att sitta här mot tidigare besök då jag suttit direkt bredvid eller mitt i Northam. Man ser nämligen de bägge klackarna precis bredvid varandra hoppa upp och ner, höra dem sjunga mot varandra och få lite perspektiv på det hela.
Först nu får jag information om dagens startelva då jag varit avskuren från internet i dagar och ingen jag pratade med visste mer än spekulationer. Jag var därför inte riktig säker på vilka spelar som fanns tillängliga och blev orolig när både Rasiak och BWP saknades. Att Idiakez rapporterades som vänstermittfältare var minst sagt oroväckande men att Skacel var tillbaka kändes skönt. Givetvis stämde inte riktigt det där med vänstermittfältet då Idiakez var på innermitten och Dyer till vänster. Men det märkte jag först när matchen startade.
Och som den startade! Det var verkligen som min B&B-landlord sa efteråt när vi sågs: ”free flowing football”! Det var full fart framåt från bägge lagen även om det var Saints som tog initiativet till de bästa lägena så var WBA minst lika spelsugna. Två lag med passningsspel som främsta mål, inget långtjongande. Sist jag såg de bägge lagen mötas var i en krampaktig tillställning i Premier League på The Hawthorns våren 2005 som slutade 0-0 med David Prutton som syndabock då han missade öppet mål från 1 meter.
Bägge lagen fick några chanser, fler till Saints men Davis gjorde en bra räddning han med. Sen verkade det som att allt plötsligt gick in i mål. På 15 minuter blev det tre mål. Två gånger jubel och glädje när först Stern John blev helt ren vid straffpunkten efter en misslyckad offsidefälla. Sedan Saganowski som la tillbaka en boll till Skacel som drog till med ett konstigt utåtskruvat skott som oväntat flög in i Kielys bortre hörn. Givetvis är det aldrig långt borta att det ståtliga korthuset ska rasa när Saints spelar bra, självförtroendet är inte på topp och när WBA med en forcering i straffområdet lyckas dunka in 2-1 blir det verkligen skakigt i leden. Felpass, virriga beslut och nervositet avlöser varandra under de nästkommande få minuterarna. Men sedan inträffar något som i mina ögon är en matchavgörande händelse. Nathan Dyer tar tag i bollen, driver framåt och drar till ett hårt och skruvat skott som tar i underkanten på ribban och studsar ut. Det var verkligen som att spelarna tänkte för sig själva ”Okej, vi har släppt in mål men vi kan fortfarande framåt”. Lika plötsligt som nervositeten kom så försvann den. Strax efter drar sig Idiakez fram mellan backar och spelar fram Saganowski som lägger in bollen. Men domaren har blåst för tröjdragning och inget mål. Men själva känslan av att Saints fortfarande var den drivande kraften i matchen bestod till halvtidsvilan.
Andra halvlek började likadant som den andra startade, öppet anfallsspel med chanser åt bägge håll men nu är chanserna ändå hetare och ändå farligare. Miller i WBA fick ett friläge som han brände högt över. Sen kommer läget som för en kort sekund gav mig kalla kårar och flash backs av matchen mot Aston Villa på St Mary’s 2005 då jag bevittnade Saints tappa 2-0 till 2-3 och förlust. Då var det en vek Calum Davenport orsakade grov förvirring för sitt eget lag. Nu var det Den annars starka Wayne Thomas blev ”outmuscled” i duell skuldra mot skuldra och Koren kunde göra sitt andra mål för dagen. Som tur var hann man aldrig med att bli orolig. Stern John petade fortare än kvickt in 3-2 och sedan var det nästan bara Saints som kontrollerade resten av matchen. Fruktansvärt ovanligt att Saints kan kontrollera något över huvudtaget! Northam sjöng, glädjen och tryggheten kändes alldeles utmärkt stabil och allt var lugnt. Och det förblev lugnt i själen ända till slutsignalen förkunnade seger. Det var aldrig någon fara!
Ut i Southampton-kvällen, nya öl på Walkabout, indisk mat och indisk Kobra. Engelsmän som bjöd på Stella och tydligen hade ju England vunnit i rugby-kvarten med. Men vem bryr sig om det. Southampton vann en svår match över ett bra lag och man vann matchen med ett bra spel. Givetvis kommer vi gå på en mina redan nästa match men om man är Southampton-fan måste man njuta av stunden för snart går det åt helvete igen. Det är det som är hemligheten, allt för nuet!
Spelarbetyg på skala 1-10
Davis – 7
Stabil och gör inga misstag under hela matchen. Gör även ett par avancerade räddningar och har inget att göra på målen
Ifil – 6
Ung och det märks. Även om han har väldigt vårdat passningsspel och imponerande bollbehandling så går han bort sig i defensiven, upphäver offsidefällor och är lite vek i närkamperna. Men med tanke på åldern så är han väldigt rutinerad i det offensiva spelet med många fina bollar både på djupet och krossen.
Thomas – 6
Känns inte helt 100%. Stor och stark men förlorar ändå närkampen till 2-2, schabblar ibland med bollen och det skapar farliga lägen. Samtidigt skriker, domderar och styr han hela backlinjen med imponerande pondus. Helt klart ett bra val som lagkapten och på den här nivån är han en riktigt bra spelare. Skällde ut Ifil efter noter några gånger.
Daily – 7
Förlorade en del nickdueller mot stora WBA-spelare. Men i övrigt var han mycket bra, lugn och rutinerad. Tillför helt klart viktig kunskap till backlinjen.
Skacel – 7
Gjorde en mycket bra match som kröntes med ett fint mål. Är inte helt naturlig som vänsterback och är ofta för het i defensiva situationer när en riktig vänsterback avvaktar och tar det lugnt. Men gör ändå ett fullgott defensivt jobb och bidrar mycket framåt, väldigt värdefullt att ha minst en vänsterfotad spelare på vänsterflanken då Dyer inte kunde slå inlägg riktigt.
Viafara – 7
En av mina favoritspelare, trots att han inte är jättebra i sitt passningsspel så har han ett driv i steget och en kraft i närkamper som tillför laget mycket energi. Visade flera gånger under matchen prov på detta. Var dock inte lika framträdande offensivt som han kan vara i vissa matcher.
Safri – 7
Fick en riktig Linderoth-roll på mitten. Låg precis framför backlinjen och täckte yta, trodde han var en offensiv kraft men har bevisligen defensiva kvaliteter med. Syntes inte mycket i matchen men gjorde allt bra. Låg rätt och passade bollen vårdat, bidrog även ibland i offensiven med fint passningsspel. Kanske dock kunde ha gjort lite mer i uppbyggnaden till 2-2-målet då bollen kom från en position han kunde plockat upp bättre.
Idiakez – 7
Givetvis bidrog Idiakez med viktiga passningar till målen eller i uppbyggnadsspelet och det drar upp betyget. Men han fick väldigt mycket boll och borde ha kunnat göra det bättre många gånger. Påminde om Ander Svensson som ofta tappade bollen efter att ha drivit för långsamt med den och blivit attackerad bakifrån. Idiakez slog bort ett flertal hörnor och många passningar. Han avslutade sin insats med att nickpassa fel, ta tillbaka bollen bara för att slå en felpass igen innan han försökte ta tillbaka bollen en andra gång och skadade sig.
Dyer – 7
Här har vi en spelar som verkligen mognat den här säsongen. Tidigare var han väldigt lätt att bara putta bort från bollen. Nu håller Dyer i den, tar sig fram och försvinner inte ur matchbilden så fort han möter fysiskt motstånd. Han fick dock väldigt lite boll att jobba med då de flesta anfall gick centralt eller via Skacel. Så fort han fick bollen skapade han oreda med sina löpningar och satte ju ett fint skott i ribban med.
Saganowski – 6
Väldigt osynlig, satt och hoppades flera gånger att han skulle blixtra till då han hade möjligheter med bollen vid fötterna. Kom dock ingen vart. La dock upp bollen till Skacel även om repriser jag sett i efterhand verkar visa att det inte riktigt var meningen, eller har jag fel?
John – 8
Matchhjälte med två mål och betydligt mer aktiv än Saganowski. Här är det målen som drar upp betyget en hel del, John har sina tydliga brister i övriga spelet. Kan kopiera in texten om Idiakez och Anders Svensson här då John är väldigt långsam i bollbehandlingen och ser klumpig ut. Är bäst när han bara behöver en touch inom straffområdet. I andra halvlek var han dock en jätte när det gäller lagarbete. Sprang som en besatt och jagade meningslösa bollar och stressade WBA:s backlinje att slå ut bollen till inkast istället för upp i planen. Det är väldigt värdefullt.
