Spurs magiska lirare under 1980-talet
Old School jagar och återupplever Tottenham Hotspurs själ under några dagar. Avspark i podden och så följer några artiklar om tiden från Arthur Rowes 1950-talet till millennieskiftet.
"That´s it that´s the way to play”.
Arthur Rowe gav verktygen, vilket ledde till en ligatitel 1951, från ingenstans. Dessutom skulle Bill Nicholson 1958 ta över som manager för Spurs för att utveckla Rowes idéer ytterligare ett steg. Ja, eller så långt som till ära och historisk odödlighet.
'
It is better to fail aiming high than to succeed aiming low. And we of Spurs have set our sights very high, so high in fact that even failure will have in it an echo of glory.'
Citatet är från Bill Nicholson som ledde klubben under 1960- och under första halvan av 70-talet. Ingen manager i Spurs historia har tagit fler titlar än Bill Nick. Han ledde ett av de mest välspelande och beundrade lagen i engelsk fotboll. Tottenham spelade en fotboll som höll i sig i många decennier. För Old Schools del charmades vi särskilt under Tipsextra-perioden och i en de första artiklarna 2015 tog vi också ut den bästa elvan under 1980-talet. Förutom att spelarna skulle varit aktiva under decenniet, krävdes även minst en match i Tipsextra. Nedan elva blev resultatet.
Målvakt
Ray Clemence
Den engelske landslagsmålvakten värvad från Liverpool är utan tvekan Spurs främste burväktare under perioden.
Backlinje
Steve Perryman, högerback
Lagkaptenen som under 80-talet fick lyfta två FA-cuper och en UEFA-cup, lägg därtill två ligacuper och en UEFA-cup på 70-talet. 1982 blev Perryman också framröstad som årets spelare av Football Writers Association.
Gary Stevens, innerback
Kanske inte ett helt självklart val, men Stevens var en ganska så skicklig allround-back som också gjorde några landskamper för England. Han står ut i konkurrens mot kanske något vassare, såsom Richard Gough och Terry Fenwick, då de senare inte spelat så många matcher för att tillhöra en best of. Mittbackssidan är nog Spurs svaghet under decenniet om man bortser från Gary Mabbutt och…
Graham Roberts, innerback
En pålitlig mittback som gjorde landskamper för England och fungerade bra med Steve Perryman.
Chris Hughton, vänsterback
Hughton anses vara en av de främsta vänsterbackarna i Spurs historia och med sina 53 landskamper för Irland tar han definitivt en plats i denna elva.
Mittfält
Gary Mabbutt, defensiv mittfältare
Efter Perryman blev Gary Mabbutt en ypperlig och legendarisk lagkapten för Spurs. Egentligen passar han kanske bäst som mittback, men med tanke på den bisarrt offensiva uppställningen behöver laget ett mittfältsankare utöver det vanliga. Mabbutt är den spelare som skulle klara det allra bäst. Men visst, det hade inte varit fel med ett mittlås bestående av Roberts och Mabbutt. En fördel här är att de kan skifta om så behövs, då även Roberts har förmågan att spela mittfält. Överhuvudtaget är mittlåstriangeln med Roberts, Stevens och Mabbutt mycket anpassningsbara spelare.
Paul Gascoigne, mittenmittfält
Gazza tillhör slutet av 80-talet och fick aldrig vara med när laget var som bäst. De var dock lika glamourösa. Går inte att förbise Gazza. Ren och skär klass och samarbetet med…
Glenn Hoddle, mittenmittfält
... kan man helt enkelt inte sluta dregla över. Fördelen med en best of elva är att man kan föreställa sig de båda när de var som bäst. Oj, oj. Hoddle är tänkt att ha en fri roll där han även kan glida ut på vänsterkanten. Allt för att finna de där makalösa passningarna och vackra målen.
Chris Waddle, högerytter
Man kan nog placera Waddle på vilken som av kanterna, men med tanke på att Hoddle ska få flyta ut mot vänster tänkte jag höger fungerar bäst för Waddle. Den engelske landslagsmannen med sin säregna stil var ett anfallsvapen utöver det vanliga. Perryman lär dock få jobba en del för att täcka upp.
Osvaldo Ardiles, vänstermittfält
Ett mycket svårt val. Egentligen är Ardiles gjuten på mittenmittfält, men vem av Hoddle och Gazza ska man peta? Ardiles har vunnit VM och var dessutom en framträdande spelare i det Argentinska landslaget på den tiden. Så var det också i Spurs där han framförallt trivdes med landsmannen Ricardo Villa och Glenn Hoddle. Även om Ardiles kanske är något mer offensiv än exempelvis engelsmannen Steve Hodge, så har argentinaren förmågan att ”ta i” på brittiskt vis. Dessutom är han spelintelligent, vilket kan vara bra i syfte att täcka upp något på den kant där Waddle inte stormar fram. Tänk er positionsbyten mellan Ardiles och Hoddle. Det kan gå undan.
Forward
Steve Archibald, målskytt
Med tanke på det offensivt lagda laget, finns där endast plats för en forward. Har svårt att se någon annan än skotten Steve Archibald. Gary Lineker han inte spela mer än en Tipsextramatch för Spurs på 80-talet och Clive Allen dansade en säsong. Kanske lite hårt sagt, för Allen har ett bättre målsnitt än Archibald, men 49 av totalt 60 mål i Spurs-tröjan kom under en och samma säsong. Archibald är också – på det hela – en lite bättre spelare. Men det är ett svårt val. Mark Falco, Paul Stewart och Garth Crooks var bra, men inte lika bra och Alan Brazil spelade inte tillräckligt länge.
Manager
Keith Burkinshaw
Som ledde Spurs under den mer framgångsrika första halvan av 80-talet. Lagbygget hade startat under 70-talet och i hans sista match tog Spurs hem UEFA-cupen 1984.
Det finns säkerligen mer kunniga i Spurs väl och ve som skulle se en annan uppställning, men visst tusan skulle ovan gäng vara sevärda!
Spelare jag funderat över men som inte kommit med är bland andra: Ricardo Villa, Danny Thomas, Alan Brazil, Paul Allen, Steve Hodge, Richard Gough, Terry Fenwick, Paul Stewart, Terry Yorath och Gary Lineker. Finns säkert fler som borde varit aktuella.
Lyssna även på podden:
Jakten på Tottenhams själ
» Klicka här för att lyssna
