Stoke - Chelsea 1-1 (1-1)
Chelsea tappar poäng borta mot Stoke. Trots att Chelsea stundvis dominerar matchen är det faktiskt Stoke som är närmast en vinst.
Resultat: 1-1 (1-1)
1-0 Walters, 8
1-1 Drogba, 33
Uppställningar
Chelsea: Cech - Bosingwa (Ivanovic 80), Luiz, Terry, Cole - Ramires (Kalou, 61), Essien, Lampard, Malouda - Drogba, Anelka (Torres, 61)
Stoke: Begovic - Wilson, Huth, Shawcross, Higginbotham (Collins, 90) - Pennant (Fuller, 90), Whelan (Whitehead, 85), Delap, Etherington - Walters, Jones
Varningar:
Chelsea: Anelka, 60; Ramires, 61; Bosingwa, 80
Stoke: Whelan, 80; Pennant, 90; Higginbotham, 90
Före avspark
Känslan var bra inför dagens bortamatch mot Stoke. Segrar mot Blackpool, Man City och Man United, avancemang i Champions League, förra månadens bästa tränare på sidlinjen och förra månadens bästa spelare i backlinjen. Efter en första titt på startelvan kunde man inte gärna undgå att notera att Torres fick börja på bänken och att Bosingwa är startande högerback på Ivanovics bekostnad.
När det gäller Stoke är jag väldigt dåligt påläst. Vi kan väl skylla på att jag fick rycka in som matchrapportör med förhållandevis kort varsel. Men på Stokeredaktionens införrapport gissade man att Stoke skulle spela med fem man på mittfältet. Men istället väljer Stokemanagern Pulis att som vanligt starta med en 4-4-2 uppställning.
Första halvlek
Det är Stoke som får den första målchansen när Huth, som hjälpte Chelsea till två ligatitlar en gång i tiden, nickar bollen mot mål efter att en Chelseaspelare (jag tror det är Essien) missar markering. I övrigt är matchinledningen ganska tam. Ett sätt att uttrycka det brukar vara att lagen känner på varandra. Jag ser det som att det var ofokuserat spel från båda sidor.
När två lag spelar ganska lojt och oengagerat räcker det med en enda bra insats för att skaka liv i tillställningen. Tyvärr var det Stoke som först skärpte till sig. Efter en Chelseahörna gör Stoke en snabb kontring. Luiz går bort sig, Essien blir omkullfintad och Walters kan i 8e minuten göra matchens första mål. 1-0 till Stoke alltså.
Luiz påminner mig lite om Ivanovic under dennes första tid i Chelsea. Han gör allt fullt ut och till hundra procent. Det innebär dock att när han går bort sig så gör han även det till hundra procent. Precis som i fallet med Ivanovic är det dock ett pris som är värt att betala.
Chelsea börjar nu så sakteliga vakna till liv och tar sig in i matchen. Detta är dock inte helt oproblematiskt eftersom Stoke har hög press, släpper inte till några ytor i onödan och är ganska bra på att stressa Chelseas mittfältare till misstag när de försöker bygga upp anfall.
Ungefär en kvart in i matchen börjar Chelsea variera sina uppspel. Det kortpassningsspel som inte riktigt fungerat ittills varieras med långbollar. Nu dras motståndarlaget ut och Chelsea får både ytor och arbetsro och Chelsea tar över matchen. Samarbetet mellan Anelka och Drogba fungerar riktigt bra och båda anfallarna har ett flertal otroligt fina målchanser. Mellan den 20e och 25e minuten har Chelsea ett bollinnehav på 80% (!) och har etablerat ett rejält tryck. Men bollinnehav betyder ingenting om man inte gör mål och trots pressen har Chelsea emellanåt svårt att ta sig in i Stokes straffområde.
Chelseas offensiv mattas så småningom av. Matchen går i stå och just som den är som tråkigast så får vi ytterligare ett exempel på samarbetet mellan de båda anfallarna när Anelka i den 33e minuten slår ett perfekt inlägg till Drogba som nickar in kvitteringen till 1-1 bakom Begovic.
Det här ger ytterligare en rejäl förändring av matchbilden. Resten av halvleken dominerar Chelsea och har ett flertal riktigt bra chanser. Ramires är inblandad i ett flertal av dem. Men Stoke har på intet sätt gett upp. De är farliga på såväl kontringar som fasta situationer.
En av de stora behållningarna i första halvlek är matchen i matchen mellan Luiz och Stokes anfallare Jones. Jones är en kraft att räkna med både i sitt eget och Chelseas straffområde. Duellerna med Luiz är mångtaliga och Luiz går segrande ur de flesta av dem. Jones får det dock lite lättare när Terry står för bevakningen och söker sig mer och mer mot Terrys del av straffområdet.
Jag noterar också att Chelsea helst av allt vill gå till anfall på högerkanten med hjälp av Bosingwa, Ramires och Anelka. Chelsea har även ett rejält övertag i hörnstatistiken, synd då att det där med fasta situationer inte är någon av Chelseas starka sidor.
Andra halvlek
Om den första halvleken böljade fram och tillbaka så kan man dela in den andra i två ganska tydliga delar. Efter en kort anstormning från Stoke är det Chelseas match igen. Chelsea skapar ett flertal riktigt bra målchanser men närmare än Drogbas stolpträff kring den 50e minuten kommer man inte.
I 61a minuten gör Chelsea två byten. Anelka och Ramires byts ut till förmån för Torres och Kalou. Fem minuter senare har Stoke tagit över matchen. Wilson skjuter i ribban efter att Essien orsakat en frispark just utanför eget straffområde. På efterföljande hörna skjuter Huth ett ruggigt skott som Cech mirakulöst enhandsräddar. Han styr bollen i ribban innan bollen kan rensas undan. Ständigt farlige Jones vänder bort både Terry och Luiz i en enda rörelse men misslyckas med avslutet. Det är tydligt att Stoke inte nöjer sig med oavgjort på hemmaplan.
Med femton minuter kvar av matchen åstadkommer Chelsea ingenting alls. Man visar ingen kreativitet och emellanåt knappt någon vilja. Återigen har man svårt att hålla bollen längre stunder på grund av Stokes press och täta spel. De gånger man är på gång att etablera spel är det oundvikligen någon som slår ett felpass och Stoke kan ta kontroll igen. Det dröjer till 80e minuten innan Chelsea har en vettig målchans då Drogba sätter en boll i ribban efter en hörna och Essien drar på ett farligt skott i andravågen.
När stopptiden drar igång är det Stokes inhoppare Fuller som är närmast att avgöra matchen när han lyckas hoppa sig igenom en dubbelmarkering och få till en farlig nick mot Chelseamålet.
Efter matchen
Ja var ska man börja? Jag brukar vara optimistisk, men den här matchen gjorde mig bekymrad. Först och främst: all heder till Stoke som genomför en mycket bra match både taktiskt och spelmässigt. Men ska det verkligen vara så här lätt för en motståndare att bara störa ut och stänga av Chelseas anfallsspel som Stoke gjorde (och gjorde helt rätt) under stora delar av matchen? Och det är inte första gången den här säsongen som Chelsea står handfallna inför ett tätt motståndarförsvar.
Och hur är det med attityden och kreativiteten? Ramires, Cech, Drogba, Luiz och Anelka gjorde bra ifrån sig idag. Men jag väntar mig mer av spelare som Essien, Malouda med flera. Med den dominans man hade under långa perioder, och med de anfallare man har i truppen, borde man punkterat matchen istället för att helt tappa den.
Ancelotti har en del att klura på nu när spelschemat hårdnar och Champions League kvartarna närmar sig. Hur ska han ha det med rotationen om det finns ett antal spelare som beter sig som om de inte vill eller vågar spela fotboll på elitnivå.
Nä hörni, nu ska jag på popfestival. Hoppas att Doktor Kosmos och Bob Hund kan hjälpa mig glömma de här grubblerierna en stund.
