”Köpte alltid en halsduk”
Det var under en resa i Tipsextras anda jag mötte Patrick Lundström och hans vänner. På en plats och med ett sällskap som jag för alltid bär med mig som det absolut goda med att leva fotbollslivet.
16 oktober 2023
Uppgifterna strömmade in. Svenskar skjutna! Ett terrorattentat? Det blev ett bryskt uppvaknande från vad som skulle bli en relativt lugn kväll som redaktör här på Svenska Fans. Nations League och Sverige borta mot Belgien. Lite trevligt, men sällan de mest stressande kvällarna.
Jag är ju i första hand inte någon journalist, utan ser mig mer som en historieberättare, typ en något saktfärdig skribent i bästa fall, så nu kallade vi in fler från redaktionen och livebloggande sattes igång. Vi gjorde det bra. Jag avvek själv någon gång vid 01, men flera från redaktionen fortsatte långt in på småtimmarna.
Själva händelsen i sig var fruktansvärd, men det var något annat, mer personligt som trängde sig på. Jag kunde inte ta på det, och kanske är det en efterhandskonstruktion, men jag minns känslan av obehag innan jag somnade. Ett obehag som kändes något närmare än den tragedi som var så outgrundligt sorglig för de drabbades anhöriga, vänner, vårt samhälle och alla fotbollsälskare.
Dagen efter gick jag in på Facebook och av någon anledning sökte jag på Patrick. Varför? Ja, det var den enda av mina FB-vänner som jag med säkerhet antog fanns på plats. Han sista inlägg var en bild av en festlig uppladdning. Undan för undan dök kommentarer av oro upp, som sedan övergick till sorg. Patrick Lundström var död. Han hade blivit skjuten.
Tipsextra-resan till Stoke-on-Trent
Jag träffade Patrick 2018 i samband med att jag skulle vara någon form av reseledare för en resa i Tipsextras tecken. På schemat stod en liten tripp till The Hawthornes för att se West Bromwich på fredagkvällen följt av lördagens höjdpunkt som var match för Stoke Citys herrar och på söndagen såg vi Stokes damer. Emellan genomfördes quiz, middagar och annat som gör fotbollslivet värt att leva. Vi bodde dessutom på ett hotell som ägdes av en Stoke-supporter och var vid den tiden “hemmahotell” för Swedish Stokies.
Patrick var en av de första som anlände. Det visade sig att nästan hälften av gänget var gamla vänner sedan långt tillbaka som träffades genom att åka på fotbollsresor. Patrick var en av dem.
Jag har varit på många arenor, kanske främst i England, men i jämförelse med detta gäng var jag faktiskt lite av en amatör. Och den främste resenären av dem alla var Patrick. Jag fann mig själv sittande vid deras bord med stora fladdrande öron som tog in allt de berättade, såsom galna derbyn i Istanbul. Patrick visade mig också en app där man kunde skriva in de arenor man besökt, något som jag gjort sedan dess.
Han berättade också att han alltid köpte en halsduk när han besökte en match, något som jag också gjort sedan dess. En makalöst bra idé! Det finns väl få saker som är så genuint fotbollsmässiga som att köpa en halsduk. Jag köper till och med en ny halsduk varje gång jag är på Goodison Park och ser mitt Everton, så jag har en del… Enda gången jag missade var i Millwall, då jag orutinerat nog inte tagit ut kontanter. Min fru är kanske inte lika entusiastisk över detta, men då skyllde jag alltid på den där Patrick som jag träffade i Stoke-on-Trent.
Hela gänget var riktiga fotbollsmänniskor. Riktiga fans. De älskade sporten och gemenskapen kring den, men ingen var tillnärmelsevis så berest i fotbollens värld som just Patrick. Faktum är att jag nog aldrig träffat någon - förr eller senare - som var så berest. Jag undrar vad hans fru tyckte om alla halsdukar han tog med sig hem?
Det blev några fantastiska dagar, som inte bara bestod av fotboll, utan som alltid utvecklades samtalen till allt mellan himmel och jord.
Det fina med fotbollen
Ett år har passerat sedan Patrick lämnade oss. Jag var visserligen bara en bekantskap från en resa och på Facebook, men jag kommer aldrig glömma Patrick och hans gäng. Jag blev reseledaren tillsammans med några till som sögs in i deras fantastiska gemenskap och fick därmed minnen för livet.
För mig var Patrick - och hans kompisar - det som är det fina med fotbollen. På något sätt blev det där lilla hotellet i Stoke en symbol för det goda. Värmen från ägaren, sällskapet och inte minst tipsen och merchandisen vi fick från Swedish Stokies, som i sig är en av de finaste supporterklubbarna vi har i Sverige.
Fotbollen är vacker och meningsfull. Det som gör den vacker och meningsfull är kanske inte främst det som sker på plan, utan riktiga fotbollsälskare som Patrick Lundström, Kent Persson och Pelle Westerlund.
