Bestulna på två poäng, men spelet värmde
Everton bestals visserligen på två poäng hemma mot Aston Villa, men spelet värmde och det finns många positiva svar att ta med sig från matchen.
David Moyes mönstrade en elva utan någon renodlad toppforward, vilket lämnade Apostolos Vellios och nyförvärvet Denis Stracqualursi på bänken. Tim Cahill spelade på topp och Leon Osman i hålet mellan mittfält och forward.
Och de var just de tu som avslutade ett härligt uppbyggt anfall då Tim Cahill läckert spelar snett inåt bakåt till Osman som avslutar kallt med vänstern i nittonde minuten. Fram till dess hade Everton spelat riktigt bra och fortsatte så hela halvleken ut. Tim Cahill såg pigg ut, Leon Osman är excellerade i ”hålet” och Baines briljerade på vänsterkanten.
Seamus Coleman såg enormt spelsugen ut. Jack Rodwell – och främst – Marouane Fellaini tog tag i mittfältet. Ledningen borde varit med minst ett par måls marginal.
Men, visst kändes det ändå oerhört skönt med detta spelmässiga styrkebesked efter förlusten av Mikel Arteta och all oro som varit den senaste tiden. Samtidigt är 1-0 ingen ledning att hålla fast i då det börjar blåsa.
Och mycket riktigt…
Andra halvlek nådde inte alls samma nivå som den första, och även om Everton fortsatte att dominera så fick Aston Villa lite mer andrum, lite mer tid.
Från ingenstans – tror ingen på Goodison Park riktigt förstod vad som hände innan bollen låg i nätmaskorna – så skjuter i 63: e minuten Stilian Petrov ett superbt mål. Det räcker med en målchans…
Everton svarar ganska så direkt och efter kaos samt en rättmätig straff, som Leighton Baines sätter säkert i målburen i den 68: e minuten, är ordningen återställd och det ser stabilt ut igen.
Agbonlahor nickar dock in 2-2 i den 83: e minuten. Ett mål som kanske Evertons mittförsvar – eller Howard - borde varit högst på.
Everton byter in Apostolos Vellios som med sin tyngd skapar nya möjligheter, men det är inte länge kvar och det slutar med en besvikelse: 2-2. Aston Villa fortsätter att vara lite av ett Bogey Team för Everton. Vi spelar ofta bra, men de kommer alltid igen med hjälp av sina vassa kontringar. Man trodde ju att det skulle bli lugnare utan Ashley Young…
Men, det finns en hel del positivt att ta med sig från matchen. Spelet värmde under stora delar. Leon Osman och Marouane Fellaini är våra nya härförare. Inte minst Fellaini, som är överallt. En mittfältssweeper brukar ju sopa strax framför backlinjen, men Fellaini går fram med kvasten på hela planen och det är inte vilken kvast som helst – snarare någon form av mikrofiberduk som inte bara suger upp allt utan även gör det med stil, finess och ackuratess. Som sagt, vi har en blivande världspelare på gång. Utan att ta i för mycket, så får man ju vissa vibbar (mikrofibervibbar) av en Franz Beckenbaur (nåja).
Tim Cahill såg också piggare ut än på länge. Sylvain Distin gjorde några schyssta brytningar, men tappade på 2-2-målet. Jack Rodwell var också hyfsad, även om hans skytte lämnar en del att önska. Leighton Baines är bra i varje match. Behöver knappt nämna detta.
Bilyaletdinov tog dock inte chansen att spela in sig i laget.
Royston Drenthe, Ross Barkley och Apostolos Vellios gjorde riktigt bar inhopp. Särskilt kul att se Drenthes speed och styrka.
Vi rånade Blackburn på tre poäng, men åtminstone två poäng av det stöldgodset har nu tjuvats av Aston Villa, som fortsätter vara en skräckmotståndare för Everton.
Everton – Aston Villa 2-2
1-0 Osman (19), 1-1 Petrov (63), 2-1 Baines (69, str), 2-2 Agbonlahor (83)
Publik: drygt 32 000
Everton:
Howard – Hibbert, Jagielka, Distin, Baines – Coleman (Barkley), Fellaini, Rodwell, Bilyaletdinov (Drenthe) – Osman – Cahill (Vellios)
Aston Villa:
Given – Hutton, Dunne, Collins, Warnock – Agbonlahor, Delph (Ireland), Petrov, N´Zogbia (Albrighton) – Heskey (Bannan), Bent
