Martin Olsson slet av hälsenan när Brentford besegrades
Efter tre tuffa förluster vann Swansea mot Brentford i helgen. Men det blev en dyrköpt seger - Olsson missar resten av säsongen.
Undertecknad, Swanseamannen (bör trots det hastiga och dåliga pseudonymnamnet inte förväxlas med t.ex. Örebromannen), har drabbats av en ganska tung och eländig vinterdepression och uppdateringsfrekvensen är väl därefter. Ingen anledning till oro - jag har varit i det här stadiet någon gång förut och solen, värmen och livslusten brukar leta sig fram precis när man börjat montera hängsnaran i taket. Det reder sig.
Sedan senast har det spelats fyra matcher. Tre förluster under en vecka mot diverse topplag i serien, också en extremt skönt seger i helgen när Brentford betvingades. Swansea ledde med 3-0, släppte in två snabba och när jag vaknade, med tolv minuter kvar av matchen och utan kaffe och cigg, var det fullt kaos, men vi lyckades freda oss och vann med 3-2. Väldigt viktigt.
Anmärkningsvärt är att Nathan Dyer och Wayne Routledge, duon som inte varit i matchtruppen på två månader, spelade från start. Båda ska ha varit bra och Routledge gjorde 1-0-målet redan efter trettio sekunder.
Vad som däremot också hände och som jag också missade var att Martin Olsson gick sönder. Det kunde ganska omedelbart konstateras vara allvarligt, den som sett sin beskärda del fotboll förstod att hälsenan gick av (fan vad ont det ser ut att göra). Idag kom beskedet att Martin, som varit helt okej - vilket främst märkts när han varit borta - missar resten av säsongen.
Tråkigt för Martin så klart och även tråkigt för Swansea. Declan John har sett ruggigt instabil ut det lilla han spelat, sommarförvärvet Jordi (18 bast) från Real Madrid kom tillbaka från skada förra veckan efter att ha varit borta hela sommaren, och duon Matt Grimes och Kyle Naughton är bättre på andra positioner även om någon av dem lär få vikariera december ut.
Mest troligt kommer Swansea göra ett januariförvärv på positionen. Klubbens ekonomi är dessvärre genomusel och ribban ligger därmed ganska lågt. En spontan tanke är Dennis Widgren, den 24-årige ÖFK-veteranen vars kontrakt just gått ut. Widgren har enligt uppgift haft en rätt svag säsong - ÖFK-fans får gärna bekräfta eller dementera - men har spelat i sju år under Potter och hade kunnat vara en billig lösning som inte behöver alltför mycket anpassning till potterska ideal.
I december återstår hela fyra matcher, fem om man räknar med matchen den 1 januari som kommer för tidigt för eventuella förstärkningar, och Olsson kommer definitivt vara saknad. Lyckligtvis är skadesituationen i övrigt väldigt bra, endast Tom Carroll är borta med sina bestående och uppenbarligen svårlösta ljumskproblem, och vi får hoppas att det förblir så.
Att truppen de facto är tunn på etablerad kvalitet har knappt märkts under hösten men så fort en skada av det allvarligare slaget inträffar blir det också märkbart hur sköra vi är.
Lyckoönskningar till Martin som haft en karriär relativt förskonad från skador men som nu får en utmaning som kommer att härda honom som spelare och person. Han verkar som en stark grabb både innanför pannbenet och under revbenen, han löser det säkert galant.
