The Cardiff Roar; trio i thriller.
Jag hade i och för sig lovat mig själv att inte skriva mer så länge Vincent Tan fortsatte sin rovdrift i Cardiff City. Mina sympatier med den blåa brigaden "förbjöd" mig att rapportera om klubben, även de positiva tecken som kom i form av värvningar. Men, nu tar vi bladet från munnen. Min tystnad bryts, inte för att registrera en åsikt, snarare för att rapportera om ett långt händelseförlopp som hämtat ur en thriller med förväxlingar och en rollstruktur som påminner om Jekyll och Hyde!
Det var i vintras som den klassiska turbulenesen kring Cardiff tog oanad fart. Tan hade ett par rejäla utspel och agerade mer synligt i media än någonsin tidigare. Först fick chefsscouten Iain Moody lämna under väldigt röriga omständigheter där förklaringarna egentligen inte gick att tyda på annat sätt än att Tan ville ha in sitt eget folk. Den temporära ersättaren som hämtades in liknade inget annat än ren och skär nepotism.
Tans ambitioner och kompetens ifrågasattes kraftigt och proteststormen från den blåa brigaden ökade i styrka och fler och fler Bloobirds anslöt sig till vad som vid detta laget mer och mer liknade en folkrörelse. Färre röda tröjor syntes i samband med match, ett tag kunde man nästan se hur sektion efter sektion på hemmamatcherna blev mer och mer blåklädd. Sedan följde en tid då det spekulerades i att Mackay fått ett mail från klubbeldningen och Tan där han uppmanats att lämna sin tjänst frivilligt får att undvika ytterligare konsekvenser utöver de som det enbart mumlats om i kulisserna i samband med Moodys uttåg.
Mackay stannade kvar, tills det hade gått för långt. Kickad, men också hyllad likt en krigshjälte av de trogna blå i samband med varje match. På diverse sociala forum länkade till klubben gick känslorna hetare än en brinnande bastu. Det började pratas mer om att det var ett missnöje inom klubben med värvningarna och att de hade överstigit den budget Tan hade tilldelat firma M/M. Inte själva transfersummorna, snarare så att summorna som betalats i signing fees och agentavgifter skjutit i höjden. Men, det var inget konkret prat om det, mestadels stod det att läsa mellan raderna i medias spekulationer.
Dessutom påstods det att Tan och Mackay hade brakat samman vid mer än ett tillfälle under säsongen och att Tan såg läget som ohållbart. På klassiskt affärsmannavis sågade han ner trädet som skymde utsikten från hans fönster.
På hela taget har det fram tills nu varit väldigt lite klartext i frågan. Men, som det så klassiskt heter - ingen rök utan eld. Och, visst visade det sig ha brunnit kraftigt i klubben!
Ole Gunnar som anslöt fick ett kyligt mottagande av klubbens supportrar, det har varit fortsatt frostigt och det kan komma att ta ett tag innan det släpper. OGS är Tans man, hans val. OGS har ersatt en man som blev fansens röst mot galenskaperna.
Men, som i samband med att ett antal rasistiska, sexistiska och homofoba sms publicerats blev galenskapen personifierad. Att dessa sms växlats mellan Moody och Mackay leder till en teori om att Tan var rätt ute när han uppmanade Mackay att självmant kliva undan.
Det vill säga om Tan visste om det vid den tidpunkten. Helt klart är att Tan i media hävdade att han skulle sitta tyst om sanningen bakom beslutet att sparka Mackay tills vidare och, det är ett uttalande han har hedrat. Men, det har också framkommit att Moody och Mackay fått i uppdrag att i detalj redovisa sina förehavanden för klubben inom en utsatt tidpunkt. Något som alltså inte har skett. Mackay lämnade istället in en stämningsansökan mot klubben under våren, en ansökan som inte givit resultat i positiv bemärkelse för hans del.
Vad som har framkommit är snarare blytunga fakta som talar emot Mackays sakframställan. Men, nu när det ställs bortom rimligt tvivel att avskeden var korrekta så dyker LMA in och kritiserar klubben i ett offentligt uttalande som författades i samband med att en husrannsakan genomförts i Iain Moodys hem. Vilket ledde till att klubben snabbt replikerade och förklarade i detalj vad som hade föregått och vilka gemensamma beslut som Mackay inte valt att respektera. Fansen då? Jovisst, de mest hårdnackade i den blåa folkrörelsen står fast vid sin åsikt att Tan är fel man. Att han agerat korrekt i dessa kniviga frågor och beslut gör ingen skillnad. Inte heller att han öppnat dörren för en återgång till blått i framtiden.
Jag påstår ingenting i denna text, den är en redogörelse och sammanställning i en milt uttryckt mycket - rentav JÄVLIGT - klassisk Cardiffsoppa, i ny tappning.
