Valladolid - Zaragoza
3 - 2

The Championship, here we are!

Charlton säkrade avancemang till The Championship tack vare segern borta mot Carlisle. Som vi nämnde inför matchen så väger historien tung i England och detta var tredje gången på 30 år som Charlton säkrade avancemang genom seger borta mot Carlisle! Nu återstår att säkra seriesegern och förutsättningarna är mycket goda!

Som väntat ställde Powell samma manskap på banan som senast besegrade Walsall. Det var no lg ändå den mest nervösa grupp Charltonspelare som äntrat planen den här säsongen. Om allt gick lagets väg skulle seriesegern kunna bärgas och om det inte föll väl ut så kunde ändå avancemanget till The Championship säkras. Men vid förlust för Charlton samtidigt som båda Sheffieldlagen vann skulle både serieseger och avancemang vara i farozonen och resterande tre omgångar en enda lång nagelbitare.

Carlisle saknade förvisso sin bäste målspottare Lee Miller men hade ändå allt att spela för med tanke på att bara målskillnaden skiljde dem från en play-off plats. Charltons supportrar gjorde i alla fall sitt bästa för att se till att poäng, avancemang och serieseger skulle tillfalla bortalaget. Hela 930 personer hade gjort den 50 mil långa resan vilket utgjorde 14% av publiken. Något som inte tillhör vanligheterna uppe vid den skotska gränsen. De historiska segrarna 1981 och 1986 bidrog kanske till viss del att locka många hängivna Addicks att åter få fira avancemang vid seger borta mot Carlisle.

Det var Charlton som började matchen bäst och matchen kunde ha fått en helt annan prägel om Morrison hade haft något bättre sikte efter fem minuter. Han satte pannan till när Jackson, Charltons straff-, frisparks- och hörnexekutor, sköt in sig på matchens första hörna. Morrison har ju gjort mål vid tillfällen som dessa några gånger tidigare den här säsongen och det var nära den här gången men Millers kombatant Zuko spelade räddande ängel på mållinjen. Carlsile lyckades även reda ut returchanserna men bortasupportrarna fick ändå tillfälle att jubla när Colchester samtidigt tog ledningen mot Wednesday. Nytt jubel från bortasektionen blev det cirka fem minuter senare när den fd Charltonspelaren Kevin Lisbie gjorde 1-0 för Leyton Orient borta mot Sheffield United. Ytterligare fem minuter senare var det ytterst nära att de fick jubla över eget ledningsmål. Jackson skickade in ett av många precisa inlägg och en mängd spelare i båda lagen blev inblandade i röran framför Carlisles mål. Bollen hittade något turligt ut till N'Guessan som fick guldläge från fem - sex meter. Han har ju gjort en rad mål de få matcher han varit utlånad till Charlton men kanske var det nervositeten som gjorde att han sköt högt över denna gång?

Allt eftersom bollen inte ville rulla Charltons väg tog Carlisle över spelet mer och mer. Men backlinjen och målvakten Hamer visade som i de flesta matcher tidigare den här säsongen hög klass. Det bidrog till att hemmalaget allt som oftast tvingades till avsluta utanför straffområdet. Både Noble och framförallt Zoko fick ändå goda tillfällen men genom ihärdigt uppvaktande från bortaförsvaret så saknades skärpan och avsluten gick allt som oftast utanför. Matchen var mållös när lagen gick till halvtidsvilan. Sheffield United hade kvitterat strax före halvtid medan Colchester fortfarande hade ledning hemma mot Wednesday vilket gjorde att Charlton i detta nu var klara för The Championship.

Att allt detta balanserade på en skör tråd blev bortasupportrarna varse om tio minuter in i andra halvleken då Noble fick gott om tid på sig att sikta efter att ha fått mycket fritt utrymme. Skottet överlistade Hamer men den sistnämndes bäste vän, stolpen, var med honom denna dag. Bollen tog i stolpens utsida till inspark. En ny hörna från Jackson skapade åter oro då Collin i hemmamålet rensade halvdant. Bollen tog på egen försvarare men kunde rensas undan strax innan mållinjen. Cook hade strax efter en god möjlighet att öppna målprotokollet för Carlisle men sköt strax över. Hemmalaget stärktes dock av att Sheffield U tog ledningen mot Orient vilket försämrade förutsättnignarna för Charlton. Powell tog tillfället i akt och förstärkte framåt genom att ta ut N'Guessan till förmån för Wagstaff. Bara ett par minuter senare blev Wright-Phillips frispelad efter en delikat framspelning av Kermorgant. Hemmakeepern var dock på tårna och hann ut tillräckligt långt för att skära av vinkeln för den framrusande BWP och kunde parera.

Charlton började nu sakta men säkert ta över allt mer av spelet. Carlisle attackerade fortfarande men avsluten blev allt längre från Hamer. Kermorgant var ytterst nära att ge Charlton ledningen med kvarten kvar att spela men en spektakulär räddning från Collins renderade i hörna. Åter stod Jackson för hörnsparken och denna gång var det Stephens som nådde högst. Han nickade bollen ned mot mållinjen och där stod vår notoriske målspottare Wright-Phillips. Och från cirka 38 cm avstånd från mållinjen gjorde han inget misstag och glädjen var enorm både bland spelare och supportrar. När BWP sprang bort till bortasektionen började supportrarna att trilla in på gräsmattan i pur glädje.Carlisle hade inget val utan satsade allting framåt och det blev stundtals en hård och knstant press mot Hamer i Charltons mål. Men hela laget försvarade frenetiskt stressade Carlisle till tidiga avslut eller blockerade skott. I mellanspelet gavs även chans för kontringar åt andra håller och Collins fick ånyo göra en fingertoppsrensning för att hindra Kermorgant att hamna i målprotokollet. BWP lämnade plats för Taylor för att säkra bakåt och de sista tio minutrarna, inklusive stopptid, var en lång plåga för supportrarna och ett hårt dagsverke för Charltons försvar. De redde dock ut situationen och när slutsignalen ljöd vällde Charltons supportrar in på planen för att fira.

Charltons spelare lämnade tillfälligt planen för att avvakta de andra resultaten. United hade vänt och vunnit mot Orient med 3-1, till stor del bidragande av att Orient drog på sig en onödig utvisning i mitten av andra halvlek. Till slut kom så även bekräftelsen på att Colchester klarade oavgjort mot Wednesday vilket var tillräckligt för att Charltons avancemang till The Championship skulle säkras. Spelarna sprang in på planen med champagne- och ölflaskor i händerna för att fira tillsammans med supportrarna. Det är inget snack, Branton Park är verkligen Charltons turarena, det är näst intill osannolikt att för tredje gången på trettio år säkra avancemang till en högre divison genom seger här. Det var även tredje vinsten mot Carlisle den här säsongen så det var väl ingen tillfällighet.

Nu återstår att kämpa om seriesegern och de extra slantar som de kan inbringa klubben. Näst på tur står Wycombe hemma och det lär inte bli någon enkel sak då gästande Wycombe kämpar med näbbar och klor för att hålla sig kvar i League One. Just nu ligger de på nedflyttningsplats, tre poäng efter Orient. Men vi avvaktar allt det där ett tag, nu skall vi bara njuta och fira att vi är

tillbaka i THE CHAMPIONSHIP