The Kop Stand
Liverpools säsong fortsätter att gå trögt och vi frågar nu redaktionen vad som är en rimlig målsättning för resten av säsongen.
Liverpools säsong fortsätter att gå på knäna och i tisdags tog Champions Leagueäventyret slut. Vad talar för att Liverpool kommer att hitta ett vägvinnande spel den här säsongen och vilka förhoppningar är det rimligt att ha på laget för resten av den här säsongen?
Det väldigt korta svaret på frågan är att hoppet ligger i att vi åker ur Europa League. I fjol hade vi Luis Suarez och Daniel Sturridge som gjorde massor av mål och därmed kunde se till att vi vann matcher trots många gånger uselt försvarsspel. En stor framgångsfaktor så klart, men en annan var att vi hade gott om tid att förbereda oss inför varje match. Brendan Rodgers har av flera personer beskrivits som en utbildande tränare, en tränare som gör spelarna bättre. Den begränsade mängden förberedelse inför kommande matcher tror jag helt enkelt inte Rodgers var förberedd på. Champions League var nytt för honom och för att få till ett vettigt spel igen tror jag Rodgers behöver tid med spelarna på Melwood, inte en massa resande och träningspass som går till återhämtning.
När det gäller förhoppningar skulle jag säga att det handlar om skadebegränsning. Rodgers har inte råd att tappa för mycket, då hamnar han i en väldigt obekväm sits redan innan den här säsongen är över. Nu verkar Manchester United ha rest sig på allvar (lagom till matchen mot oss, givetvis) och det gör att sannolikheten till Champions Leaguespel nästa säsong i princip kan uteslutas. Vi behöver dock komma så pass bra till i ligan att vi känner att vi är där och nosar. Det går till exempel inte att ha lag som Southampton och West Ham före oss i tabellen när säsongen tar slut. En rimlig förhoppning är att vi tar oss förbi dessa lag, men att vi ändå inte når fram till de fyra främsta och får göra upp med Tottenham om att vara laget som var närmast.
/Björn Grafström
Två faktorer får ses som ljusspringor i det kolsvarta mörker vi just nu befinner oss i. Den ena är att vi har våra två tänkta startanfallare på väg tillbaka från skador. Även om Balotellis comback inte hägrar som någon tidig julklapp får vi inte glömma att hans tänkta anfallspartner, Sturridge, återvänder någon gång under januari. Om Sturridge lyckas hålla sig hel ända fram tills comebacken tror jag att Anfield återigen kommer ha ett anfallspar att skryta om under säsongsspurten.
Den andra faktorn som talar för att spelet ska kunna ta fart under de kalla månaderna är att laget befinner sig i det stadium där nyförvärven bör börja känna sig hyfsat varma i kläderna. Spelare som Emre Can och Lazar Markovic har nu haft fyra månaders acklimatisering och borde förhoppningsvis börja visa prov på de talanger som vi sett i deras tidigare ligor. Blir detta fallet har vi ytterligare anledningar till att drömma om en dramatisk andra halva på säsongen.
Det där med förhoppningar är lurigt som Liverpoolsupporter. Även om jag gärna hävdar mig som ganska härdad när det gäller motgångar som fotbollssupporter, och trots att jag ofta försöker utgå från den grundinställningen att allt kommer gå åt he***e, finns det alltid hopp. Det finns alltid en fantasibild av Steven Gerrard som med armarna i vädret springer mot The Kop och firar målet som fastställt Champions League-platsen inför nästa säsong. Det finns alltid en dröm om att vi krossar både United och Arsenal under de kommande veckorna och tar upp kampen om tabelltoppen på riktigt.
Den rimliga förhoppningen vi bör ha är att sluta bland de sex bästa. Men sett till det faktum att fotbollen ganska ofta är helt orimlig vet jag att vi alla hoppas på något betydligt bättre än så.
/Oscar Rickstrand
Även om respasset i Champions League var olyckligt så tycker jag ändå att det finns saker som talar för att Liverpool kan komma att resa sig och börja vinna igen. Matchen mot Basel var inte en jättebra utförd match, till exempel så var laguttagningen direkt dålig. Men om vi bortser från det dåliga med matchen så väljer jag att ta fram tre positiva saker från den som skulle kunna lyfta laget framöver.
Bra matchcoachning. Rodgers må ha tagit ut ett lag som han trodde skulle kunna pilla in ett mål och som inte skulle släppa in något. När den planen fallerade redan i första halvlek med ett spel som var andefattigt och lamslaget så gjorde Rodgers två byten direkt i paus. Två byten som såg två tröga spelare gå ut, och två kvicka spelare komma in. Det såg ut som om det skulle få effekt om det inte vore för utvisningen på Markovic. Men att Rodgers visade tidig handlingskraft är positivt. Han insåg att matchplanen inte fungerade, tänkte om och gjorde byten som skulle kunna ändra matchbilden. Bra gjort.
Markovic inhopp. Han kom in med fart och en vilja att gå till anfall så rakt det var möjligt och lite av den potential han påstods inneha när han kom visades upp. Jag säger alltså inte att Markovic är den som kommer vända på Liverpools säsong. Men kanske kanske så kan det ha varit en indikation på att nyförvärven har börjat komma till rätta i klubben och att de kanske kanske nu står redo att bidra till att göra laget bättre.
Gerrards frisparksmagi. Tillslaget har i höst inte varit Gerrards bästa vän. Laget har som en direkt följd av det inte gjort i närheten av lika många mål på fasta situationer. Men om han i och med den perfekta frisparken hittar tillbaka till förra säsongens självförtroende och konstant serverar perfekta tillslag som genererade i tio mål och tio assist på fasta situationer kan det mycket väl vara en viktig faktor i eventuella framgångar framöver.
/Johan Norman
I dagsläget är det sorgligt nog inte mycket. Säsongen bär spår av det vi sett tidigare år där en fantastisk säsong av högsta kvalité följs av en där spelet radikalt droppar av, nyförvärv kommer inte till sin rätt och där motgång möts av nya motgångar. Det mest skrämmande nu har varit där vi helt och hållet gått ifrån det som vann matcher för oss förra säsongen. Det tuffa, det vågade, det fartfyllda och anfallsfyllda är borta och istället har laget blivit riskminimerande, passivt och långsamt.
Ett par förluster till inom en kort period och knivarna kommer vässas ytterligare och även om ägarna lär hålla kvar vid Rodgers kan det leda till en än högre yttre press och därmed större börda för spelarna att bära. Det enda som just nu talar för en vändning är att spelet från förra säsongen finns ju faktiskt i större delar av laget, någonstans. Men vad säger att det ska komma fram nu, när vi istället verkar röra oss i motsatt riktning i form av laguppställning och matchplan? Inte mycket.
/Per Bengtsson
