The Kop Stand: Säsongssummering
Efter evighetslånga skadehelveten, formdippar av episka proportioner och brutna rekordsviter slutade Liverpools säsong på något sätt ändå i dur med en säkrad plats i Champions League. Liverpoolredaktionen summerar en av de märkligaste säsongerna i klubbens historia.
Hur ser ni tillbaka på säsongen 2020-21?
- Med ytterst ljumma känslor. Den här säsongen har varit den enskilt värsta i mitt liv som supporter, med råge. Och då struntar jag faktiskt i de stundtals usla resultatraderna och de många skadorna. Det jobbigaste har varit att titta på fotboll utan publik, för utan publik... det är inte samma sport. Trots att man precis som tidigare säsonger följt alla matcher hemma från tv-soffan i norra Stockholm har man känts sig längre ifrån laget när det saknats folk på läktarna. Jag har känt mig bortkopplad från klubben (speciellt när vi gick med i Superligan) och således saknat det där riktiga engagemanget. Därför var avslutningen inför 10 000 starka hemma mot Palace så förlösande för mig och jag gissar många andra, det blir bättre och förhoppningvis kan vi gå igenom hela nästa säsong utan en enda jävla match med tomma läktare. Palace-matchen, och faktumet att Klopp kommer kunna leda sitt manskap i Champions League inför supportrarna under elljusen nästa säsong, är det jag tar med mig från det här året.
/Erik Segerström
- Ser nog faktiskt helst inte tillbaka på säsongen 2020-21... Vi fick två fina månader i slutet, men annars har det varit lite av en mardrömssäsong. Ingen publik, skador och en skadad relation mellan ägarna och supportrarna. Det har inte riktigt varit en höjdare, men vem fan bryr sig om det nu. Det blev en tredjeplacering, vilket innebär spel i Champions League även nästa säsong. Jag väljer därför att ta med mig det fina slutet på säsongen och blickar framåt istället. För det finns mycket att se fram emot. Ibrahima Konaté verkar med all förmodan vara på väg in från RB Leipzig, och med Matip, Gomez och van Dijk tillbaka ser plötsligt mittbacksuppsättningen ut som en av de starkaste delarna i lagbygget. Utöver det tror jag verkligen att resten av laget kan ta med sig den glädje som omgav hela klubben under de sista matcherna och göra ett försök att ta tillbaka tronen i England och Europa nästa säsong.
/Jakob Lindegren
Virgil van Dijk och Joe Gomez - förhoppningsvis snart tillbaka igen.
- Liverpool FC är mitt liv och därför har jag mått väldigt dåligt under denna säsong. Jag har genomlidit många usla säsonger tidigare men skillnaden nu blev att fallet från den extrema formtopp vi haft under de senaste åren blev så märkbart. Förväntningarna man har på laget nu är så stora, så därför har denna säsong blivit ett riktigt bottennapp. Jag vet också att man inte kan göra något åt det som varit, men jag kommer personligen aldrig kunna släppa överfallet på Virgil van Dijk som nog är den enskilt största orsaken till att det gått så dåligt. Vi hade kanske inte kunnat upprepa de senaste årens bedrifter ändå, men jag är övertygad om att vi inte hade sjunkit lika lågt ifall det aldrig hade skett. Trots allt mörker så avslutades ändå säsongen i glädje över hur laget mot alla odds ändå räddade upp säsongen. En stor lättnad inför sommaren då vi nu äntligen kan släppa allt och inte behöver oroa oss över vad en missad CL-plats hade inneburit för klubbens framtida slagkraft.
/William Hiekkanen
- Vet knappt vart jag ska börja då det varit en sådan känslomässig berg- och dalbana under hela säsongen. Från att ha startat säsongen starkt var känslan att vi skulle ha en bra chans att försvara ligatiteln från i fjol. Efter att van Dijk och Gomez sedan gick sönder ganska tätt inpå varandra så sjönk förväntningarna på en ny ligatitel avsevärt. Trots tappet på de två klarade vi oss skapligt och var trots allt serieledare vid jul. Efter att Matip sedan gick sönder och vi tvingade använda oss av femtioelva olika mittbackskombinationer så kom sedan ett ras jag aldrig trodde jag skulle få uppleva under Klopp som manager. Sex raka ligaförluster hemma på Anfield, ide´ - och tempofattigt spel och en otrolig oförmåga att helt plöstligt göra mål. Lägg därtill en säsong där det varit svårt att tagga till inför matcher på grund av den uteblivna publiken, märkliga VAR-beslut åt alla håll och kanter samt hela soppan kring Super League.
Därför är jag otroligt glad och stolt över att vi till slut mot alla odds lyckades ta oss till Champions League. Att avsluta säsongen med fem raka segrar med kniven mot strupen och med alla skador i truppen är oerhört starkt av alla inblandade. Med det sagt ser jag fram emot nästa säsong då van Dijk, Gomez, Matip och Henderson förhoppningvis är 100% igen och publiken kan få stanna kvar på läktarna, för då blir vi med all säkerhet att räkna med igen!
/Rasmus Karlsson
Nat Phillips fick spela en oväntat stor roll under våren men skötte sig utmärkt som ersättare till de skadade ordinarie mittbackarna.
- Aldrig har en säsong varit en sådan känslomässig berg- och dalbana som denna säsongen. Allt från en bra ligastart till 7-2-förlusten mot Aston Villa. Från Virgil van Dijks skada till att ändå leda ligan vid jul. Från sex raka förluster i ligan på Anfield, x antal artiklar om att det inte blir något Champions League-spel nästa säsong, till att sluta på en tredjeplats med Nat Phillips och Rhys Williams som mittbackar. Man brukar ju säga att hoppet är det sista som lämnar en men jag skulle ljuga om jag sa att hoppet inte lämnade mig oräkneliga gånger under säsongen, kanske mest efter Joe Willocks sena kvittering på Anfield. Otroligt skönt att det slöt gott tillslut och en stor eloge till Klopp och spelarna för att de tog sig i kragen och löste CL. Summan av kardemumman är att jag gärna slipper uppleva en liknande säsong igen. En välbehövlig paus från klubbfotbollen stundar i sommar och jag ser fram emot att luta mig tillbaka i soffan och kolla fotboll utan att det är ångestladdat. Och jag ser verkligen fram emot nästa säsong, då jag verkligen tror vi kommer vara med i toppen på riktigt igen när van Dijk och company återvänder från sina skador, och vi kommer slåss om dem stora titlarna in i det sista.
/Albin Jakobsson
- En väldigt lång och ganska trist transportsträcka. Jag vill gärna ta med mig det positiva i att Liverpool spelar Champions League-fotboll nästa säsong. Men faktum är att när supportrarna förhoppningsvis är tillbaka på Anfield i höst så kommer dom tillbaka till ett lag som gjorde någon typ utav ”två steg bak, ett steg fram” under förra säsongen. Dom fem sista matcherna av säsongen så kände jag igen mitt lag, och det är nog just dom fem matcherna och den perioden som jag tar med mig från denna säsong. Jag ser nu fram emot en sommar med ordentlig röd silly och ett typ av ombyggnadsprojekt. Supportrarna kanske inte kommer tillbaka till något som är lika bra som det var i mars 2020, men dom kanske kommer tillbaka till någonting som är till viss del nytt, någonting som är spännande.
/Ludvig Wadell
