Tiden på väg att ta slut
Sex matcher kvar. Inte mer än så. Sex avgörande fighter för Evertons framtid i Premier League. Och inte blir det bättre av att just starka Newcastle är först ut som motstånd. Så egentligen kanske det snarare handlar om att det är fem matcher kvar. Eller fyra, då Manchester City också väntar... Tiden rinner iväg.
Sedan Sean Dyche tog över laget har en känsla av att tids nog stabiliserar sig läget och Everton kravlar upp på en säkrare plats i tillvaron lagt sig på ett förment livsfarligt sätt. För visst är det Dyches grej? Att stabilisera och klara nedflyttning med svagare trupper än den Everton har idag. Det är ju – trots allt – managern som även kan få humlor att flyga, det vill säga lag som inte är byggda att överleva Premier League överfträffar förväntningarna och kan till och med hamna på övre halvan.
Skjuter flörtkulor
Och visst, det ser tightare och mer koncentrerat ut. Men vi faller fortfarande igenom i vissa matcher och Dyche förfogar över ligans överlägset ofarligaste anfall. Vi skjuter flörtkulor på motståndarna, och för det mesta kommer de inte ens fram. Nu är det dessutom bara sex matcher kvar. Tiden börjar rinna ut och vi är under nedflyttningsstrecket.
Chanslösa mot bättre motstånd
Dessutom har Dyche knappast lyckats i matcher mot motstånd som är tydligt bättre, såsom Manchester United och Arsenal. Visst, vi vann den där första fighten mot The Gunners när Dyche gjorde entré, men det var liksom skrivet i stjärnorna. Därefter var vi chanslösa mot samma gäng (0-4) för några veckor sedan och mot Manchester United syntes klasskillnad i en match där 0-2 får anses som smickrande ur Everton-synpunkt.
Snart inga matcher kvar
Newcastle är ett av lagen som är tydligt bättre än Everton och det finns inte mycket som tyder på att vi ska kunna rubba Eddies Howes starka lagbygge. Jag tror att när det drar ihop sig blir Leicester, Bournemouth och Brighton de viktiga nyckelmatcherna. Newcastle och senare Manchester City är på tok för bra för oss. Även Wolves borta tror jag kan bli övermäktigt.
Paniken ifjol slutade i eufori
Ifjol kände nog de flesta Evertonians full panik i detta skede. Frank Lampards något naiva fotboll med en mentalt svag spelartrupp gjorde oss till lätta offer. Därför blev också euforin så magisk när vi till slut klarade kontraktet. Det var sannerligen ett mirakel. Lampards karismatiska sätt att vara passar också in i historier om mirakel. De flesta i och runt Goodison gillade honom som person och i den där sista matchen blev han ett med klubben. Han hade genomfört ett mirakel, så var i vart fall känslan när han sjöng Spirit of the Blues med fansen. Sen att han hade ett stort ansvar i att Everton överhuvudtaget hamnade i en sådan prekär situation, ja, de tankarna var som bortblåsta just då.
Inte samma panik i år
Med Dyche känner man inte alls samma panik. Kanske beror det på hans historia som managern som får humlor att flyga och att det ser stabilare ut. Kanske är vi fans helt enkelt tröttkörda och börjar acceptera att klubben som har överlägset flest säsonger av alla i högsta serien ändå kan åka ur. För vi ligger ju faktiskt på nedflyttningsplats med sex omgångar kvar att spela.
Skadeläget
Newcastle saknar Emil Krafth och Ryan Fraser på grund av skada. Tveksamma till spel är Allan Saint-Maximin och Fabian Schär. I Everton är Abdoulaye Doucoure tillbaka efter avstämning, vilket blir en tydlig förstärkning, medan Mason Holgate är avstängd. Seamus Coleman och Amadou Onana är på väg tillbaka efter skador, där Onana kanske är den som är närmast spel. Ett mittfält med Onana och Doucoure är nog nästan en förutsättning för att vi ska kunna hålla Newcastle stången.
Håll ett öga på…
Det ska också bli intressant att se om Anthony Gordon får speltid, då han gjort sig mäkta impopulär på Goodison. Det är inte alltid det roligaste att värma upp så nära irriterade fans som slänger glåpord, så jag kan tänka mig att Gordon vilas.
Dyche har tre alternativ att fundera över avseende högebackspositionen. Är Coleman redo får han spela, annars handlar det om Ben Godfrey eller Nathan Patterson. Den senare är en mer naturlig ytterback, men Dyche verkar tycka att han har en del kvar att lära för att etablera sig i Premier League. Det handlar dock om en lovande herre.
Med tanke på en väntat defensiv uppställning kan Demarai Gray bli den som förpassas till bänken. James Garner kan bli aktuell för spel, beroende på Onanas deltagande eller ej.
Förutom att hålla ihop laget och spela extremt disciplinerat där man undan för undan kan få med sig publiken, så krävs det något extra från Dominic Calvert-Lewin och Jordan Pickford.
Trolig laguppställning
Pickford – Godfrey, Keane, Tarkowski, Mykolenko – Iwobi, Doucoure, Gueye, Onana, McNeil – Calvert-Lewin
Evertons senaste match mot Crystal Palace
