Total eufori och blytung käftsmäll
Vilken oförglömlig match vi fick uppleva på Dean Court mellan Bournemouth och Luton på onsdagskvällen. Först perspektiv på vad fotboll egentligen betyder på det stora hela, när Tom Lockyer var på plats för att tacka alla de som räddade hans liv efter hjärtstoppet den 16 december. Därefter en euforisk uppvisning av skoningslös och direkt kontringsfotboll av Luton. Följt av Bournemouths tokoffensiv och mirakelvänding i andra halvlek. Tänk att avståndet mellan total lycka till blytung käftsmäll int
Hyllningarna av Tom Lockyer och alla de fantastiska människor som räddare livet på The Hatters lagkapten den där hemska eftermiddagen i december utgjorde en känslofylld fond till matchen. Förbrödning mellan fansen. Tacksamhet för livet och fotbollen satt i perspektiv. Det var onekligen en speciell match som vi kommer minnas för alltid. Egentligen hade det räckt med den anledningen. Men som grädde på moset fick vi sedan uppleva en fotbollsmatch av sällan skådat slag.
Egentligen borde inget förvåna oss längre när det gäller Luton. Men kontringsfotbollen laget visade upp i första halvlek var på en ny nivå. Klinisk. Sprakande. Skoningslös.
Trots sina enorma skadeproblem lyckades man i första halvlek med konststycket att otroligt nog både freda sitt eget mål och hänga tre klassmål framåt bakom Neto i hemmaburen. Chong i medaljongen. Lightning Ogbene. Och så Ross Barkley. Denne fantastiske Ross Barkley.
Issa Kabore och Alfie Doughty var outtröttliga på kanterna. Kaminski gjorde några otroiligt viktiga räddningar. Och de tillresta supportrarna sjön "The Town is stayin' up!"
Men i andra halvlek kom käftsmällarna tätt. Bornemouth ändrade taktik. Solanke och Semeneyo käkade upp oerfarne Hashioka. Lutons lagdelar föll isär och Rob Edwards hade inga svar. 0-3 blev 4-3 på en halvtimme. Blytungt. Ridå.
Hade det varit bättre att försöka parkera någon form av större motorfordon framför eget straffområde direkt från minut 46? Med facit i hand. Absolut.
Men har Luton spelarmaterialet för att klara av det? Tveksamt. Pelly Ruddock Mpanzu hade kanske kunnat komma in istället för en forward och ligga som en sköld framför den egna backlinjen? Men tidigare på säsongen så har man förlorat och släppt in två, tre bollar även när laget legat extremt djupt och defensivt. Så det går verkligen att förstå Rob Edwards tankar. Han var livrädd för passivitet. Och hade Morris eller Barkley satt någon av sina två fina chanser i andra så hade man kanske kunnat överleva?
Men med 45 minuter kvar och tre otroligt värdefulla poäng på spel i nedflyttningsstriden så hade det varit läge att ge bussen ett försök. Luton Town behöver addera ett par doser cynism för att bärga de poäng som behövs. Live and learn.
Nu gäller det att ladda om för Nottingham Forest hemma. Bring the noice, Kenilworth Road! Vinst där och Luton Town är ikapp lagen ovanför strecket och kan gå till ett ytterst välkommet landslagsuppehåll. Där man förhoppninsgvis kan få tillbaka viktige Sambi Lokonga på mitten och kanske, kanske även någon ur trion Adebayo, Osho och Mads Andersen?
Den tunga förlusten till trots. Luton har fortfarande allt i egna händer. Men vinst hemma mot Forest framstår alltmer som nödvändigt. Inte minst med tanke på att det väntar bortamatcher mot Arsenal, Spurs och Man City runt hörnet. Poängchanserna där är försvinnande små så som som vårt försvarsspel ser ut för närvarande.
Mycket talar för att Nottingham lär göra som Sheffield gjorde vid sitt besök på The Kenny. Ligga lågt och vänta ut hemmalaget och sedan konta sönder Luton när misstag görs och ytor uppstår. Den taktiken är som gjord för Elanga, Hudson-Odoi, Awoniyi med flera. Här behöver Rob Edwards hitta en lösning för att matchen inte ska vara över innan den börjat. Läge för Jordan Clark i en mer defensiv roll? Townsend istället för Ogbene? Kan Pelly göra ett jobb?
Önskedrömmen är ju en matchbild som den i första halvlek mot Bournemouth. Och med tanke på att Nottingham är ett mycket sämre lag än The Cherries så finns det alla möjligheter. Luton brukar bara otroligt starka på att studsa tillbaka efter en mindre bra insats. Sjukt spännande ska det bli!
Come. On. You. Hatters!