Tottenham - Liverpool
2 - 1

Tottenham Hotspur - Liverpool 2-1: En tung förlust i huvudstaden

Vad ska man ens säga? En otroligt tung förlust för Liverpool i huvudstaden under minst sagt speciella förutsättningar.

Med en oklar skadesituation och ett intensivt matchande under senare tid, var det nog många nyfikna blickar som riktades mot diverse live-score appar knappa timmen innan avspark. Vad fick man då för svar? Trent Alexander Arnold uppskattas fortsatt inte vara fullt frisk och i dugligt skick för att starta matcher, vilket föranledde att Joe Gomez på nytt fick agera högerback. Kaptenen Virgil Van Dijk ackompanjerades av Joel Matip medan Andy Robertson gjorde backlinjen komplett. Vidare fick den mittfältstrion som vi fått vänja oss vid när det vankas Premier League fotboll fortsatt förtroende. Att Mohamed Salah och Luis Diaz skulle ingå i anfallet kom nog inte som någon större överraskning för de flesta, men däremot gav det tredje och centrala valet upphov till diskussioner. Darwin Nunez har varit het under den senaste perioden och överlag är känslan att Liverpool fungerar bäst som lag när uruguayanen får "kaosa" runt längst fram. Trots detta fick anfallaren se sig bänkad och in i hans ställe klev i stället Coady Gakpo, en helt annan spelartyp och, trots målet i veckan, något mer formsvag för stunden. Hur som haver, startelvan var formerad och man kunde börja ladda för en batalj som redan på förhand lovade ett högt underhållningsvärde.

Ett högt underhållningsvärde utlovades och ett högt underhållningsvärde levererades. Även om inte inledningen var överdrivet sprakande, utan snarare något mer av ett ställningskrig där inget lag riktigt kunde ta ett rejält grepp om taktpinnen, fanns det ändå gyllene chanser för bägge lag att ta ledningen. Men sedan skulle det smälla till ordentligt. Curtis Jones duellerade med motståndarnas Yves Bissouma i en situation där den förstnämnda tar bollen, men snubblar över densamma med foten och glider in rakt med dobbarna i motståndarens smalben. Domaren börjar med att dra fram det gula kortet, men ju oftare reprisbilderna vevas inne i VAR-rummet, desto mer tveksam blir han till sitt domslut. Efter en snabb VAR koll ute på skärmen ändras beslutet och färgen på kortet bytts från gult till rött och utvisningen var ett faktum. Man kan egentligen diskutera dessa typer av beslut hela natten lång om man vill det, en diskussion som jag i skrivande stund inte är särskilt sugen på att ha.

Hur som haver, det var bara återigen för Jurgen Klopps mannar att ställa in sig på att spela av matchen i numerärt underläge. För tredje gången denna säsong, en smått alarmerande statistik. Men det skulle inte dröja länge innan de irriterade minerna byttes ut mot desto gladare, om än temporära. Luis Diaz kunde mycket läckert springa sig fri och säkert placera in bollen i motsatta stolprot, men linjedomaren var snabbt uppe med sin flagga och kunde avvärja firandet. När reprisbilderna snurrade tycktes situationen vara något tajtare än vad man kanske först anat, men domaren stod pall för sitt beslut. Därefter skulle det inte dröja länge innan bollen återigen befann sig i nätet inne på Tottenham Hotspur Stadium, men dessvärre i den andra buren. Efter en fin upprullning kunde Heung Min Son, som så många gånger förr mot Liverpool, raka in bollen i öppet mål och ledningen för "Spurs" var ett faktum. Att hamna i underläge är aldrig roligt, men att göra det i numerärt underläge är ännu värre, vilket märktes. Tottenham kunde ta över mer och mer och meterna som Liverpoolspelarna behövde täcka kändes allt längre och tyngre. Men som en blixt från klar himmel skulle resultattavlan behöva byta skepnad och den här gången till Liverpools fördel. I en andra våg efter en fast situation kunde Coady Gakpo ta emot bollen efter en tilltrasslad situation och mycket kyligt med kraft göra kvitteringsmålet för Liverpools räkning. Men även här fick man snabbt stävja sin glädje något, visserligen inte för någon offsideflagga, utan för att nederländaren snabbt lade sig ner, grimaserade och tog sig åt knät. Bytet i paus påvisar att det nog dessvärre kan ha pekat på en skada, som vi givetvis får hoppas på inte är av det allvarligare slaget.

När lagen äntrade gräsmattan i den andra halvleken kunde man konstatera att Diogo Jota hade kommit in i Gakpos ställe. Vidare kunde man konstatera att det, ur Liverpool synsätt, antagligen skulle bli en lång och jobbig andra halvlek. Och tänk om man där och då bara visste vad som skulle vänta några tiotal minuter senare...

Tottenham kopplade ett allt tydligare grepp under inledningen av den andra halvleken och stundtals kändes det som spel mot ett mål. Liverpool lyckades aldrig riktigt ställa om på ett effektivt sätt med boll, vilket gjorde att man bara föll allt längre och längre ner på egen planhalva. Alisson Becker stod för några räddningar som erhåller absolut världsklass, Heung Min Son gjorde offsidemål och trycket blev allt mer tydligare för hemmalaget ju längre halvleken led. Samtidigt hade, i alla fall undertecknad, fortfarande den där Newcastlematchen tidigare under säsongen fäst på näthinnan, vilket ändå ingöt en gnutta hopp bland all stress.

Om man skall göra en prioriteringslista på saker som man ska undvika med en man mindre är nog insläppta mål rätt så högt upp på den listan. Men det som befinner sig allra högst är nog att dra på sig ytterligare röda kort. Och visst skulle det sistnämnda inträffa. Diogo Jotas två gula kort inom loppet av ett par minuter renderade i ett rött och helt plötsligt var Liverpoolspelarna tillbaka i de tidiga tonåren och fick ställa in sig på att spela 9-manna fotboll. Ett par ruggigt defensiva byten senare från Jurgen Klopp och man kunde konstatera att, med Liverpools 5-3-0 uppställning, var planen att ta poängen och springa. Ungefär en halvtimmes spel skulle bedrivas med 9 spelare på planen mot 11 Tottenhamspelare med en hemmapublik i ryggen till råga på allt. Det skulle väl inte gå, men det såg länge, hoppfullt länge, makalöst länge, ut att gå. Faktum är att Tottenham inte lyckades ta sig till några riktigt heta målchanser trots det dubbla numerära övertaget. Mycket boll absolut, men väldigt liten slutprodukt. När klockan hade passerat 90 minuters-strecket och började röra sig mot slutet av den tillagda tiden, var ställningen fortfarande 1-1 och poängen delad. Men med några ynka sekunder kvar att spela, lyckades Tottenham via ett självmål av Joel Matip fullborda vinsten och se till att poängskörden stannade i huvudstaden för kvällen. Det var i många anseenden en arbetsinsats som kanske förtjänade mer och även om vinsten på det stora hela givetvis var välförtjänt för Tottenham, så kan man inte göra annat än att gräma sig något ohyggligt.