Utvisning förstörde derbyt
En ytterst tveksam utvisning i första halvlek förstörde derbyfesten. Det blev till slut för tungt för Charlton att med tio man stå emot Millwall som vände till 2-1 under matchens sista tio minuter. Det kunde gått, men det gick inte. Resultatet var sett till spelfördelning rättvist, men en strålande insats av Henderson i mål matchen igenom gjorde att hoppet levde in i det sista för över två tusen tillresta charltonfans.
De här derbyna i sydöstra London röner alltid intresse, och viss fruktan, då det rykte om fanatism och huliganism i Millwalls suporterled lever kvar. I dagsläget gäller också lite av vinna eller försvinna för Millwall som är i ett utsatt läge i tabellen, så spänningen och stämningen var som vanligt hög inför matchen och nerven i matchen gick att ta på när spelarna äntrade the New Den.
Luzon gjorde några ändringar sedan senast. Solly var tillbaka och har en given plats i som högerback när han är frisk, liksom Vetokele på topp när han är i form. Diarra fick en plats på mittfältet i stället för Bulot som är sliten efter sina landslagsuppdrag. Buyens är avstängd två matcher.
Föga förvånande startade matchen med dominans av hemmalaget livligt påhejade av hemmapubliken. Charlton fick ägna sig åt att jaga boll och intog en försiktig inställning till skeendet. Men de riktigt farliga chanserna uteblev. Charltons försvar med målvakt Henderson i spetsen fanns på plats när lejonen nalkades och skaffade sig en serie hörnor.
Men alla planer och dispositioner ställdes på ända när domaren klampade in i matchen efter en halvtimme spelad. Solly stoppade bollen med handen i straffområdet, enligt domaren, som genast visade Charltons kapten det röda kortet. Mycket tveksamt om bollen verkligen tog på handen och Solly kunde visa upp en sprucken läpp som bevis för det motsatta. Man skulle kunna säga att rättvisa skipades i och med att det inte blev mål på straffen som följde. En strålande räddning av Henderson Den Store.
Med en man mindre på plan tvingades Charlton lägga om taktiken och Eagles fick ge plats åt Bikey för att förstärka backlinjen där Gomez fick flytta ut och ta Sollys plats. Bollen spelades från sida till sida och Charlton fick jaga. Trycket mot Charltons mål ökade men Henderson storspelade, och det här var den matchbild som också visade sig när andra halvlek startade. Charlton var inte spelmässigt på topp denna dag och Millwall hade uppgiften att kriga för sitt liv.
Men så händer det ologiska: Charlton tar ledningen när det är tjugo minuter kvar. Fox drog iväg längs kanten och får in bollen till Diarra som vid den närmsta stolpen styr bollen över Millwalls målvakt. 1-0 till Charlton! Inte särskilt rättvist med tanke på att målet kom på the Addicks blott andra målchans i hela matchen dittills. Men så kan det vara. Men skulle verkligen det slutkörda Charlton hålla?
Svaret var nej. Det höll i tio minuter sen var det kvitterat genom Gueye som fick på en lyckoträff förbi Henderson från snäv vinkel i straffområdet. 1-1. Pressen fortsatte och ökade nu i styrka, och det jagande av boll som det decimerade Charlton fått ägna sig åt matchen igenom började alltmer ta ut sin rätt. Ytterligare tio minuter senare var det så god natt för de röda när Hooiveld i Millwall fick sista träffen på bollen i en rörig situation i Charltons straffområde. 2-1. Matchen var avgjord.
En rättvis seger grundad av en domare som hittar en utvisning i tidigt skede. Charlton var heller inte riktigt att känna igen och Millwall gjorde visade just den vilja som behövdes för att bärga tre poäng och gav därmed sina fans fortsatt hopp om liv i League Championship. Sex omgångar kvar.
