Vestmanlands Läns Tidning om CL-samlingen på Skallbergskrogen
CSS-redaktionen har fått tillåtelse att publicera Vestmanlands Läns Tidnings artikel från CSS-samlingen på Skallbergskrogen i Västerås i samband med Champions League-finalen.
CSS-redaktionen tackar Vestmanlands Läns Tidning (VLT) för att vi får publicera Anders Öhlins artikel som ursprungligen publicerades i VLT måndag 21 maj.
Vi får däremot inte publicera bilderna som trycktes i tidningen. Istället kompletterar vi med ett par bilder tagna av CSS:are.
Ett osannolikt drama. Med bara vinnare. Ett hundratal Chelseafans firade Champions League-titeln på Skallbergskrogen i lördags.
– Jag är galen av lycka, säger Harri Hemmi.
Klockan närmar sig 22.30. Det är trångt, svettigt och promillehalten har stigit i takt med att Bayern radat upp hörnor. Stämningen är nervös, spänd. Mållöst men matchbilden den väntade. Bayern öser på, Chelsea står emot.
– Vi är sådana underdogs, vi borde inte vara här men jag är glad bara över att vi är i final, säger Dennis Jernqvist från Enköping.
Han säger vi. För han är bland vänner. Chelsea supporters Sweden har hyrt lokalen så att medlemmar från hela landet kan se matchen tillsammans på storbild.
– Det är gemenskapen man vill åt. Det är sjukt egentligen att ett gäng svenskar kan hålla på ett lag i England. Men det är som en enda stor familj. Visst hade jag kunnat sitta hemma i lugn och ro men det är här man vill vara, säger Jernqvist som är inbiten Chelseasupporter sedan tio år tillbaka.
När Bayerns Franck Ribery filmar och inte får med sig frispark stiger jublet framför skärmen. När Mario Gomez skjuter över och bollen landar på 77:e bänkraden är skadeglädjen total för Jernqvist och västeråsarna Andreas Holmberg och Fredrik Jädal som sitter vid samma bord.
Sångerna avlöser varandra men ju längre matchen lider desto lugnare blir det. Det bits ännu mer på naglar och konsumeras ännu mer öl.
Men så plötsligt iskall tystnad. Thomas Müller har just nickat in 1–0 och det är så svårt att ta in. Det känns uppgivet med bara sju minuter kvar.
Det är då han stiger in. Det är då han räddar Chelsea första gången. Didier Drogba. På första hörnan nickar han in 1–1 i 88:e minuten.
Osannolikt. Lika tyst som det var minuterna innan, lika högt skriker, jublar, hoppar vuxna män och kvinnor (färre till antalet) ut sin glädje.
Det blir förlängning. Drogba igen – ger bort en straff den här gången. Iskall tystnad. När så Petr Cech räddar är livet en karneval igen.
Så där håller det på genom straffläggningen. Och vem står där och kan avgöra? Drogba. Han skjuter sig själv, Chelsea och fansen på Skallberget till den finaste titeln av dem alla.
– Så välförtjänt och sista chansen för Lampard, Drogba och de andra äldre spelarna. Jag unnar dem verkligen det här, säger västeråsaren Harri Hemmi, som hållit på laget sedan 1970 och som tidigare varit ordförande i supporterklubben.
Att vara Chelseasupporter i maj är som att leva i drömmen. Först vinst i FA-cupen och så Champions League. Osannolikt.
– Det här kommer jag att leva på hela livet. Jag har sett dem vinna ligan men det här toppar allt, säger Hemmi.
Anders Öhlin, VLT
Vill du vara en del av den härliga blå gemenskapen? Lös ditt CSS-medlemskap för säsongen 2012/13 här.
