St. Johnstone - Hibernian
1 - 1

Wigan Athletic - Norwich City 1-1 (1-1)

The Canaries fick med sig en poäng ifrån premiären i lagets återkomst till Premier League. Wes Hoolahan tryckte in kvitteringen precis före pausvilan efter Steve Morisons förspel och inspel. En premiär är en premiär och en poäng på bortaplan är alltid ett bra resultat av en nykomling.

2011-08-13, DW Stadium.
Wigan Athletic - Norwich City FC 1 - 1 (1-1)

Mål: 1-0 (21') Ben Watson (straff), 1-1 (45') Wes Hoolahan.

Bollinnehav: 50-50
Skott på mål: 11-3
Skott utanför mål: 7-10
Hörnor: 7-3
Gula kort: 2-2 (D.Fox, S.Morison)

Laget: J.Ruddy - R.Martin, R.De Laet, Z.Whitbred (L.Barnett 72), M.Tierney - A.Crofts, D.Fox, A.Surman (E.Bennett 75) - W.Hoolahan - G.Holt, S.Morison (A.Pilkington (75)
Ej anv. avbytare: D.Rudd, K.Naughton, B.Johnson, S.Jackson

Publik: 17,454 (DW Stadium)
Domare: Stuart Attwell

<> <> <>

Matchen: Skönliret och tempot lämnades eller möjligen glömdes kvar i omklädningsrummet sett till matchkvaliteten de första 45 minuterna, av båda lagen. Hög felprocent i passningsspelet och tveksamt beslutsfattande i alldeles för många moment präglade en halvlek som absolut inte går till världshistorien som Premier Leagues bästa, tvärtom. På avdelningen ”tveksam timing” skriver vi upp David Fox gula kort efter 30 spelade sekunder (!), rakt ben och dobbar före, solklart.

Norwich kontrollerade annars de första 20 minuterna och det kändes faktiskt som att Roberto Martinez Wigan var någon helt annans stans än på hemmaplan, i en premiär, mot en nykomling. Då i matchminut 20 kladdade debuterande säsongslånet Ritchie De Laet som sista man så pass att Wigan-anfallaren Franco Di Santo kunde stjäla bollen och sprinta mot mål. Detta resulterade i att domaren dömde straff då De Laet i sprintduellen touchade Di Santo som eventuellt föll lite lätt. Ben Watson lade säkert in straffen och underläget kändes snöpligt för de gula. Efterföljande 15 minuter var med visst övertag Wigans och framför allt Victor Moses tilläts för ofta få fritt spelrum. Moses var den som skapade något i ett annars lojt och ambitionslöst Wigan som helt saknade linjer i sitt spel. Norwich kom tillbaka och skapade något som kunde likna hyfsat spel de sista 10 innan halvtidsvilan men fortfarande med alldeles för mycket felprocent i utförandet. Andrew Surman var direkt dålig i allt han tog sig för och även Grant Holt såg många gånger kantig ut vid bollmottagningar och i passningsspelet. Kvitteringen kom rättvist strax innan att domaren Stuart Attwell blåste för paus och det tillkom efter att nyförvärvet Steve Morison ryckte sig loss på högerkanten och levererade ett inlägg som Wigan-målvakten Al-Habsi inte förmådde att hålla. Wes Hoolahan var först på bollen och sprätte in den högt i nätet. Oavgjort kändes logiskt efter den första akten där mittbacken Zak Whitbread, vänsterbacken Marc Tierney samt den extremt vänsterfotade Wes Hoolahan kvitterade ut bäst betyg. Whitbread kändes stabil och var felfri i huvudspelet samtidigt som Tierneys energi och offensivlust var riktigt bra. Hoolahan trivdes och kändes harmonisk i sitt spel. Den tekniska irländaren ville ofta ha boll och krånglade inte till det alls.

Andra halvlekens fotbollskvalité var generellt sett bättre. Högre tempo, bättre timing och beslutsfattande samt två lag som ville vinna. Norwich visade att man verkligen inte nöjde sig med en pinne utan försökte forcera framåt med mycket folk. Hoolahan växte än mer i sitt spel och Tierney var riktigt, riktigt bra på vänsterkanten. Holt var stark i bollmottagningarna och höll ofta starkt undan försvararna samt vann mycket i huvudspelet. Ritchie De Laet spelade också bra i andra och kvitterade sitt misstag som föranledde baklängesmålet med att blockera ett givet mål efter att inbytta Leon Barnett och keepern John Ruddy missat i kommunikationen. Norwich hade skapligt med sekvenser där det såg spelmässigt trevligt ut i uppspelsfas samt kantspel, och modet och attityden var mer närvarande i andra halvlek. Wigan spelade också bättre men levde mycket på Victor Moses och inbytte stjärnan Hugo Rodallegas individuella kompetens. Ett skott i stolpens yttersida var Wigans och halvlekens bästa chans men matchen slutade rättvist oavgjort.

Spelarkritik: Ovan nämnda Whitbreads första halvlek, Tierney och Hoolahan kvitterar ut bäst betyg från matchen. Holts andra halvlek bådar gott då han såg stark ut. Steve Morison kämpade på bredvid Holt och hade moment där det såg lovande ut. Morison såg för övrigt grym ut med sitt rinnande blod och svullnad under ögat efter ihopskallningen tidigt i första. De Laet får bara inte göra det horribla juniormisstaget som föranledde baklängesmålet men spelade i övrigt bra. Russell Martin var okej till höger men överglänstes av Marc Tierney på vänsterbacken. Tierneys energi var en fröjd att skåda. Stark och följsam i det defensiva spelet och alltid sugen på offensiva löpningar. På mittfältet blandade och gav både David Fox och Andrew Crofts en hel del. Fox spelade upp sig i andra och kvitterar ut ett godkänt betyg. Crofts jobbade hårt från straffområde till straffområde och spelade enkelt, dock var han långa stunder anonym. För Andrew Surmans del fungerade verkligen ingenting. Bollmottagningar, passningar och skarvningar spreds hej vilt och Surman får försöka glömma denna premiär fort. Det känns som att Surman har svårt med självförtroendet när det går emot. Inhoppande mittbacken Leon Barnett så stabil ut de 22 minuter han spelade då Zak Whitbread fick skadekänning och tvingades byta. Även de debuterande mittfältarna Anthony Pilkington och Elliott Bennett måste få ett omnämnande då de kom in och spelade helt respektlöst de 19 minuter de fick. Båda två höll i och gjorde sin gubbe några gånger och det lovade mer. John Ruddy i buren var också stabil. Några räddningar samt stor och stark i höjdspelet gör att han får ett bra betyg och skönt med en bra start för Ruddy.

En poäng i premiären på bortaplan som nykomling är definitivt bra! Som matchen utspelade sig så kunde det gått och väl ha blivit tre då det svängde lite fram och tillbaka. Men totalt sett så måste man vara nöjd med en premiärpoäng då spelkvalitén och den individuella prestationen höjdes och blev bättre i andra halvlek. Det så omtalade modet, lagandan och attityden visade sig i andra och det är detta laget får ta med sig till nästa helgs match hemma mot Stoke.

Matchens kanon: Marc Tierney!!
Matchens kalkon: Wigan som fotbollsstad. Så trist. Endast drygt 17,000 på läktarna och stolar som gapar tomma på en premiär. Över 4,500 Norwich-fans styrde som tur upp inramningen.

On The Ball CITY!!