Wigan - Charlton
2 - 1

Wigan – Charlton 2-1

Charlton hade inte tillräckligt med klass för att välta seriens kanske bästa lag. Ett tidigt ledningsmål förbyttes senare till ett uddamålsunderläge och Wigan gjorde jobbet som krävdes för att vandra hem med tre poäng från DW Stadium.

Jacko gjorde ganska omfattande förändringar i matchtruppen sedan tisdagsförlusten mot Bolton. Ryan Inniss och Ben Purrington roterades in i trebackslinjen mot Jason Pearce och Akin Famewo. Sean Clare var den sista komponenten där. Wingbacks blev Adam Matthews och DJ, medan Alex Gilbey och George Dobson fanns kvar på centralt mittfält. Fast denna gång tillsammans med Elliot Lee som var tillbaka i startelvan när Albie Morgan fick maka på sig. Längst fram blev Mason Burstow och Jonathan Leko alternativen när denna lagdel var hårt präglad av avbräck. På bänken fanns januarilånen Juan Castillo och Nile John för första gången och där fick även den nyligen uppflyttade ynglingen Daniel Kanu plats.
Wigan slängde ut sitt namnkunniga manskap. Vår före detta målvakt Ben Amos startade längst bak och framför sig hade han lagkamrater som Jason Kerr, Max Power, James McClean och Josh Magennis. Det är ett rejält Wigan med mycket erfarenhet från den här divisionen.

Lagen ställde upp så här:
Charlton: MacGillivray; Clare, Inniss (c), Purrington; Matthews (Castillo 82), Gilbey, Dobson, Lee, Jaiyesimi; Leko, Burstow (Kanu 82).
Ej använda avbytare: Henderson, Lavelle, Pearce, Morgan, John.

Wigan: Amos; Kerr, Whatmough, Tilt; Darikwa (c), Power, Naylor, McClean; Lang (Edwards 90+4), Keane (Humphrys 71); Magennis.
Ej använda avbytare: Jones, Watts, Rea, Shinnie, Massey.

Domare: Tom Nield
Publik: 9,657 (614 from Charlton)

Första halvlek
Med tisdagens insats fräscht i minnet och med tanke på vilket motstånd som var aktuellt i helgen så var förväntningarna inför matchen ganska låga. Det var ju samtidigt långt ifrån den mest optimala startelvan som kastades ut för att hantera ett Wigan Athletic på bortaplan. Men inledningen var klart godkänd från Charltons sida och det var till en början en jämn match på rugbyarenan.

Det var därmed också Charlton som tog ledningen när lite mer än en kvart var spelad. Från höger siktade Adam Matthews in ett perfekt inlägg som gick över första ytan och mot bakre delen av Wigans försvar som inte hunnit organisera sig och plocka upp varsin spelare i markeringen. Elliot Lee fyllde på med en löpning och tajmade den så väl i förhållande till inlägget att han relativt ostört kunde nicka in 0-1 (17). Kul för Lee som spelat sig ut ur startelvan på grund av en dalande formkurva men som nu var tillbaka och fick näta tidigt.

Lee var med i uppbyggnationen av Charltons nästa farliga anfall med. Allt startade med en längre boll från Leko i djupled till Lee och ett senare inlägg av DJ skapade en rörig situation i straffområdet. Den första andrabollen rullade ut till Lee som fick se sitt skott blockerat, medan den andra rullade ut till Gilbey och hans vänsterskott tog klockrent i ribban och ut.

Wigan jämnade sedan ut matchbilden och så småningom även resultatet. Längre bollar bakom Charltons backlinje skapade oreda och hemmalaget skrek för första gången på straff när Ben Purrington tog hand om en Wiganspelare bryskt i straffområdet. En förstakontakt på bollen var inblandad och domare Tom Nield friade denna gång. Det gjorde han dock inte vid kommande straffsituation. Callum Lang gick via insidan förbi Matthews längs kortlinjen och var på väg att göra samma sak med Clare när han tagit sig in i straffområdet. Skadan var tyvärr redan skedd och med facit i hand skulle Matthews stoppat situationen i ett tidigare skede. Clare gjorde ner Lang när denne nästan upprepat samma bedrift och Nield pekade på straffpunkten. Skyttekungen Will Keane steppade fram och med högt skott mitt i mål var det 1-1 (26) mellan lagen.

Oavgjort stod sig resultatet till halvtidsvilan. Charlton hade stått upp bra i första halvlek så det kändes trist att ledningen inte fått vara intakt inför andra akten.

Andra halvlek
Fortsättningen fortsatte vara spelmässigt jämn. Charlton stod upp bra och kunde med den för dagen aktuella startelvan matcha Wigan på ett bra sätt. Det går inte att påstå att det flödade av målchanser men det gjorde det inte åt något håll. Lika svårt som Charlton hade att ta sig igenom Wigans trebackslinje, lika svårt var det för Wigan i andra änden. Det som närmst luktade mål var när Ryan Inniss fullständigt tryckte undan Josh Magennis i egen box så han flög in i MacGillivrays målbur. Det var McClean som lyfte in ett inlägg mot straffområdet och Lang som stötte vidare mot boxen dit Magennis tagit sig. Den före detta Charltonspelaren skulle varit först in i situationen och det borde varit ett givet mål om inte Inniss vågat att agera tufft i eget målområde. Wigan skrek på ny straff, domaren friade och det går absolut att argumentera för vardera synpunkter.

Wigan var dock inte helt bekväma med ställningen och såg nog inget positivt med att sluta matchen med ett kryss. Deras senaste form hade bjudit på tillräckligt med poängtapp och önskan är nog att dra ifrån playoff-platserna så snart som möjligt och hänga med det ångande Rotherham ovanför. Med 20 minuter kvar kom därmed deras breda spelartrupp till nytta. Stephen Humphrys kom in som forward och med tre minuter på planen hade han stått på rätt ställe i boxen för att slå in 2-1 (74) till hemmalaget.

Charltons svar var, att med tio minuter kvar, slänga in något mindre rutinerade Juan Castillo och seniordebutanten Daniel Kanu med sin 17 år. Orken, kvalitén eller verktygen fanns inte där för att vända ställningen till en vunnen poäng och Wigan kunde hålla undan sin ledning till slutsignal.

Efter match
Svårbedömd prestation, får jag säga. Det känns ju skit att Charlton förlorar för andra matchen i rad och att man trots allt inleder med att ta ledningen i matchen. Oavsett betydelse eller förväntingar på matchen så är det alltid kännbara smällar för en supporter. Sedan får man väl tillstå att prestationen överlag var helt okej mot ett Wigan som med största sannolikhet spelar i Championship nästa säsong. Det är många ansikten som saknades inför den här omgången och då var det ändå trevligt att Charlton stod upp så länge som man gjorde. Det var liksom inget fel med ”kämpainsatsen” om man säger så. Sedan är det inte heller helt ologiskt att Wigan till slut vinner. Det kändes länge som att Charlton hade kunnat kriga till sig en poäng, men när man sedan ser till vilket lag Wigan ställer upp med och vad man både kan välja att byta in och inte in så blir det jobbigt för dagens Charlton att stå emot hela vägen. På något sätt får Humphrys avgörande mål symbolisera vart de vardera lagen befinner sig i tabellen och att Wigan helt enkelt har något större och mer motiverande att spela för just nu. Det är en faktor som inte ska underskattas när en jämn match börjar närma sig slutet.

Omgångens poäng
3p – Elliot Lee: Bra insats efter några veckors mindre bra sådana. Snyggt mål och drivande matchen igenom. Precis vad han behövde.

2p – George Dobson: Är väl den som främst står för den nämnda ”kämpainsatsen” som trots allt ett underlägset Charlton står för uppe i Wigan. Man vet vad man får av Dobson och det räcker långt även i såna här matcher.

1p – Alex Gilbey: Löpte mycket och vann sina dueller.

COYA!