George och Vio – om fansen får välja…
Signaturen "Robert" har skickat in en spontan krönika...
Efter en sån här match (Derby borta 3-0 vinst) kan jag inte låta bli att spontankåsera lite. Det är dessa tillfällen som gör att man står ut. Lika pest som det kändes efter Burnley-matchen, lika toppen känns det nu. Och det finns en hel del att notera. För det första släppte vi helt ”Hoddle-taktiken”. Det var inget överdrivet kortpassnings-spel på mittfältet utan det såg väldigt engelskt ut.
TRYGGHET
Spelarna verkar mer trygga i det här systemet. Det lite mindre förutsägbara spelet, för det blir det faktiskt, och det faktum att vi kommer framåt snabbare innebär att motståndarförsvaret inte hinner samla och organisera sig och Wolvesspelarna kommer in i positionerna med fart, ibland åtminstone. Ingen utom sorgligt talanglöse Clarke föll ur ramen. Alla såg ut att förstå sin uppgift och gjorde bra ifrån sig (notera att jag varken hackar på Naylor eller Craddock).
Men det jag främst vill skriva några rader om är de för dagen mest färgstarka vargarna, George Ndah och Vio Ganea. Som rubriken antyder är de båda väldigt lätta att tycka om. Delvis beror det säkert på sympatifaktorn - spelare som haft otur med skador och gör comeback får alltid publiken med sig, men i dessa båda fall handlar det om mycket mer!
FRAMTONING
Båda är synnerligen sympatiska och helt i avsaknad av divalater. De utstrålar både lojalitet med klubben och glädje över att spela fotboll. Var det någon mer än jag som tittade på Ganea efter matchen när han vandrade mot omklädningsrummet? Det ansiktet utstrålade lycka och glädje! Och Ndahs ansiktsuttryck när han målfirade? Visst blir man alldeles varm?
KLASS
Vio springer knappast ifrån någon försvarare i läskligan och han gör aldrig sin gubbe, MEN: Mot Derby fanns det en kvalificerad tanke bakom så gott som varje rörelse. Han väggade, han tog på sig markering, han sökte position och han ”tänkte” mål. 3-0 målet var ett typiskt strikermål och hans passning till Huddlestones mål var rent artisteri. Och inte minst: Han gör mål! Inte kan väl Hoddle peta en spelare som gör mål i varje match han får starta?
George är en mycket speciell spelare. Kontrasten efter att han bytt av den olycklige Clarke var brutal! Han har en snabbhet som är rent märklig. Mot Derby gjorde han några ryck som helt enkelt generade motståndarbacken. Snabbheten är en uppenbar talang hos honom och dessutom tänker han fotboll. Målet borde lära Wolves en hel del. Vad hade man gjort dittills på hörnorna? Jo, siktat på stillastående spelare i straffområdet och vi vet ju vad det resulterat i. På målet kom George störtande med full fart in i straffområdet och kastade sig fram och nickade. Oförutsägbart och svårmarkerat.
Miller och Cort må vara ”bättre” i många avseenden men jag föredrar absolut att vinna matcher med George och Vio på topp än spela oavgjort med Miller och Cort. Det ska bli intressant att höra hur publiken välkomnar George och Vio i nästa hemmamatch.
