Krönika: Brytpunkt för Wolves (Del 1)
Wolves står vid ett vägskäl. Det kommer att blåsa nya vindar på Molineux 2006/07. Man har flaggat för hårdare ekonomiska villkor, bantning av truppen. Hur ska vi ta oss vidare på bästa sätt? Våra krönikörer har vässat pennorna.
Wolves – klubben utan tålamod
Wolverhampton Wanderers har gjort det igen! Klubben som alltid nämns i förhandstipsen slutar strax utanför Playoff (om inte ett mirakel inträffar). Det är i varje fall något som är sig likt denna vår när snön ligger djup i början på april utanför mitt fönster. Men vad är det egentligen för fel med klubben som egentligen borde ha alla förutsättningar att etablera sig i Premier League? Och vad bör göras inför nästa säsong för att vi ska slippa uppleva samma sak de nästkommande tio åren?
För jag skulle vilja påstå att det förlovade landet är inom räckhåll. Det finns i varje fall inte tjugo lag med bättre förutsättningar när det gäller uppbackning i form av publik, ägare och sponsorer. Tar vi sedan med i diskussionen den utmärkta ungdomsakademin, hemmaarenan Molineux, och den nya träningsanläggningen, så finns fundamentet för ett mittenlag i högstadivisionen.
Men det är ett problem som måste lösas först, nämligen konststycket att gå upp. Och det är här som jag tycker taktiken varit bristfällig. Jag kulle vilja karakterisera klubben som de snabba fixarnas mästare. Så fort man ser ett problem så gör man en snabb fixlösning. Är det måltorka, köp en målspruta. Släpper vi in mål, skaffa ytterligare en målvakt, och vet vi inte riktigt vad som är fel, byt manager.
Jämför dagens Wolves med det lag som jag lärde känna i början på 70-talet. Jag skulle kunna rabbla startelvan i sömnen fortfarande. För det var i stort sett samma laguppställning vecka efter vecka, år efter år. I förhållande till lagmedlemmarnas stjärnstatus så överpresterade man ständigt på den tiden, och det berodde sannolikt på att man kände varandra så bra. Jag har ingen statistik på hur många spelare som använts i laget de senaste tre åren, men jag skulle gissa att det rör sig om över 30 spelare.
Nästa säsong ryker paraplypengarna. Men det finns förmodligen bara sex lag ändå som har mer pengar till att finansiera spelartruppen med än Wolves. De tre nedflyttade och de tre från föregående år om inte Crystal Palace går upp igen. Så även om klubben måste sälja Lescott och göra sig av med ett par till med höga löner så kommer man ändå att ha ett konkurrenskraftigt spelarmaterial.
Men jag tycker inte att man ska göra en stor utrensning och försöka spela ihop ett helt nytt lag. Förmodligen behöver laget en till mittfältare av klass. Men Davies och Rosa kommer att bli bättre nästa säsong. I försvaret får vi tillbaka McNamara som spelade så bra i höstas. Han skulle gott kunna få ta vänsterbacksplatsen. Det skulle då vara intressant att testa Naylor som vänstermittfältare. Han är bättre offensivt än defensivt, men kan hjälpa till bakåt.
Sedan tycker jag att klubben tidigt ska gå ut och tala om att målsättningen för säsongen i första hand är att få ett samspelt lag som spelar attraktiv fotboll. Om det sedan går så bra att det blir Playoff eller bättre så är det bara en bonus. Men med tanke på de spelare som lämnat så får andra bära favoritskapet.
Så till den heta frågan om Hoddle ska gå eller inte. Jag vet att många vill ha bort honom, men jag är inte lika säker. Jag tycker det finns ett mönster. Graham Taylor, Mark Mcghee, Dave Jones och nu Glenn Hoddle. Alla har bevisat sin kompetens och varit uppskattade i andra klubbar före Wolves, men så fort de varit på Molineux ett tag så är det bara fel på dem. Glenn Hoddle ändrar för mycket i matcherna. Som av en händelse så var kritiken mot Dave Jones precis den motsatta. Han bytte för sent och spelade samma taktik hela matchen även om den inte funkade. (Något som tydligen fungerar alldeles utmärkt i Cardiff). Om vi nu ska satsa på ungdomar som behöver bra tränare för att utvecklas så lär det finnas få som är bättre än Hoddle. Det är omvittnat av många även utanför klubben.
Man ska också komma ihåg att laget har kommit tillbaka och räddat minst en poäng vid åtskilliga tillfällen under Hoddle. Det tycktes för det mesta omöjligt under Dave Jones. Sedan tycker jag att det är bra inför framtiden att visa att klubben tänkt om ifråga om managerposten. Med alla dessa managerbyten så har nog många börjat fundera om en plats i katapultstolen på Molineux verkligen är värd pengarna. Sedan är ju frågan om Hoddle verkligen vill fortsätta.
Sammanfattningsvis tycker jag att styrandet av klubben ska kännetecknas av tålamod snarare än snabba kast. Med kontinuitet och en liten gnutta flyt så bör vi nå det förlovade landet igen, och den gången för att stanna.
