Oh nej - matchen är inställd!
”Låt mig få berätta om en fotbollsresa jag, min grabb Johan och min bror gjorde nu i vintras 30 januari – 1 februari”
Resan började egentligen i september förra året när jag surfade och såg att man kunde flyga till London för 1 kr + skatt om man beställde resan i tillräckligt god tid. Detta måste naturligtvis utnyttjas för att kvista dit och kolla på fotboll.
Efter samtal med bror och son bestämde vi oss för att se Wolverhampton v Stoke eftersom Johan håller på WWFC, brorsan håller på Stoke och jag håller på fotboll. Flygbiljetter beställdes och hotell bokades med en natt i Harlow och en natt på Hotel Britannia i Wolverhampton. Därtill bokade vi en hyrbil att köra de ca 25 milen enkel resa.
Allt gick bra med flyget till England och hyrbilen väntade på oss, allt enligt bokningen. Det var lite trixigt att köra den korta biten till hotellet i Harlow men det var en lagom sträcka för att komma till rätta med den aviga trafiken. Inte minst rondellerna var spännande eftersom de andra bilarna så att säga kommer in i dem från fel håll. Vid några tillfällen blev vi faktiskt ganska överraskade, men vi lärde oss snabbt.
Hotellet var av ganska låg brittisk klass dvs sunkigt men vi somnade så småningom, fick vår frukost på morgonen och satte av mot Wolverhampton. Efter knappa 3 timmar anlände vi så till den stora staden. Vid det här laget hade chauffören, dvs undertecknad hunnit bli ganska kaxig bakom ratten och bara vid ett tillfälle höll det på att gå galet i en av alla dessa rondeller. Hotell Britannia visade sig glädjande nog hålla god engelsk standard. Efter att ha checkat in vandrade vi iväg till Molineux stadium för att köpa biljetter.
OH NEJ - MATCHEN ÄR INSTÄLLD!
Det var med viss vördnad vi närmade oss det stora brandgula komplexet men vi vågade oss ändå på att gå in genom huvudentrén. Innanför den satt två ynglingar i kostym och slips bakom en vacker foajédisk. Åt höger fanns alla troféer utställda sedan klubben bildades i tidernas begynnelse, åt vänster ledde en trappa upp till arenans icke publika utrymmen.
När vi bad att få köpa tre biljetter till kvällens match tittade de båda gossarna undrande på oss. Var det möjligen B-laget vi menade? När vi påpekade för dem att det ikväll minsann var derby fick vi veta att den matchen var flyttad och skulle spelas i mars i stället. Ridå!!!
Så vad göra? Eftersom vi åkt till England enkom för att titta på fotboll frågade vi om de kände till om det spelades på någon annan arena i grannskapet. Det finns ju trots allt ca 10 arenor inom en radie på 10 mil från Wolverhampton där det spelas antingen Premier League eller League Championship men ingenstans var det match. Återstod alltså för oss att titta på Fulham v Tottenham på hotellteven. Heja, vad kul. Men innan vi lämnade Molineux gick vi in i souvenir-butiken för att köpa en halsduk och en tröja till grabben. Pojken var dock så besviken att han inte ville ha något alls.
Efter att ha köpt tröja och halsduk mot grabbens vilja lämnade vi arenan men jag kände att denna resa inte fick sluta på detta sätt. Jag gick därför in igen genom huvudentrén och förklarade att vi rest hela vägen från Sverige för att enkom se på WWFC mot Stoke och att vi därför var en aning besvikna. Det skulle inte finnas möjlighet att åtminstone få komma in och se på arenan?
INNE PÅ MOLINEUX
En kvinna bakom de kostym- och slipsklädda grabbarna hörde min fråga och bad mig vänta innan hon försvann in i environgerna. När hon kom tillbaka sa hon åt mig vi skulle sitta ner och vänta så skulle det snart komma en vaktmästare och hämta oss. Vaktmästaren kom och nu fick vi en guidad visning av omklädningsrummen, spelargången och arenan.
Johan fick låna favoritspelaren Kenny Millers tröja för fotografering. Vaktmästaren bad om ursäkt för att A-truppen fanns på träningsanläggningen så vi kunde inte få träffa dem. Däremot fick vi träffa två ungdomsproffs och till slut även Mr Stuart Cain. Denne titulerade sig som inte mindre än ”Director of Marketing and Communications” och när han kom hade han med sig vars en matchtröja till oss vilka var signerade av samtliga spelare och tränare.
Till varje tröja hörde ett äkthetsintyg som bevis för att de var officiella gåvor från WWFC. Vi fick också lova Mr Cain att komma tillbaka nästa säsong för då får vi fri-biljetter och då skall han se till så att vi får en upplevelse vi aldrig glömmer. Som stöd för minnet fick vi hans visitkort. Innan vi gick blev det fotografering av Mr Cain och Johan tillsammans, Johan iförd halsduk och tröja och med den största och blankaste av pokalerna i händerna.
På hemresan från Wolverhampton till Stansted tog vi omvägen om Britannia stadium i Stoke. Jag menar; Är man på fotbollsresa så är man, eller hur? Slutet gott och allting gott och naturligtvis åker vi tillbaka. Vi väntar nu med spänning på spelschemat för League Championship för nästa säsong så att vi kan boka nya flygbiljetter…
===
Texten är hämtad från det senaste numret av SwedeWolves medlemstidning Bull's Eye (nr 17). SwedeWolves (est. 1998) är Wolverhampton Wanderers officiella svenska supporterklubb och har 425 medlemmar.
