Nyårstripp till Wolverhampton, reserapport
Conga, öl och fotboll
Lördagen den 30 december var det dags igen. Fjärde resan under 2006 till Wolverhampton. Denna gång var vi två tappra dårar – undertecknad och Finspång. Jag flög från Malmö denna gången och givetvis värmde man upp med ett par frukostöl i baren på Sturup. Satt där och funderade lite… ”Är detta verkligen meningen med livet. Ständiga resor till ett omodernt land för att se ett uselt lag spela fotboll?”. Efter en stunds diskuterande med mig själv kom jag till sist fram till att jag nog bara är en halvidiot.
Flygresan gick ok, men tyvärr blev planet aningen försenat. Finspång väntade otåligt på Stansted men till sist dök jag upp, fem minuter efter det att bussen till Colchester hade gått. Eftersom det var första dagen på resan var plånboken full och vi slösade glatt 60 pund på taxi hellre än att vänta en timme tills nästa buss. Efter en stunds letande hittade taxichaffisen äntligen Layer Road – Colchesters hemmaarena. Våra biljetter hade inte dykt upp ännu så vi gick en runda för att känna lite på stämningen runtomkring.
Det märktes att vi inte skulle möta någon större klubb. Endast en husvagn med hamburgerförsäljning fanns där. Nu skulle magen få sig en törn. När burgaren gjordes iordning stod vi mållösa och stirrade. Den låg inte och simmade i flott utan stektes. Ingen kokande lök utan bara färskskuren. När vi satte tänderna i den blev vi aningen besvikna. Den var ju supergod och inte alls så flottäcklig som en normal husvagnsburgare.
Vi drog vidare till puben Drury Arms för lite prematch drinking. Blev bara en lager denna gången och den smakade helt ok. Puben var väldigt annorlunda då den hade två sektioner. En för hemmafans och en för bortafans. Båda sektionerna var smockfulla med folk och utanför stod bara två sömniga vakter. Klart det inte blir minsta tillstymmelse till bråk när långväga gäster får en alldeles egen pub nära arenan. Trevligt.
Inne på arenan fanns det inte speciellt mycket att handla. Ett ställe med Cola och paj var allt. Arenan var som väntat. Jätteliten med läktarna några centimeter från planen. Charmfaktor 10 och det var jättekul att se matchen från så nära håll där vi stod precis bakom Wolvesmålet.
Nu gick ju inte matchen som man hoppats på, men som totalupplevelse får man nog ändå säga att det var trevligt ändå. Wolvespubliken verkade inte alltför nedslagna över underläget och ägnade sig glatt åt att håna målvakten i Colchester, Gerken. ”Gurkin Gurkin”, ”You are just a piece of shit in a Big Mac”.. You are going down with the mustard” osv.. till glada skratt även om gurkan själv nog inte uppskattade det. Bussresan till Wolverhampton tog 3 timmar och tiden gick mest åt till att sova.
Väl framme i Wolverhampton blev det ett par öl på Tap N’Spile och x antal öl hos Gavin på Combermere Arms, och när vi vaknade dagen efter var det visst nyårsafton. Vi kände att vi ville gå runt och kika någonstans där vi inte varit förut och vi lyckades få ihop en långpromenad längs kanalerna i Wolverhampton. Jo, det dräller av kanaler där även om jag på mina tidigare sju besök aldrig sett dom.
Eftermiddagen och kvällen firade vi nyår på brittiskt vis. Vi satte oss på Combermere Arms med Bob, Jackie, Joan, Dave m fl. Otroligt trevliga människor och stämningen blev snabbt hög. Det var liksom ingen tvekan vad som gällde. ”Ikväll skall vi dricka tills vi stupar” tyckte Jackie och med henne i samma rum har man absolut inte tråkigt. En härlig tjej som då och då passade på att ställa sig i baren och hjälpa sin sambo - pubägare Gavin. Troligen ointressant för de flesta att läsa om den kvällen, men vi lirade mycket 47-18 och 08-08, fick lära oss av polisen att man utan specialtillstånd minsann inte får korsa trafikerade gator med congatåg längre än 10 meter, att om man skall köra barnen så undviker man öl och dricker istället bara whiskey, att alla hånglar med alla när det firas nyår osv. Givetvis bjöd vi laget runt på bandykaffe samt instämde i den gemensamma nyårssången ”bla bla sign någonting" där alla står i en ring med armarna korsade och håller varandra i händerna. Supertöntigt men kul. Vi lyckades också utse Combermere Arms till ”Official Swedewolves Pub” samt tilldelade dom även utnämningen ”Best bandykaffe in Wolverhampton” till stort jubel. Hmm.. Truls och övrig styrelse kanske har synpunkter på det förstnämnda men idén tycker jag fortfarande är bra. Gissar att vi blev utslängda vid 3-tiden och tur var väl det. Då var det ju bara 9 timmar kvar till prematch drinking inför matchen mot Barnsley.
Great Western var faktiskt ganska folktom denna gång även om där dök upp en del folk ganska sent. Många var kanske slitna efter nyårsfester etc och vi träffade faktiskt inte en enda vi kände denna gången. Vi drog vidare till fotbollens Mecka – Molineux Ground. Provade en husvagnsburgare, Mr Sizzle, som inte heller denna var lika flottig som förväntat. Äcklig var den i alla fall och det ger ju pluspoäng. Matchen blev närapå en patetisk tillställning. Hade Wolves lyckats sätta hälften av sina målchanser hade vi lett med 4-5 mål redan i paus. Barnsley var usla och maskade till och med när dom låg under med två mål för att hålla siffrorna nere. En kul match i alla fall och en hel del humor på läktarna. ”South Bank South Bank” följdes av ”North Bank North Bank”. Då klämde South Bank i med ”You are only singing when we are winning” och North Bank svarade ”What a lot of rubbish”. Skoj.
Jaha.. inte så mycket om själva fotbollen hittills, men där hänvisar vi till matchrapporterna. Däremot tänkte jag sammanfatta en del intryck av enskilda spelare etc som man fick under dessa två matcher.
Mark Little och Jackie McNamara är verkligen inte i form. Ingen av dom utstrålar någon som helst form av pondus, passningsspelet är uselt och de verkar inte ha en aning om vad markering är för någonting. Även om Little är youngster och McNamara nyss tillbaka efter skada så blev jag närmast chockad över deras oduglighet. Båda är helt ok framåt och gör en och annan fin brytning men… någon måste tala om för Little att man inte kan rusa mot en bollförande motspelare för då blir man överspelad 9 gånger av 10. Inte heller Breen var något vidare och även han utstrålar en nolla på pondusskalan. Däremot var Collins en positiv överraskning.
Mittfältet var helt ok, även om McIndoe känns begränsad och väldigt mycket som en Mark Kennedy för 5-6 år sedan, dvs lysande i denna division men är för långsam för Premier League. Potter spelade krabba, dvs sidledsvandrande speluppläggare. Jag tyckte han var ganska bra men Finspång närmast kräktes varje gång han hade bollen. Olofinjana väldigt bra offensivt och har en förmåga att alltid befinna sig där bollen hamnar i straffområdet. Han skall bara få ordning på sina långa ben samt siktet så kommer han absolut scora tvåsiffrigt redan denna säsong. Kightly var ungefär som väntat. Snabb och trevlig och är absolut ett fynd. Karl Henry var bra även om man undrar vem som gick bort sig hela tiden mot Colchester när deras innermittfältare ostört fick mata bollar mot deras djupledslöpande forwards.
Anfallet bestod ju bara av Clarke mot Colchester samt Davies mot Barnsley. Clarke är hyfsad som targetplayer men var ju helt fel spelartyp ensam i anfallet mot Colchester. Hade säkert gjort flera mål mot Barnsley, men då fick löparen Davies spela istället. Han är en sådan där typ som man tycker om eftersom han springer konstant och verkligen visar vilja. Däremot skjuter han tyvärr som en 9-åring och inget av de fem skott han avlossade i de två matcherna hade troligen passerat mållinjen om målvakten inte hade plockat skotten.
Summerat får man ändå säga att Wolves känns ganska starka. Vi har ett helt ok spel och verkar jobbiga att möta. Det är inte alls något bolltjongande utan vi spelar runt bollen inom laget ganska bra samt använder verkligen kanterna för att komma till avslut. Ganska klassiskt brittiskt och trevligt att se på. Jag har nu sett Wolves fyra gånger live denna säsong och är helt övertygad om att vi är ett lag för toppen av serien. Däremot har vi flera begränsade spelare och är dödsdömda i Premier League om vi skulle kravla oss dit, men å andra sidan krävs nog inte mer än 3-4 nyförvärv i startelvan för att vi skall kunna hänga kvar. Vi har ett utvecklingsbart lag som redan nu är långt bättre än många tror.
