Inför Leicester City-Wolves
Deppade rävar mot frustrerade vargar i sen kvällsmatch.
Wolves spelar väldigt brittisk just nu. Spelarna springer allt vad de kan, publiken tjuter och målchanserna avlöser varandra vid båda sidor av planen. Underbart att skåda. Om man gillar handboll. Eller basket. Om man gillar sporter med action: en spelstil för icke-sportintresserade.
Själv vill jag att Wolves ska vara kliniska, vänta på rätt ögonblick, storma fram under en kort tjugominutersperiod, avgöra och sen stänga matchen med tråkfotboll. Fotbollspoesi på hög nivå. Men så funkar inte manager McCarthy och definitivt inte "The Championship Show". Här ska det smälla i närkamperna, bollen ska transporteras i full galopp och det ska gå undan. Ju snabbare desto bättre. En bra spelare är en som jobbar hårt, inte en som gör många mål.
Wolves springer nog mest av alla lag i serien. Vi hade 17-1 i hörnor mot Norwich och 19-1 mot Plymouth. Men eftersom våra anfallare, Keogh och Elliott, far omkring i 100 km/h som huvudlösa kycklingar överallt utom där de ska vara (de sågs inne på damtoaletten, i skorummet och i övervakningsrummet) så blir det inte många mål. Vi gjorde bara två mål på Norwich och ett mål mot Plymouth - jag skämtar inte när jag säger att vi borde gjort minst fem i båda matcherna.
Nu ska vi möta Leicester som haft det tungt. De ligger strax ovanför nedflyttningsplats och det gillar naturligtvis inte deras Chairman Milan Mandaric. Han har helt andra planer för "The Foxes". Kanske kan det vända mot Wolves?
Vi spelar bra, har mycket boll, och kämpar hårt. Problemet är att vi springer så otroligt mycket att när vi väl får målchans så är vi för trötta för att tänka klart. Det blir ett hafsigt och slarvigt avslut, men det är inte så konstigt om man sprungit i maxfart under fem minuter innan målchansen kom.
Wolves och Leicester har mötts 105 gånger. Wolves har 40 segrar, Leicester 35. Den viktigaste matchen var FA cupfinalen 1949. Då vann Wolves med 3-1 efter bland annat ett mål av Sammy Smyth som sägs vara ett av de vackraste någonsin på Wembley (kolla gamla journalfilmer).
Förra säsongen blev det 4-1 till Wolves i motsvarande match på The Walkers Stadium. Ni kommer väl ihåg den matchen? Det var i maj, i sista omgången, när vi var tvingade att vinna på bortaplan för att nå playoff. Vi levererade och vann 4-1. Starkt.
ATT HOPPAS PÅ
Det är ingen tvivel om att Elliott och Keogh är två riktigt bra anfallare, men de måste lugna ner sig lite. Man kan inte springa överallt om man samtidigt ska vara lagets bästa målgörare. Ta en paus och koncentrera på avslutet istället.
ATT SE UPP FÖR
Vi brukar växla mellan vinst, oavgjort och förlust när vi spelar denna säsong. Nu har vi en vinst och en oavgjord på de två senaste. Inte alls omöjligt att det blir förlust nu. Av nån anledning klarar vi inte av att göra tre bra matcher i rad.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Michael Kightly har hittat fjolårets superform. "Kites is on fire", skrivs det på forumen. Bara det gör att vi är livsfarliga för vilket lag som helst i denna division. Men räcker det för vinst mot Leicester? Deras manager heter Gary Megson, det är en slug räv som vi känner igen från hans tid hos The Shit. Jag vågar inte tippa annat än 1-1, mål av Kightly.
TROLIGT WOLVES-LAG:
Wolves (4-4-2 f.h): Wayne Hennessy - Kevin Foley, Jody Craddock, Gary Breen (c), Michael Gray - Michael Kightly, Karl Henry, Seyi Olofinjana, Stephen Ward - Stephen Elliott , Andy Keogh.
