Doktor Bengtsson undervisar Matt Murray

Lektionen som inte behövdes

I början på april var vi drygt 25 svenskar som hade nöjet att äta middag på Molineux under vår härliga årliga medlemsresa. Bland de inbjudna gästerna fanns Matt Murray - enligt de flesta Wolvesfans kommande förstemålvakt i Englands A-landslag.

Undertecknad har, som många vet, ständigt klagat över hur usla Wolves målvakter är på fasta situationer och när jag fick veta att Murray kom på middagen utropade jag såklart "-Äntligen skall dom få prata med någon som vet!". Det var mest på skoj men nog hoppades jag få några ord men honom.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur det blev som det blev och vem som gav mig titeln, men av någon anledning började jag kallas "Doktor Bengtsson" av övriga resenärer. Kvällen kom och middagen började. Några korta ord med Murray, men jag tänkte att jag får väl spara mig och sätta in attacken lite senare. Efter x antal öl och ett långt snack med Mel Eves, som satt vid mitt bord, hörde jag plötsligt Robert börja ropa från Murray-bordet:
"-Doktor Bengtsson. Doktor Bengtsson. It's time!". Murray satt glatt och väntade och såg underligt nog ut att se fram emot konversationen. Har ingen aning om det var positivt eller negativt och jag undrar fortfarande vad Robert lurade i honom om att jag var för snubbe..

Nu hade jag ju ingen bandspelare eller skrev ned exakt vad som sades men i stora drag gick det till så här:

MM: "-Du ville snacka med mig"
DB: "-Jepp. Jag har ett par frågor"
MM: "-Kör"
DB: "-öh.. öh.. hmm..".

Språket är aldrig några problem för mig men nu fick jag en släng av tunghäfta och visste inte riktigt hur jag skulle börja. Insåg att jag nog skulle behöva rita eller visa mina teorier och förklara frågorna. Upptäckte ett gäng pennor på bordet och dom fick duga. Lade upp dom som mållinje, stolpar och började fråga:

DB: "-Här är målet. Där är stolparna. Där står målvakten. Motståndarna har hörna. Hennessy har aldrig någon spelare placerad här och här". sa jag, och placerade en penna bredvid varje stolp-penna. "-Vem bestämmer att det skall vara så?".
MM: "-När jag står i mål är det jag som bestämmer en uppställning som jag känner mig bekväm med. Jag placerar alltid en spelare vid bortre stolpen och ibland en vid främre. Det beror lite på vilka vi möter och vad som känns rätt. Det kan någon gång vara managern som bestämmer men normalt är det alltid målvakten. Jag tror att Hennessy utelämnar spelare vid stolparna för att han känner sig mest bekväm med det".

Matt Murray är inte en person som man behöver dra orden ur munnen. Han förklarade bra och det fanns egentligen inte mycket att kontra med.

DB: "-Jaha. Vi har ju släppt in några mål på slutet pga att det saknas spelare vid stolparna och det är ju inte så bra".
MM: "...." (här minns jag faktiskt inte vad han sa - men minns i alla fall att han aldrig kritiserade Hennessy och alltid svarade generellt eller hur han själv agerar)

DB: "-Vi tar en annan sak. Frisparkar. Här är målet. Där är muren. Var ställer..."
Jag hinner inte ens ställa frågan innan Matt börjar prata:
MM: "-Man skall alltid ha muren på en sida målet och ställa sig själv på andra sidan. Ibland hinner man trots allt inte med, som till exempel målet jag släppte in i Colchester förra säsongen (not: Jag såg den matchen live och såg det från 5 meters håll bakom målet). Men normalt skall man alltid täcka sin sida och ta allt där. Är motståndaren så skicklig att han lyfter den över muren och in i krysset på den sida muren står är det bara att gratulera. Ibland kan det ändå inträffa situationer där man blir osäker på vad skytten skall göra och man kan då chansa på att förflytta sig åt mur-hållet. Ett exempel var när Paul Merson skulle skjuta frispark på mig. Då började jag fundera att "Merson är en så duktig spelare. Han kommer säkert göra något speciellt", så jag gick tidigt åt mur-hållet för att ta bollen som jag trodde han skulle placera där. Tyvärr blev jag grundlurad och han dundrade enkelt in bollen i mitt hörn och där stod jag och skämdes. Situationen visade att bra och namnkunniga spelare ibland kan få ett övertag på en orutinerad målvakt, som inte lika namnkunniga har så stor möjlighet till".

Jaha.. Där försvann även den möjligheten att utbilda. Han har ju redan full koll på allt och vet exakt vad som skall göras och inte. Nu kände jag att jag inte kunde lämna bordet så här snabbt utan diktade snabbt ihop ett par nya frågor:

DB: "-Hur bra påläst är du när det gäller vem du spelar mot. Har du till exempel koll på att en viss spelare ofta avslutar i höger hörn eller liknande".
MM: "-Javisst. Vi studerar alltid motståndarna på video kvällen före match samt på förmiddagen före match. Där kartlägger vi hur anfallarna brukar avsluta så man har ganska bra koll på dom. Till exempel gillar Kevin Phillips att avsluta direkt när han får bollen osv."
DB: "-Jaha. Vad bra. Nu kom jag att tänka på den där straffen i kvalfinalen i Cardiff som du räddade. Visste du var han skulle skjuta.
MM: "-Javisst. Jag hade läst in mig på att han hade skjutit sju raka straffar i samma hörn, så jag ställde mig lite mer åt andra hållet för att visa hur öppet det hörnet var. Det syntes att han var jättenervös och han stirrade konstant mot den öppna sidan. När han stegade fram var det bara att förflytta sig till det hörnet och ta bollen. En enkel räddning, faktiskt."

För varje sekund samtalet varade ju mer imponerad blev man över hur bra teoretisk koll Matt Murray har. Han är enormt proffsig och verkar veta exakt vad som krävs för att bli bra. Jag minns inte hur vi kom in på ämnet, men vi började prata om mentala bitar. Nu var det ingen intervju eller försök till undervisning längre. Murray pratade på och var oerhört öppen och trevlig, samt kryddade med lite roliga inslag.

MM: "-Jag är ju en dagdrömmare och har arbetet hårt på den mentala biten de senaste åren. Tidigare kunde jag stå och tänka på annat under matcherna och helt glömma bort var jag var eller att det var viktigt att fokusera hela tiden. När bollen gick död första gången vid North Bank och vi skulle få inspark tänkte jag alltid "Aha. Inspark. Kul. Nu skall jag passa på att se om dom där två snygga tjejerna sitter på första raden där dom brukar. Jaha. Där sitter dom. Wow. Trevligt". Det är ju inte direkt sånt man skall tänka på när man spelar match inför över 25000 åskådare. Numera har jag lyckats arbeta bort dagdrömmeriet under matcherna och har alltid fullt fokus på matchen i 90 minuter och tittar inte på annat runt omkring eller står och funderar på vad jag skall göra efter matchen osv.

Vi pratade troligen om en del andra saker också, men ovanstående är vad som fastnade i minnet och sammanfattningsvis kan jag bara säga: Matt Murray är enormt trevlig, proffsig, intelligent, öppen, och man förstår varför han ofta representerar Wolves när det handlar om charity-event osv. Det är bara att hoppas att han håller sig frisk och att han fortsätter utvecklas. Då är i alla fall jag övertygad om vem som är målvakt i Englands A-landslag om ett par år.