Biskop och Wolvessupporter
Wolverhampton Wanderers har bland sina mer framstående fans en f d statsminister, Ingvar Carlsson och en f d förbundskapten, Lars Lagerbäck. Till dem fogas nu en finlandssvensk biskop, Björn Vikström.
Efter att ha valts till biskop i Borgå stift i Finlands Luthersk-evangeliska kyrka, intervjuas Vikström i september 2009 i radio. Mot slutet av intervjun får han frågan om vad som är hans största dröm? En och annan radiolyssnare förväntar sig förstås något politiskt korrekt svar från en kyrkans man, som ”fred på jorden” eller ”mätta de hungriga” osv. Till allas förvåning svarar den nyvalde biskopen: -”Att få göra mål i sista minuten för Wolverhampton Wanderers på Molineux”.
En man med sådana drömmar kan icke förbigås. Här följer därför en presentation av biskop Björn och hans relation till Wolves.
Björn Vikström är född 1963 i Åbo. I september 2009 valdes han till Borgå stifts sjunde biskop och i november samma år vigdes han till sitt ämbete. Han är son till den tidigare ärkebiskopen i Finland, John Vikström. Han är gift med gymnasieläraren Maria Björkgren-Vikström och de har tre barn tillsammans. Liksom sin far har även Björn Vikström ett gediget intresse för fotboll och har verkat som juniortränare inom Kimito Sportförening i mer än tio års tid. Övriga intressen är läsning, främst romaner, deckare och historia.
Swede Wolves: Vad gör en biskop? Beskriv ditt stift, ditt ansvar.
Björn: Jag är biskop för det enda finlandssvenska stiftet i Finlands evangelisk-lutherska kyrka. Till detta stift hör de församlingar som har svenskspråkig majoritet. I praktiken innebär det här 66 församlingar utspridda längs med väst- och sydkusten i Finland. Till mitt jobb hör att vara en ledare, inspiratör och övervakare av församlingsarbetet, alltså ett slags coach, om man så vill kalla det. (När Björn Vikström inför en skolklass svarade på frågan vad en biskop är tog han till liknelsen med fotbollslaget: ”Han är coach och inspiratör. Spelarna är de som jobbar i församlingarna och människorna, medlemmarna”. Swede Wolves kommentar). En viktig del av arbetet är att besöka församlingarna, dessutom gäller det att handleda blivande och nuvarande präster, hålla föredrag, sitta på möten, predika vid olika festgudstjänster, ge intervjuer etc.
Swede Wolves: Hur och när kom du i kontakt med Wolves, såg du svenska Tipsextra på 60-70-80 talen?
Björn: Finsk TV visade engelska ligan på 1970-talet, men orsaken att jag fastnade för Wolves var så simpel som dels vargen (heter ju själv Björn...), dels de orangefärgade skjortorna. Min mormor prenumererade på svenska veckotidningar, och i en av dem kunde man klippa ut bilder på fotbollslag. Tillsammans med min bror ordnade vi turneringar mellan lagen. Matcherna spelades med ett Subbuteo fotbollsspel och laguppställningarna tog vi ut med hjälp av dessa lagbilder. Min brorsa håller för övrigt på Leeds, så vi är båda ganska härdade vid det här laget... ;) Jag har under åren följt med hur det går för Wolves och hoppats på en ny vår. Senast vi var uppe i PL var jag nog ganska besviken, de kändes som ett Championshiplag förstärkt med några föredettingar; Ince, Irwin och vem det nu var. Nu verkar det ju betydligt bättre, med en yngre trupp som har hållit ihop några år. Visst kommer det att bli svårt att hållas kvar, men laget har ju redan visat att det kan kriga och göra mål. Det har blivit mer oavgjorda än vinster, men varje poäng kan bli viktigt när säsongen närmar sig sitt slut.
Swede Wolves: Var Wolves ditt första fotbollslag eller har du något svenskt, eller finskt, favoritlag sen tidigare? Har du spelat själv?
Björn: Jag är född i Åbo, och fastän jag bodde hela skoltiden i Borgå höll jag troget på TPS från Åbo. Jag har spelat handboll i division 1 och 2 i Finland i Borgå Akilles och Åbo IFK. Fotboll var mest en hobby vid sidan om, min spelplats i fotboll har oftast varit back.
Swede Wolves: Varför väljer man ett visst lag? Är det fråga om kemi, som vid en förälskelse, eller finns det något psykologiskt svar?
Björn: För mig var det mest en slump (se ovan), och jag tror att det ofta är fallet. Man råkar gå på en match eller se ett lag i TV i ett skede då fotbollsintresset vaknar, och sedan håller man fast vid det laget man höll på då. Att överge Wolves under åren då det gått sämre skulle för mig ha känts som ett svek.
Swede Wolves: Hur mycket hinner du se fotboll på TV? Har du kanaler så du kan se Wolves matcher?
Björn: Vi kan se Premier League på Canal+, och jag följer med dem alltid då jag har möjlighet. Nu under de första månaderna som biskop har det inte blivit så ofta som förr.
Swede Wolves: Vilka är dina favoritspelare genom tiderna i Wolves. Vilka är det idag?
Björn: Derek Dougan i början av 1970-talet. I dagens lag bl.a. Matthew Jarvis och Andy Keogh.
Swede Wolves: Har du nån gång träffat på wolvesare i yrket eller i andra sammanhang? Hur är fotbollsintresset bland präster och lekfolk i kyrkan i Finland?
Björn: Jag har råkat ett par wolvesanhängare, bl.a. min före detta gymnastiklärare, som skickade mig ett kort från Wolverhampton med gratulationer i anledning av biskopsvalet. Fotbollsintresset är nog stort bland präster, jag har ibland funderat med kolleger på vad det beror på. Ett försök till svar är att vi som präster behöver handfast avkoppling till ett jobb som mycket handlar om att tala, samtala och lyssna.
Swede Wolves: Biskop Bertil Gärtner som fick hembud hösten 2009, var en stor fotbollssupporter till Änglarna, IFK Göteborg. Bertil sa alltid att "Det viktigaste av det oviktiga i livet är fotboll". Underförstått "och det viktigaste i livet är Jesus”. Peter Knowles är en av Wolves kanske mest lovande spelare genom tiderna. Klev av karriären och blev Jehovas vittne. Han tyckte inte att tro+fotboll kunde kombineras. Men visst är väl kombinationen fotbollsspelare-troende kristen självklart möjlig?
Björn: Jag ser inget hinder att man sysslar med tävlingsidrott också fastän man vill ta sin kristna tro på allvar. Däremot är det klart att det finns drag i all tävlingsidrott som är problematiska: kommersialisering, utslagning, hänsynslös konkurrens, exploatering av unga talanger. Sådant bör man kritisera och försöka råda bot på. Finlands bollförbund har jobbat målmedvetet för att alla juniorer skall garanteras speltid upp till en viss ålder, och det tycker jag är bra.
Swede Wolves: Många utför kristna ceremonier på favoritarenan i England. Bröllop i mittcirkeln är ej ovanliga. Begravningsgudtjänster eller memorials förekommer också. I nåt udda fall har en avliden beviljats att få askan strödd över gräsmattan. I vilken kontext ska vi se detta? Är det lämpligt? Är det värdigt? Skulle du kunna tänka dig att utföra dessa saker själv i tjänsten?
Björn: Personligen känner jag mig nog mycket främmande för den här typen av ceremonier. Ärligt talat tycker jag det är smått tragiskt om ett fotbollslag har blivit så viktigt för en människa, att allt annat hamnar i skuggan. Fotboll borde få vara en avkoppling i livet, inte ett substitut för livet.
Swede Wolves: Svensk-och norsk fotboll är väldigt västorienterad till England av tradition. Alla har ett engelskt favoritlag. Hur ser fotbollskulturen ut i Finland? Finns det många wolvesfans i Finland?
Björn: Också här följer man nog mest med fotbollen i England. En orsak är ju också att vi har haft en del spelare som klarat sig bra där, som t.ex. Hyypiä, Jääskeläinen och Niemi. Dock har jag ingen aning om det finns många Wolvesfans i Finland.
Swede Wolves: Har du varit i Wolverhampton? På Molineux?
Björn: Nej. Jag har sett tre ligamatcher, men alla i London.
Swede Wolves: Till sist, har du fått förvånade reaktioner över ditt svar i intervjun om drömmen att avgöra för Wolves? Några kommentarer i kyrkan eller annorstädes?
Björn: En kompis skojade att han nu förstår att jag verkligen värnar om de som ingen annan bryr sig om, men honom behöver man inte ta på allvar, han håller på Tottenham...
Swede Wolves tackar biskopen och teologie doktorn Björn Vikström för ovanstående rader. Det kan aldrig vara fel att ha en själsfrände som till sin uppgift har att hålla kontakten med högste Chefen. Det kan även Wolves behöva, både i med och motgång.
// Old Gold of 69
