Matchrapport: Millwall-Wolves 1-0
Jag gör ett nytt försök att beskriva eländet.
5:e april 2002
Millwall-Wolverhampton Wanderers 1-0
1-0 Steve Claridge (73) straff
Publik: 17.058
Domare: A Leake (Darwen).
Man kan riktigt se hur De Högre Makterna har samlats för att festa. Glasen klirrar, de super till ordentligt och så kommer de på:
- "Vi gör nåt roligt med Wolvessupporterna igen!"
- "Bra idé! Något förslag?"
- "Ja, vi låter dem ligga som sämst tvåa hela säsongen utom precis till slutet, då låter vi Mark McGhee stoppa dem, hehe".
- "För klent, vi måste krydda till det lite."
- "Ok, Claridge får avgöra mot dem!!! På straff!!"
- "Ha-ha-ha-ha-ha, SKÅL!!"
Ungefär så måste det ha gått till. För hur detta annars kunde ske är mer än vad jag begriper. Det är inte realistiskt. Det är som en dålig B-film med manus skriven av en drogpåverkad uteliggare.
Wolves åkte till The New Den för att plocka poäng, helst alla tre. Problemet var att Millwall också var på poängjakt. Av någon anledning verkade de vara mer motiverade än Wolves.
Spelare för spelare är Wolves skyhögt bättre än nykomlingarna Millwall. Men i fotboll är "vilja" en lika stor del av framgång som "kunnande", och Millwall ville mer än Wolves i denna match.
Inledningsvis startade Millwall som en orkan. Steven Reid och Dion Dublin terroriserade gång på gång Wolvesförsvaret, där Joleon Lescott på nytt visade vilken fantastisk talang han är. Det var ett enormt tempo från de blåklädda spelarna.
Efter 30 minuter verkade Millwall ha sprungit av sig det mesta och slutdelen av halvleken tog Wolves över. Kenny Miller sköt över och Colin Cameron hade också ett bra skott som höll på att resultera.
Allra bästa chansen hade Alex Rae när fem minuter återstod av halvleken. Han kom helt fri med målvakten men hans skott slank förbi stolpen på fel sida. I halvtid trodde man därför att detta nog skulle ordna sig. Millwall hade inte visat så mycket kvalitet utan mer fart, vilja och jävlar anamma.
Andra halvlek började som den första slutat, dvs med Wolvesdominans. Speciellt Shaun Newton hade lekstuga på högerkanten, men eftersom det inte fanns någon tung stark center som Nathan Blake i straffområdet (DJ satsade på två små anfallare, Sturridge och Miller) så blev det aldrig riktigt farligt.
Den osynlige Miller byttes ut och ersattes av George Ndah, fortfarande behölls alltså Blake på bänken. Detta byte gjorde inget extra åt Wolves anfallsspel, istället hände det fruktansvärda.
Mr Hatobjekt himself, Steve Claridge, höll bollen inne i vårt straffområde med ryggen mot mål. Alla över tre års ålder förstod vad som skulle hända. Och mycket riktigt. Claridge lyckades bli fälld och fick straff. Han tog den själv och sköt förbi Oakes. 0-1 och det var bara 15 minuter kvar.
Wolves fick två jättechanser i slutet. Dean Sturridge sprang igenom efter en genomskärare av Newton men hans skott träffade tyvärr stolpen. Lite senare fick Nathan Blake den kanske allra bästa chansen: från åtta meters håll sköt han rakt på målvakten, ett dåligt avslut från ett bra läge och matchen slutade 0-1.
Vår snöpliga förlust mot Millwall öppnar för konkurrenten West Bromwich (som spelar på söndag), samtidigt som Manchester City definitivt blev klara för Premier League. Vi har bara oss själva att skylla.
Millwall var inget märkvärdigt lag, det var inte alls som mot Birmingham eller Manchester City där vi blev utspelade långa stunder. Det här var en ren viljemässig uppvisning. Plus lite finger med i spelet av De Högre Makterna som inte vill se Wolves i Premier League och som dessutom vill att vi ska lida så mycket som möjligt.
LAGUPPSTÄLLNINGAR
Millwall:
Warner
Lawrence, Nethercott, Ward, Bull
Ifill, Cahill, Livermore, Reid
Dublin, Claridge
Wolves:
Oakes
Halle, Butler, Lescott, Camara
Newton, Cameron, Rae(Andrews 76), Cooper(Blake 86)
Sturridge, Miller(Ndah 70)
Varningar: Cahill, Livermore, Nethercott (Millwall).
Andrews, Camara, Cooper, Sturridge (Wolves).
SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")
Oakes, 7
Halle, 5
Butler, 6
Lescott, 8
Camara, 6
Newton, 8
Cameron, 7
Rae, 6
Cooper, 4
Sturridge, 5
Miller, 4
Ndah, 5
Andrews och Blake spelade för lite för att betygsättas.
