Matchrapport: Wolves-Brighton 1-1
Ett fantasilöst Wolves fick bara 1-1 mot Brighton. Manager Dave Jones kunde inte hitta någon öppning i "The Seagulls" försvarsmur.
Brighton är ett av Wolves "bogey-teams", dvs ett lag man har svårt för. Det visste vi redan innan matchen och det fick vi ett nytt bevis på igår. Nu har vi mött Brighton 17 gånger och bara vunnit tre!
Brighton ligger sist och det är ganska lätt att se varför. Laget är rent ut sagt hypernervöst. De har ganska kompetenta spelare, men är så otroligt rädda om poängen att de nästan får panik varje gång de försöker att få undan bollen.
I den här matchen måste unikt nog båda lagen vara missnöjda med oavgjort. Brighton för att de ledde i 76 minuter och Wolves för att de hade bollen i ungefär 85% av speltiden. Hade Brighton varit lite mer självsäkra så hade de hållt undan, hade Wolves varit mer fantasifulla så hade man utnyttjat spelövertaget och vunnit matchen.
Wolves tvingades spela utan Paul Ince, Nathan Blake och Colin Cameron. Däremot gjorde Mark Kennedy sina första 90 minuter. Vi fick också se ett inhopp av Keith Andrews i andra halvlek.
Brighton startade piggt och Wolves såg lite nonchalanta ut. Mittfältarna Rae och Ingimarsson jobbade inte hemåt utan stod kvar i mittcirkeln och litade på att våra mittbackar skulle avväpna Brightons anfallare.
Till slut gav denna nonchalans ett mål i baken. Mark Clyde totalmissade en boll i djupet och Bobby ZAMORA var igenom ensam med Matt Murray i Wolvesmålet. Den elegante anfallaren chippade över Murray och det var 0-1 redan efter en kvart.
Det är första gången jag ser den omskrivne Bobby Zamora spela och jag blev imponerad. Jag antar att Mark Clyde och Mark Edworthy drömmer mardrömmar om honom. Zamora är en stor, lite lat spelare som har en bra teknik och är otroligt stark i kroppen. Påminner ganska mycket om Sveriges egen Zlatan i rörelsemönstret. Vad Zamora gör i Brighton kan man bara undra.
Efter Brightons ledningsmål var halvleken helt och hållet Wolves. Men vi hade stora problem rent taktiskt sett, något som manager Dave Jones måste ta på sig skulden för. Vi har hela säsongen spelat med höga bollar mot Nathan Blake som en stor stark target-player, som sedan fördelar bollen vidare. Idag var inte Blake med, men ändå satsade Wolves på meningslösa luftpastejer mot Sturridge och Miller i mitten. Våra småknattar blev ett lätt byte för de stora mittbackarna.
Kantspelet fungerade inte heller. Brighton backade så mycket att Kenndy närmast blev anfallare istället för vänstermittfältare. Och på andra kanten hade vi ingen alls eftersom den vänsterfotade Kevin Cooper drog sig inåt i banen hela tiden.
Cooper ville ha utrymme för sina hårda skott och ett par projektiler fick både han och Kennedy iväg, men det var inga som hotade Kuipers i Brighton-målet. Bästa chansen kom istället på hörna då Ingimarsson nickade stenhårt, men bollen träffade tyvärr Sturridge i sin väg mot nätmaskorna.
Halvtid 0-1 och spridda burop på Molineux.
I andra halvlek backade Brighton om möjligt ännu mer. Detta gav mer tid åt Wolves, men fortfarande gick det alltför sakta när vi anföll. Alex Rae gjorde ingen bra match och Mark Kennedy verkade matchotränad. Istället var det Bobby Zamora som skrämde slag på Wolves genom att trycka sig förbi på vänsterkanten, göra bort alla försvarare, men av någon anledning sköt han inte in bollen utan lade den till en lagkamrat som blev så förvånad att Lescott han bryta.
Men Brighton fick alltmer panik ju närmare de tre poängen kom, och till slut var det rena hönsgården i deras försvar. Wolves pressade på med ett antal hörnor och inlägg mot straffområdet. Dean Sturridge gjorde en långrusch förbi sin försvarare men den fenomenale målvakten Kuipers klarade hans chip. Kuipers gjorde även en avancerad dubbelräddning då Rae sköt ett hårt skott varefter Miller hade öppet mål.
Till slut fick Wolves sin kvittering, något turligt. Wolves fick för femtioelfte gången in bollen i straffområdet. Kenny MILLER klippte till och när bollen träffade Alex Rae i ryggen så var till och med en målvaktsfantom som Kuipers chanslös.
Den väntade Wolvesanstormningen för ett segermål uteblev. Brighton höll ganska enkelt undan och fick en välförtjänt poäng med sig hem. Wolves gjorde det lite för lätt för dem. Det verkade hela tiden som om spelarna trodde att någon annan skulle fixa det. En pådrivare som Paul Ince, en targetplayer som Nathan Blake och en spelmotor som Colin Cameron skulle förmodligen avgjort till Wolves fördel.
Dave Jones har en del att fundera på. Hans taktiska förmåga verkar vara något begränsad och man väntade hela tiden på något drag att luckra upp det backande Brighton, men det kom inga geniala manövrar.
Nu har vi spelat 17 ligamatcher denna säsong och vi kan nog inte lura oss själva längre. Wolves får rikta in sig på att nå play-off och det är inte alls säkert att vi lyckas med det.
SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")
Murray, 6
Edworthy, 6
Clyde, 5
Lescott, 6
Irwin, 5
Cooper, 5
Ingimarsson, 5
Rae, 5
Kennedy, 6
Miller, 6
Sturridge, 6
Andrews, 6
Newton, 5
