Matchrapport: Wolves-Newcastle 3-2 (FA Cupen)
Wolves besegrade Premier League-laget Newcastle i en fantastisk match som innehöll det mesta man kan önska. Stor fotbollsunderhållning!
Alla kandidater till "Årets Match" kan härmed gå och lägga sig, för bättre än så här blir det inte.
Denna matchen hade allt, vackra passningar, djupledslöpningar, kämpatag, mållinjeräddningar och fem vackra mål. Det kändes mer som en cupfinal än som en match i rond 3. Detta skriver jag inte bara för att Wolves vann, det var lysande fotbollsunderhållning från minut 1 till minut 94. Matchen bör visas som instruktionsvideo varför engelsk fotboll är mer underhållande än italiensk.
Manager Jones behöll samma lag som spelade 1-1 mot Derby, enda undantaget var att lånet Carlton Cole inte fanns på bänken, han var tillbakaskickad till Chelsea.
27000 på läktaren och stämningen var öronbedövande från första spark. Under de första fem minuterna höll Newcastle bollen, men till slut fick vi tag på den och George Ndah lyckades skaffa sig en hörna. Mark Kennedy tog den kort till Shaun Newton som skickade in bollen mot bortre stolpen där Paul Butler vann nickduellen. Hans nick var riktad mot straffpunkten där Paul INCE mötte direkt på halvvolley. Bollen satt som en strut lågt i nätmaskorna. 1-0 Wolves!
Newcastle svarade och Shearer kastade sig framför Lescott, men nicken gick utanför. Tempot i matchen var mycket högre än vad man var van vid från ligamatcherna, men det blev ett flyt i spelet som passade Wolves. Paul Ince och Colin Cameron fick täcka stora ytor på mittfältet men alla spelare sprang som om deras liv hängde på det, det var underbart att se.
George Ndah var helt otrolig under de första 20 minuterna och sprang gång på gång i djupled, löpningar som skar stora hål i Newcastle-försvaret. Ett inlägg från Ndah hittade Cameron vars lobbnick inte lurade Given. Kort därefter hade Ince ett nytt skott som tyvärr inte gick under ribban. Wolves jagade som hungriga vargar.
Wolves andra mål kommer förmodligen bli "årets mål", det var så gudomligt vackert. Matt Murray startade en kontring genom att kasta ut bollen med ett jättekast ut på högerkanten till Newton. Newton passerade mittlinjen i full fart och skickade bollen till Cameron som sprungit som en kanin i djupled. Cameron rörde bollen två gånger innan han spelade in i straffområdet snett bakåt. Bollen gick förbi en framstörtande Miller, men bakom honom kom Mark KENNEDY som fick god tid på sig att smaska in bollen med vänstern lågt nere i burgaveln. Ett underbart mål och ett underbart spel. 2-0 Wolves!
Wolves hade också en fantastisk chans att göra 3-0. Newton ångade fram på högerkanten och inlägget var perfekt. Kennedy kom farande och hade öppet nickläge, men bollen gick utanför. Wolves var nu kanske lite övermodiga för Newcastle hade också fart på benen. Dom ligger "for Gods sake" på fjärde plats i Premier League! De kom på högerkanten i en kontring och Shearer fick skottläge. Butler gjorde en fantastisk blockering men bollen studsade upp i luften och där kom Jermaine JENAS som en raket och nickade in 1-2, totalt otagbart för Murray. Ett mycket vackert mål det också.
Två minuter senare kom något som fick luften att gå ur matchen en aning. Bellamy hade ryggen mot mål i straffområdeskanten och Lescott täckte honom lugnt och fint. Plötsligt klämmer den lilla walesiska råttan fast Lescotts arm under sin, i armvecket, och kastar sig som den döende svanen. Domaren, som dömt fördel Newcastle i de flesta tveksamma situationer hittills, går på det och dömmer straff. Så otroligt felaktigt och så svinaktigt fegt av Bellamy, man skulle tro att han var hämtad från italienska ligan. Jag trodde att man slapp se sånt i engelsk fotboll.
SHEARER dunkade in straffen bakom Murray som nog aldrig ens hann se bollen förrän den satt krysset. 2-2 och det var halvtid. När spelarna lämnade planen kändes det som om Wolves sumpat chansen, en sådan halvlek skulle man rimligen inte kunna upprepa. Spelarna hade gett 110% och det var svårt att se att detta löpande skulle kunna fortsätta under resten av matchen.
I andra halvlek fortsatte domaren att spela huvudrollen. Lescott drog på sig en tveksam frispark i farligt läge och Irwin kastade bollen demonstrativt i marken. Domaren surnade till, varnade Irwin och flyttade fram frisparken 10 meter, vi var nu inne i Wolves straffområde.
Shearer tog frisparken. Efter lite kalabalik sköts det mot mål där Lescott stod på mållinjen och fick bollen stenhårt på bröstet. Returen gick rakt ut, där en annan Newcastlespelare skyfflade bollen mot mål. På nytt räddade Lescott på mållinjen genom en avancerad dans, helt otroligt!
Minuten senare svarade Wolves. Miller, som ständigt spred smarta passningar som en solfjäder, hittade Kennedy på kanten. Kennedys inlägg hittade Newton vid bortre stolpen som nickade ner till NDAH. George petade in bollen via en försvarare från två meters håll. 3-2 Wolves!
Paul Butler, som gjort en fantastisk match, byttes nu ut mot Mark Clyde. Wolves jagade fler mål. Efter en hörna hamnade bollen hos Cameron som sköt men Given tog den. När Given skulle kasta ut bollen förvandlades den plötsligt till en tvål och bollen hamnade hos Ndah fem meter framför målet. Han tacklades hårt, lyckades stå på benen men bollen slogs undan. Hade han fallit så hade domaren inte kunnat blåsa för annat än straff.
Wolves kom i en ny kontring, bollen gick som på ett snöre via Miller ända ut till Newton som ur halvfritt läge bara fick på nånting som mer liknade en passning än ett skott. I andra ändan av planen kom den utbuade Bellamy i attacker, men Murray täckte de flesta skotten med sin stora kropp. Men så fick Bellamy fram bollen till inhopparen LuaLua och Murray var ställd. Naylor kom farande och slog bort bollen på mållinjen. Reprisen visar att Naylors fot var inne i målet. Om hela bollen var det, kan jag inte svara på, men det såg väldigt skumt ut.
Så gjorde Wolves mål. En höjdboll nådde Kenny Miller som gick upp före försvararen. Han nickade bollen till sig själv och smällde in den i nättaket. Domaren hade emellertid hittat något oschysst och dömde bort målet, men reprisen visade att Millers tackling (om det ens var det) var helt korrekt. Han var helt enkelt före försvararen in i duellen.
Med tio minuter kvar kom Kevin Cooper in istället för Newton som avtackades med en öronbedövande applåd. Domaren visade oroväckande nog fyra minuters övertid men den bästa chansen fick faktiskt Wolves. Cooper blev helt ensam med Given, men målvakten gjorde en strålande parad.
Matchen slutade 3-2 Wolves och publiken var salig av lycka. Det var en fantastisk fotbollsmatch. Detta kan staden Wolverhampton leva på länge och det gör att manager Dave Jones får lite fast mark under fötterna. Klubbens ägare Sir Jack Hayward satt nämligen på läktaren och han måste ha njutit av spelet och kämpatagen.
Sen kan man undra varför DJ inte kan motivera spelarna att spela så här varje vecka. Då hade man sopat banan med resten av divisionen. En förklaring är att många av Wolves spelare skulle förmodligen göra sig bättre i Premier League där lagen faktiskt spelar fotboll, och där man slipper grisfotboll. Jag tänker främst på Kenny Miller som var lysande idag. George Ndah gjorde sin bästa match i Wolveströjan någonsin, hans inledning går inte beskriva med ord.
Ett stort tack också till de 45 Wolves
