De fem mest minnesvärda Wolvesmålen genom tiderna
En historisk betraktelse som mynnar ut i en extremt subjektiv ranking av Målen Ingen Kan Glömma.
Även om fotboll innehåller många skönhetsmoment som inte har med MÅL att göra, så är det MÅL som alla vill se. Om dessa MÅL görs av spelare i guldsvart så är de givetvis extra vackra och extra minnesvärda.
Men vilka är då de fem mest minnesvärda målen i Wolves 126-åriga historia? Går målen överhuvudtaget att rangordna? Med tanke på hur många mål som Wolves gjort så låter det som en omöjlig uppgift.
Jag har gjort ett försök och målen som jag valt ut är inte alltid de viktigaste - de utvalda fullträffarna har inte alltid betytt att en pokal har kunnat lyftas av Wolves lagkapten. Men varje mål har en liten speciell historia runt sig som gör att jag valt ut dem som ett av "Wolves 5 mest minnesvärda mål genom tiderna".
===
5) UNDRET I TURIN
Jim McCalliog på Juventus i UEFA-cupens kvartsfinal 7 mars 1972
Wolves åkte till Turin för att möta favoriterna Juventus i UEFA cupens kvartsfinal. "Juve" innehöll som vanligt mängder av namnkunniga och diviga stjärnspelare i ett lag som just på hemmaplan var så otroligt överlägsna att de oftast skickade sitt B-lag till de europeiska bortamatcherna! Spelare som Franco Causio, världens dyraste spelare Pietro Anastasi, Helmut Haller, Fabio Capello, Roberto Bettega och Gianpetro Marchetti var fruktade över
hela Europa. Nu skulle Wolves möta Juventus i kvartsfinal och första matchen var i Italien. Italienarna trodde att de skulle få en enkel match och tog mycket riktigt ledningen genom superstjärnan Anastasi, men Wolves kämpade till sista man (inklusive managern Bill McGarry som blev uppvisad på läktaren!) och fick otroligt nog utdelning när Jim McCalliog forcerade in kvitteringen till slutresultatet 1-1. Ett fantastiskt viktigt mål. Juventus stjärnor reste mycket riktigt inte till Wolverhampton för returen, den enda som bemödade sig att åka var tyske stjärnan Haller. Laget fick stryk med 2-1 och Wolves var i semifinal, men det hade aldrig blivit möjligt utan McCalliogs viljemål i det första mötet i Turin.
===
4) MARDENBORUGHS MIRAKEL
Liverpool-Wolves 0-1 januari 1984.
Steve Mardenborough
Det här är ett klassiskt Wolves-mål. Säsongen 1983/84 var Wolves riktigt usla. Det var närmast pinsamt att se Wolves spela och nedflyttningen var oundviklig. Laget hade tappat hela sitt lag från toppåret 1980 och nu återstod bara spillror. Liverpool, däremot, var Europas bästa lag. De hade vunnit Europacupen 1977, 1978 och 1981 och var storfavoriter till den engelska ligatiteln. Så skulle man då möta bottenlaget Wolves i januari på det fruktade Anfield Road. Många Wolvessupporters brydde sig inte ens om att åka dit, man ville inte se eländet och den kommande massakern. Men de få tillresta guldsvarta fansen trodde inte sina ögon när en darrig yngling vid namn Steve Mardenborough (who?) avgjorde matchen genom att få bollen på axeln, varpå den studsade in i mål bakom Grobbelaar. Liverpool med spelare som Ian Rush och Kenny Dalglish pressade som galningar, men Wolves pajaslirare höll undan. Säsongen 83/84 slutade som väntat med att Liverpool vann både ligan och Europacupen, och Wolves kom sist. På 42 matcher blev det 6 vinster och vi ramlade ur högsta serien för att hittills aldrig återvända. Steve Mardenborough hörde man aldrig mer talas om, han spelade bara 9 matcher för Wolves, men MÅLET han gjorde mot självaste Liverpool (hans enda någonsin för Wolves!) kan ingen ta ifrån honom.
===
3) STRIDSVAGNEN SMYTH
FA cupfinalen 1949,
3-1-målet av Sammy Smyth
Detta mål beskrevs som det vackraste målet på Wembley genom tiderna, och visst var det en fantastiskt prestation av Wolves irländske anfallare Sammy Smyth. Ställningen var 2-1 till Wolves och Leicester jagade en kvittering. De satsade med alla man framåt och Wolves fick kämpa för att hålla emot. Så fick Sammy bollen vid mittlinjen och startade en ursinnig löpning rakt igenom Leicester-försvaret. Denna löpning var så laddad med energi och vilja att spelarna som försökte tackla bara studsade från honom som pingpongbollar. Det var som Super Mac i tidningen "Buster" ungefär. Smyth sprang rakt igenom försvarslinjen och smällde in slutresultatet 3-1 bakom den sprattlande målvakten. Ett otroligt viktigt mål som gav lagkapten Billy Wright sin första stora titel: FA cupbucklan. En pokal Wolves inte hade lyckats erövra på 41 år (sedan 1908).
===
2) GÅVAN ÅT GRAY
Ligacupfinal vs Forest, Andy Gray (1-0)
15 mar 1980, Wembley
Wolves var "the underdogs" och förklarades chanslösa av alla förståsigpåare. Nottingham Forest, de välborstade eleganterna, var regerande Europacupmästare och hade dessutom vunnit de två senaste ligacupfinalerna och siktade alltså på ett unikt hat-trick. Wolves bjöd upp till kamp även om det var Forest som stod för det bästa och mesta av spelet men i 67:e minuten skickade Wolves mittfältare Peter Daniel iväg en långboll från mittlinjen en bit ute till höger. Bollen seglade i en lyra mot Wolves anfallare Andy Gray, men Forest försvarare David Needham verkade vara steget före. Samtidigt kom landslagskeepern Peter Shilton farande. PANG, så kolliderade Needham och Shilton, och bollen låg plötsligt helt ensam framför den överraskade Andy Gray. Gray sprang mot det tillspillogivna målet och slog in 1-0 till Wolves. Matchens enda mål. Ett oförglömligt ögonblick.
===
1) CHAMPIONS OF THE WORLD
Roy Swinbournes 3-2-mål mot de ungerska världstjärnorna i Honved
England var en bruten nation hösten 1954. 1953 hade de magiska magyarerna i Ungerns landslag krossat dem på Wembley med 6-3. Hur skulle nationen återfå sin stolthet? Svaret kom från Wolverhampton Wanderers. Wolves tog emot ungerska Honved på Molineux den 13 december 1954. Det var officiellt en vänskapsmatch, men det var snarare en Europacupfinal för klubblag. Honved ansågs nämligen vara världens bästa klubblag och Wolves var tveklöst Englands bästa lag och regerande ligamästare. Av de 11 ungrare som krossade England på Wembley fanns sex på plats på Molineux, däribland legender som Ferenc Puskas, Sandor Kocsis, Josef Boszik, Zoltan Czibor och Laszlo Budai. Inför nästan 55.000 på Molineux startade Honved bäst och tog ledningen med 2-0 genom mål av Kocsis och Machos, ett resultat som stod sig i halvtid. Andra halvlek sändes direkt i engelsk television och denna "Europacupfinal" trollband en hel nation. Wolves gjorde 1-2 genom Johnny Hancocks och 2-2 genom Roy Swinbourne, båda landslagsmän för England. Så kom det avgörande målet, mästerverket. Bill Shorthouse vann bollen på vänsterkanten, spelade fram Denis Wilshaw vars milimeterprecis inlägg nådde Roy Swinbourne som kom som en raket i mitten. Swinbournes skruvade kanonskott lurade Farago i Honvedmålet. Målet gav Wolves segern och laget utnämndes i europeisk media till "CHAMPIONS OF THE WORLD". En enda tidning protesterade, franska L’Equipe, och debatten ledde fram till Europacupens (senare Champions League) födelse.
Men just då - 13 december 1954 - var Wolves världens bästa klubblag i fotboll.
