Matchrapport: Wolves-Chelsea 0-5

Wolves hade inte mycket att sätta emot när Chelsea kom på besök. Det var oroväckande stor klasskillnad mellan lagen.

Den här matchen såg jag på TV, så den kan jag kommentera med gott samvete och utan att förlita mig på andra källor än mina egna ögon.

Vi börjar bli vana vid att Wolves inte kan ställa upp med bästa laget och inför denna match såg skadelistan ut så här: Kachloul, Blake, Miller, Murray, Ndah och Lescott. Däremot så var islänningen Joey Gudjonsson med från start för första gången och Henri Camara gick också in i startelvan.

Genast upptäckte man något märkligt på mittfältet. Trots att vår naturlige vänsterbreddare Mark Kennedy var på planen så var Henri Camara placerad allra längst ut på vänsterkanten. Det betydde att Wolves försökte med en defensiv 4-5-1-taktik, där Kennedy skulle spela i en ovan roll som innermittfältare, och att Steffen Iversen var ensam anfallare.

Wolves började hyfsat och ett gäspande Chelsea såg ut som om de bara hade tänkt att ställa ut skorna. De flesta närkamper vann de guldsvarta och på båda kanterna kom Shaun Newton och Henri Camara i lyckade framstötar där de gjorde bort mer än en försvarare. Det såg bra ut.

Men så började Chelsea röra på sig, ett par vassa inlägg svepte in från högerkanten och efter en hörna fick de ett mål bortdömt sedan domaren upptäckt att bollen tagit på handen på en av deras anfallare.

Man såg genast var Wolves hade problem. Michael Oakes i målet var otroligt passiv när det kom höjdbollar in i straffområdet, och det blev farligt varje gång. Spelet framåt var ok på det inre mittfältet där Gudjohnsson kämpade väl mot Lampard, men en spelare som Kennedy kom helt bort när han inte fick agera längst ut till vänster. Camara gjorde en del fina saker, men eftersom hans utgångspunkt var långt ute vid vänsterkanten så var all kraft slut när han närmade sig straffområdet. Iversen kom ingenstans i anfallet och såg trög ut. Dels var han långsam och dels fick han inget egentligt understöd. Ingen Wolvesspelare sprang nämligen i djupled.

Det gjorde däremot Chelsea. När de upptäckte hur långsamma våra mittbackar Paul Butler och Jody Craddock är så började de spela korta bollar till den spelare som kom i fart och då såg allt genant enkelt ut. I 17:e minuten fick de sitt ledningsmål. Hasselbaink drog sig undan våra mittbackar och släppte bollen i rätt ögonblick till LAMPARD. Hans vänsterskott var mycket vackert och helt otagbart för Oakes, 0-1.

Eftersom Wolves inte gjort mål på över sex timmar innan denna match så blev en på förhand svår uppgift nu ännu svårare. Wolves kämpade vidare, men Chelsea visste nu hur de skulle dyrka upp Wolves stabbiga försvar och HASSELBAINK kunde tjugo minuter senare rycka sig förbi Craddock och behärskat slå in 0-2.

I halvtid visade statistiken att bollinnehavet var 50% - 50%, men det finns ju skillnad i hur man använder sig att bollen när man väl har den. Wolves femmannamittfält kunde ibland passa bollen bra till varandra, men när Chelsea anföll gick det fort, otroligt fort, och det var hela tiden rätt spelare som fick bollen i rätt ögonblick. Wolves hann inte med helt enkelt.

Manger Dave Jones ändrade inte på sin misslyckade taktik, trots underläge 0-2. Man tycker ju att han borde ha skickat fram Camara i anfallet för att stötta Iversen, och därigenom släppa Kennedy lös på vänsterkanten - men inga förändringar skedde. Wolves var väldigt tama framåt eftersom Iversen inte lyckades vinna några närkamper alls.

Sju minuter in i andra halvlek skar en boll in i Wolves straffområde. DUFF hann fram först och vinklade snyggt in 0-3. Matchen var definitivt avgjord, trots att nästan 40 minuter återstod. I 60:e minuten kom äntligen en taktikändring från Dave Jones sida. Han plockade ut Shaun Newton och satte in Colin Cameron, samtidigt som han gav Henri Camara direktiv att flytta upp i anfallet så att det blev 4-4-2. Gudjohnsson gick nu ut på högerkanten och Kennedy till vänster (äntligen!).

Nu fick Wolves lite mer styrsel på spelet och Kennedy kunde skicka in ett och annat inlägg som Camara oftast var först på, men han fick aldrig något riktig träff med huvudet. Colin Cameron var en injektion och vi spelade snarast 4-3-3 eftersom han ofta sprang i djupled rakt in i Chelseas straffområde. Vid ett tillfälle gick han runt Chelsea målvakt men snubblade när han skulle slå in bollen i mål från snäv vinkel.

Detta var vår bästa period i matchen, men ändå var det Chelsea som gjorde mål. Matchens lirare Damien Duff hade lekstuga på sin vänsterkant och gjorde bort Denis Irwin ordentligt. Hans inlägg möttes av tre Chelsea-spelare och det var den inbytte storstjärnan Hernan CRESPO som fick äran att slå in bollen till 0-4.

Wolves brydde sig in om siffrorna längre utan anföll med ännu fler spelare. En vild framstöt slutade med två nickar i ribban under samma anfall (!), en från Butler och en från Iversen. Camara försökte få in den sista ribbreturen med en bicykleta, men träffade bara Chelsea-försvararen och inte bollen. På övertid slog Chelsea till igen, försvararna vändes bort och CRESPO fick chansen att placera in 0-5 i bortre hörnan. Ett mycket vackert mål signerat en "dödligt" målfarlig spelare.

0-5 är ett resultat som ser för jävligt ut, på ren svenska. Man blir både ledsen och uppgiven. Att det samlas så många Wolvessupporters på O'Learys för att se detta elände begriper jag egentligen inte. Hur kan Wolves vara så populärt i Sverige? TV-kommentatorn på Canal+ nämnde den svenska supporterklubben, men hade svårt att hitta några tröstande ord till oss.

Vi ligger extrem-sist i tabellen och har den smått fantastiska målskillnaden 1-17 på sex matcher. Man skäms kort sagt ögonen ur sig. Vi har inte gjort mål på 460 minuter, dvs 7 timmar och 40 minuters fotbollsspelande.

Varför ligger vi sist? Det finns en mängd förklaringar. Den viktigaste är att styrelsen med ägaren Sir Jack Hayward i spetsen inte har stöttat manager Dave Jones. De har inte gjort en ordentlig satsning på Premier League, helt enkelt. Jones har inte fått köpa de spelare han önskat. Han trodde att han skulle få handla på Harrods, men det blev UFF istället.

Att ett lag som slutade på femte plats i division 1 förra säsongen bara värvar för fem miljoner pund (!!!) inför Premier League-starten är rena självmordet. Att våra tre bästa spelare från förra säsongen fortfarande är skadade underlättar inte. Att Dave Jones inte är världens mest lysande taktiker är inte heller någon hjälp.

Nu spelar vi nästa match i ligacupen mot Darlington på tisdag. Förhoppningsvis kan vi få en enkel vinst med bra spel och ökat självförtroende. Det är nu allvaret börjar. Nu är vi piskade att börja plocka poäng, annars blir det hissen ner till division 1 igen och gud vet hur många år vi då kommer att stanna där.


SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")

Oakes, 5
Irwin, 4
Butler, 5
Craddock, 4
Naylor, 5
Camara, 7
Kennedy, 4
Ince, 5
Gudjonsson, 7
Newton, 5
Iversen, 4
Cameron, 6

Silas spelade för kort tid för att betygsättas.

0 kommentarer