Matchrapport: Wolves-Leicester 4-3
Wolves vände mirakulöst underläge 0-3 till 4-3 och avancerade därigenom till femtonde plats i tabellen. WE ARE WOLVES!
Det här låter som manuset till en Hollywood-film. Underläge 0-3 efter 35 minuters spel och allmän bedrövelse, men Wolves kom igen, vände matchen och i 86:e minuten slog vi in segermålet 4-3. Fantastiskt! Man tror inte sina ögon och öron. Ja, för min del var det bara "ögon" eftersom jag stängde av matchkommentatorsljudet i halvtid, jag ville inte höra eländet: 0-3 mot jumbolaget Leicester efter en katastrofal halvlek.
Andra halvlek följde jag via Text-TV och det gick mycket bättre, det blev snabbt 1-3 och sedan trillade Wolvesmålen in i strid ström - samtidigt som jag inte ville flytta mig från DEN DÄR platsen i soffan som tydligen var magisk och framkallade alla dessa mål!
==
När Premier League 2003/04 startade så ansågs Wolves och Leicester allmänt som de två sämsta lagen. Tabellens utseende inför denna match instämde med den teorin. Wolves låg på 19:e plats och Leicester allra sist på 20:e. "Wolves-Leicester" låter kanske inte så spektakulärt, men alla insåg hur viktig matchen var för Wolves. Om man vill stanna kvar i Premier League så är "Leicester hemma" en bra match att plocka poäng i.
Wolves var faktiskt favoriter i denna match - för första gången denna säsong. Obesegrade i tre ligamatcher samtidigt som formsvaga Leicester hade fallit rakt igenom tabellen. Manager Dave Jones startade med samma spelare som i förra matchen (0-0 mot Fulham). Paul Ince var inte längre avstängd, men hade varit sjuk hela veckan och var inte ens med på bänken idag. Paul Butler var därför lagkapten, precis som senast.
Wolves startade nonchalant och håglöst. Leicester gav däremot järnet och tryckte genast tillbaka det förvånade Wolves. De blå spelarna var snabbare på bollen, passade bättre och tacklade tuffare. Leicester anföll med många spelare men jobbade också hem på ett bra sätt. Redan i tionde minuten träffade de stolpen genom Izzet och det var ren tur som räddade Wolves från ett baklängesmål.
Men som en blixt från klar himmel fick plötsligt Wolves ett gyllene tillfälle. Colin Cameron hittade den snabbe Henri Camara med en perfekt långboll, senegalesen sprintade förbi alla och blev ensam med Walker i Leicester-målet. Skottet var tyvärr lamt och Walker kunde lätt parera.
I anfallet efter lyckades Leicester få en hörna trots att det nog egentligen var inspark. Izzet slog den och prickade Les FERDINAND perfekt. Jody Craddock var en meter efter honom och nicken var otagbar för Michael Oakes i Wolves-målet, 0-1 efter 12 minuter. Otroligt nog upprepades detta tre minuter senare, fast denna gång kom hörnan från andra kanten. Izzet till FERDINAND och Craddock på mellanhand: 0-2. Bara femton minuter spelade och Wolves hade plötsligt en rejäl uppförsbacke.
Eftersom vi bara gjort tre mål i ligan inför denna match så var det inte många som gav oss en chans att hämta upp underläget. Istället tänkte man på Charlton och Blackburn-matcherna då vi fick ordentligt med stryk, skulle det bli en ny katastrof?
Wolves såg ärligt talat inte speciellt bra ut. Alex Rae och Colin Cameron hade inte alls samma inverkan på spelet som i de senaste matcherna. Kenny Miller ute på högerkanten såg helt bortkommen ut och spelade utan självförtroende.
Nathan Blake, som var ensam i anfallet, började resignera och visade med sitt kroppsspråk hur tråkigt han tyckte detta var. I försvaret stod Paul Butler mest och tittade medan Craddock inte hängde med den starke Ferdinand och den lurige Dickov. Den enda ljuspunkten var Henri Camara. Han var pigg och jobbade hårt, och trots dålig support så skapade han mycket på egen hand på sin vänsterkant.
Halvvägs in i första halvlek gjorde manager Jones lite taktiska ändringar. Han plockade ut den defensive innermittfältaren Gudjonsson, bytte in Shaun Newton som högermittfältare och skickade upp Miller till sin naturliga plats i anfallet. Vi gick alltså över till 4-4-2 redan efter 22 minuters spel. Ändringarna gav tyvärr ingen större effekt. Istället skickade Leicester in en boll i vårt straffområde, Craddock nickade halvhjärtat och Ferdinand rullade bollen till SCIMECA strax utanför straffområdet. Innan Butler hann täcka så var ett hårt skott på väg in i nätmaskorna. 0-3 efter 35 minuters spel. Otroligt.
Halvtidsvisslan ljöd och det buades från alla läktare. Pausen var extra lång, den kändes som den längsta man varit med om. Vi var nu fast förankrade i tabellbotten och det grymtades från alla håll och kanter.
Manager Jones gamblade igen och plockade ut Miller redan i paus. In kom Hassan Kachloul som tog plats på vänstermittfält och Henri Camara fick spela i anfallet på Millers plats. Nu verkade spelarnas attityd vara bättre och vi satsade hårdare och jobbade mer intensivt över hela planen.
Jones måste ha gett spelarna en riktig utskällning i paus. Vi spelade bollen snabbare mellan oss, passningarna hade bättre skärpa och spelet flyttades över till Leicesters planhalva. Varför spelade vi inte så här från början?
Camara sprang oförtrutet i anfallet, lika entusiastisk som han varit hela matchen. När Blake fick en livlig spelare sidan om sig så blev han mer intresserad. Newton och Kachloul var ständigt spelbara på kanterna och gjorde det lätt för våra spelmotorer Rae och Cameron hade hitta spelvägar framåt.
Kachloul var utmärkt i sin extremt offensiva roll, han gick hela tiden framåt och vann dessutom många nickdueller. Leicesters försvar började se plågat ut. Wolves tryckte på och en boll strax utanför straffområdet skickades inåt mitten av Blake. Den hamnade hos CAMERON som sköt ett lågt skott in i mål. 1-3, det behövde vi verkligen! Målet lyfte också publiken som började stötta laget på ett bättre sätt.
Wolves jobbade på framåt medan Leicester backade hemåt. Camara och Kachloul fick därigenom gott om tid på sig att hitta på farligheter framåt och Leicesters försvar började se virrigt ut. Newton kom loss på högerkanten, skickade in ett inlägg som nådde Craddock. Samtidigt hade en Leicester-spelare armen i vägen för bollen och alla skrek på straff.
Domaren höll med och CAMERON steg fram till straffpunkten. Han missade ju sin förra straff och är väl egentligen ingen direkt säker straffläggare. Han sköt hårt, Walker fick en hand på bollen, men den gick ändå in! 2-3 och fortfarande en halvtimme kvar att spela!
Leicesters förgrundsfigurer från första halvlek: Ferdinand, Dickov, Gillespie och Scowcroft fick knappt se bollen nu. Ferdinand och Dickov blev till slut utbytta. Wolves hade nu stort självförtroende. Camara provade med ett bra skott som målvakten räddade, och ett annat försök på mål från honom var en sån snedträff att det nästan blev en perfekt passning till Kachloul!
Wolves flyttade upp ännu mer folk, och båda ytterbackarna Denis Irwin och Lee Naylor fyllde på längs kanterna. På en av dessa utflykter skickade Irwin in ett inlägg mot bortre stolpen och där var RAE helt omarkerad, och hans nick seglade in i nätmaskorna över målvakten Walker. 3-3. Det omöjliga hade skett! Vi hade hämtat upp 0-3 till 3-3!
Frågan är vad som förvånade mest - ett nickmål av Rae eller att Wolves kvitterat ett tremålsunderläge! Men faktum var att varje gång Wolves anföll så blev det en farlig målchans. Det var panik i Leicesterfö
